I periferin

For the record

2010-07-13T22:41:00.001+02:00

Nej, jag ältar faktiskt ingenting.
Jag vill få ner det i skrift för att jag vill att du ska veta.

/Elfwingson

Därför är det ingen bra idé att nöja sig med "lagom" hela tiden

2010-07-13T17:01:00.007+02:00

Först och främst: tack för alla mail. Jag hade fan i mig ingen aning om att det var så många som läste den här bloggen och, vad som är mer omöjligt att tänka sig, att ni tycker att det är kul och intressant att läsa den. Så, tack så mycket återigen. Jag är på bloggbanan igen.

I alla fall för en tid. För närvarande sitter jag här i Västervik och mastrar EP:n ”Atomvinter”. Du kanske minns den där EP:n? Om du har glömt bort den så kika tillbaka på någonstans runt oktober 2008 här i bloggen så kommer du att haja dealen. Sex spår som alla är lika viktiga. Sex spår som spelades in på fyra dygn och mixades på cirka en vecka. Sex spår som var (och är) otroligt viktiga för mig. Resultatet blev... Inte lika bra som jag hoppats, men det fick fungera som terapi just där och då. Efter den inspelningen sa jag att ”Atomvinter” inte skulle säljas. Det skulle kännas helt skevt att ens vilja få ut den. Det kändes alldeles för personligt och då var jag inte beredd att lämna ut mig själv så bryskt. Så, någon gång i våras hade jag lust att sätta tänderna i någonting nytt. Nytt och fräscht. Fullängdaren ”Ge mig vad som helst” blev inte vad jag hade hoppats på (mixningen höll inte alls) och jag är, som bekant, alldeles för lat för att skriva någonting nytt. Det händer i princip aldrig. Då låg ”Atomvinter” ganska nära till hands. Den gamla produktionen osar av både spel- och produktionsmässiga kardinalfel. Soundet är liksom mufflig på något vis. Som om att sitta under en flanellfilt och mumsa på en bit bomull. Då kanske du får ett hum om hur muffligt den låter. Usch! Dessutom låter den alldeles för ”lagom”. Exempelvis så ska första spåret (som heter ”Nålar” nu men som hette någonting annat pretto då) börja med två elgitarrer och sång och sedan explodera rakt upp i ansiktet på en. Som en bomb och man ska haja att ”jävlar, det här kommer inte sluta bra”. Sagan ska inte sluta lyckligt. Exakt den känslan skulle man få. Men istället så blev det mer ett ynkligt ”poff”. Så jag plockade upp ackgitarren och provade några ackord. Det kändes bra men jag insåg snart att jag skulle vara tvungen att planka mina egna låtar eftersom att allting hade fallit i total glömska. När jag gjorde min sexveckorspraktik lade jag grunderna (det vill säga trummor, bas samt några slaskgitarrer) och när jag kom tillbaka till Mönsterås fortsatte jag och lade resten.

Fördelen med att spela in gammalt material är att man slipper hela den kreativa processen med att ”lägga upp” låtarna. Det vill säga att man ”bygger” dem. En vers här och en refräng där och kanske ett stick mellan de båda. Kort sagt; låtskrivarhantverket inklusive arrangering och instrumentering. Jag menade att den här gången måste det blir bättre. ”Jag ska fan i mig inte nöja mig med 'lagom' den här gången” tänkte jag ganska många stunder. ”Varför ska jag nöja mig med lagom när jag kan få det bästa?” Det kan i och för sig vara jävligt lätt att hamna där. Man vill såklart inte hamna där men det kan kännas som en skön genväg. Man är inte helt nöjd till 100% men nöjer sig med ”lagom” för att det känns tryggt. Stabilt. Man vet vad man får och är skön med det. Eller? Är man verkligen så OK med ”lagom”? Jag är då inte OK med ”lagom” hela tiden. Om det händer faller jag så lätt in i stagnation och blir sakta men säkert apatisk. I bland kan det i och för sig vara ganska skönt att bara göra ett soft arr. Vanliga standardgrejer bara som man vet håller hela vägen. Det kan vara väldigt kul att bara pyssla med sådant också men jag vet att när jag är på det humöret så kan jag skapa musik och arr som lyfter mig till rymden, tar mig några varv kring Månen och låter mig landa mjukt på Jorden igen. Då vet jag att jag är som bäst. Då vet jag att allting klaffar och att jag är 100% nöjd. Och är jag nöjd så hoppas jag att de som kommer att höra ”Atomvinter” blir minst lika nöjda.
För tanken med hela det här projektet är att det faktiskt ska släppas. Som sagt håller jag på att mastra hela EP:n själv och det är sannerligen ett gigantiskt arbete men det går tämligen bra ändå eftersom att jag tänkte rätt i mix redan från början. Förberedelserna inför releasen är redan gjorda; låtarna STIM:ades för två år sedan, EAN- och ISRC-koder är fixade och ett omslag är (förhoppningsvis) på gång.

Den 1:e oktober är det tänkt att den ska finnas både i digital och fysisk form. Mer info kommer senare, jag lovar. Nåväl, jag nöjer mig inte med ”lagom”. Jag varken kan eller får nöja mig med lagom hela tiden. För mig egen skull. EP:n måste hålla toppklass och jag måste vara 100% nöjd med den. Den får inte innehålla någon digital dist, taffliga arr eller mesiga sångtagningar. Jag måste kunna stå för vad jag sjunger om och jag måste kunna kunna säga, när jag ger ut EP:n, att ”det här är något av det bästa jag någonsin gjort”

/Elfwingson

PS Redan nu finns det i och för sig en B-sida (Nålar II) uppe på MySpace-sidan. Do check it out. DS

Dagens bikt

2010-07-13T16:41:00.011+02:00

NORRKÖPING, JANUARI-FEBRUARI, 2010
Den där lyckan som ska infinna sig gör inte det och i all sin fasa går sanningen upp för mig; jag känner inte kärlek längre. Jag borde känna kärlek. Någon sorts kärlek känner jag men inte den rätta sortens kärlek. Den där fundamentala kärleken som ligger som grund för ett bra förhållande. Jag borde känna ett glädjerus som ilar genom kroppen. Jag borde känna att jag vill springa ut och berätta för hela världen vad det är som är på väg att hända. Men... Nej, jag känner ingenting. Ingenting. Kom igen nu! Det är ju det här som jag har drömt om i alla år. Det är ju det här som ska vara min lyckligaste stund på jorden.

”Det är väl det här du vill... Eller?” säger du med eftertryck och en blick som skulle paja pansar.

”Nej C, jag vill inte det här med dig”. Efter tolv veckor när allt är över står jag där och petar i askan. ”Jag är världens sämsta pojkvän” tänker jag. Sedan öppnar jag dörren och går in igen.

Tillbaka till kriget.

NORRKÖPING, MAJ 2010
Alltså... Varför ger du mig inte det där jag verkligen behöver?
Jag tycker inte att jag är speciellt krävande. Eller tycker du verkligen att jag är så jävla jobbig när jag råkat nämna att även jag behöver lite kärlek då och då? Jag försöker faktiskt stå emot. Jag försöker faktiskt att hålla mig själv ifrån det där. Jag försöker ta mig fan varje dag. Så. Jävla. Hårt. Men jag är ju inte sådan. Jag håller på att spy när jag tänker att jag inte kan vara mig själv med dig. Det ska ju inte vara såhär. Jag vill inte att det ska vara såhär. Jag spottar i en vattenpöl och säger ”fan, vilket taskigt väder. Det är ju så man bara vill krypa upp i soffan och lägga armen runt någon som man tycker om. Bara känna ett par fingrar glida genom ens hår. Bara känna...” Längre hinner jag inte. Du säger ”Vi behöver köpa mjölk. Alltså, jag har mjölk men din mjölk är det slut på. Hör du vad jag säger eller? Gå in på Konsum Extra där borta och köp mjölken så vi kommer hem någon gång. Det är ju så jävla dåligt väder. Jag vill bara gå hem och lägga mig och sova tills det blir vår.”
Jag går in i butiken och traskar mot ”ingen-laktos-så-långt-ögat-når”-hyllan. Jag går snabbt för jag är förbannad. Förbannad och besviken. Kanske mest besviken. ”Varför lyssnar du inte på mig? Inte ens när vi grälar lyssnar du på mig. Det känns för jävligt! Hör du det?! Det känns för jävligt när jag känner att jag helt enkelt inte når fram till dig för att du bara drar efter tre sekunders gräl. Det känns för jävligt när det som skulle vara så bra är så dåligt. Det känns för jävligt att jag blir the bad guy i det här förhållandet. Jag skiter faktiskt fullständigt i vad det är på TV i kväll. Sätter du dig där och bara glor som så många gånger förut så slår jag sönder skiten. Varför ger du mig inte det där jag behöver? Varför biter du bara av mig på mitten och rymmer iväg till TV:s skyddande ljus? Det känns åt helvete att du bara drar när du vädrar blod. Varför trycker du på fel sorts knappar? Varför tillåter jag dig att trycka på dem? Fan C, varför pratar du inte med mig...? Är jag verkligen inte värd mer? Du kunde ju åtminstone lyssna när jag försöker säga någonting. Eller är det verkligen så jävla svårt? Är jag verkligen så överjävligt att leva ihop med att du inte ens bryr dig?
So be it, men säg då det för helvete!”

SENARE...
”Alltså C, vi borde prata om e...” ”Nej, inte nu. Jag orkar faktiskt inte att prata nu. Jag har jobbat HELA veckan och jag har inte lust att ta en jobbig diskussion om whatever och behöva se dig sitta där och tjafsa om småsaker. Jag gör bara inte det, OK?”

ÄNNU SENARE...
”Okpussochgodnattochjagälskardigochvisesimorgon”
När hon har somnat går jag och lägger mig på soffan. Andas lite. Det känns bra. I morgon ska jag åka hem igen. Det känns om möjligt ännu bättre. Tillbaka till skolan och det där provet på hjärtats alla beståndsdelar. Klaffar, aortan, vener. Här går det syrefattiga blodet in och här går det klara och friska blodet ut. Hela tiden. Twentyfour seven. Om och om igen.
”Andreas, du sitter i skiten och du hatar det. Det här kommer att krascha och brinna när som helst. Det du kan göra är bara att påskynda processen lite. Hjälpa den på traven, liksom” tänker jag och det rinner det en tår längs med kinden. ”Det känns inte bra det här och jag borde prata med någon. Men alla är så jävla upptagna och jag vill verkligen bara träffa någon, dricka kaffe och bara prata. Förklara läget och berätta för någon hur jag känner. Hur svårt kan det vara, liksom? Ja du Andreas, när det här är över så får du ju bara det bekräftat vad det är du vill ha och vad du inte behöver”.
Det sista jag tänker innan jag somnar är ”jag skulle verkligen, verkligen behöva närhet nu. Bara en hand som glider genom mitt hår. En kind att smeka. Ett par läppar att kyssa. C, jag behöver faktiskt närhet, ömhet och kärlek vare sig du tror det eller inte”.
Fan.

Dagen därpå gick jag ut från porten på Sandgatan för sista gången.

/Elfwingson

Frukt från lata latituder

2010-07-08T21:28:00.004+02:00

Medan jag sitter i en lummig trädgård och mumsar i mig satsumas reflekterar jag över förra helgens händelse; L och jag sågs hemma hos mig. Detaljerna tänker jag fan inte gå in på här utan låt oss för enkelhetens skull säga att det finns en jävligt dålig dumpning med i bilden och att jag fan i mig inte är OK någonstans med att han gjorde L ledsen. Faktiskt så känner jag spontant att han kan dra åt helvete och aldrig mer hitta tillbaka. Du kan inte bara göra en 180 graders helomvändning och tro att det ska gå tyst förbi. Du borde tänkt ett varv till. Du borde tänkt efter en gång till innan du breakade nyheten, ditt jävla stolpskott. Sorry L, men jag var bara tvungen att få härja lite. Jag ska aldrig någonsin göra om det, jag lovar.

En anledning till att hon SMS:ade mig var att hon undrade om hon fick hyra min lägenhet i Mönsterås. Det var ju inte någonting jag kunde garantera eftersom att jag för närvarande bor i en skokartong och inte vet hur snart jag får permanent boende här i Västervik. Jag frågade vad som hade hänt och hon förklarade läget. Hon gjorde en lång historia kort och berättade allt. Då, bara ”sådär” frågade jag om hon ville komma och prata istället. Prata och dricka kaffe. Hon gjorde det (hon hade dessutom med sig mazariner) och jag gjorde vad jag kunde för att vara som jag är. Som jag alltid varit. Dels lyssnade jag och dels försökte jag få henne att skratta. Jag tror åtminstone att jag lyckades med båda sakerna till 100%.

Någonting som slog mig när vi satt där vid köksbordet var att den där känslan från bröllopet; vi är inte speciellt svårpratade hon och jag. Känslan av att det inte gått ett helt år var påtaglig. Det kunde lika gärna bara varit ett par timmar. Så naturligt kändes det. Precis. Så naturligt. Och det gjorde mig väldigt glad. Någonting annat som gjorde mig, om möjligt, ännu gladare var att hon berättade att hon hade blivit stolt över mig och uppfyllts av värme när jag sjöng och spelade ”Du gör mig fri” på bröllopet. Jag blev helt enkelt jävligt glad när hon berättade det där. Glad och rörd. På riktigt!
Givetvis blev jag glad när T och E grät floder under låten (eftersom att det är ett utav de finaste betygen man kan få som musiker vare sig det är glädjetårar eller nattsvarta tårar av sorg) men det kändes extra underbart att just L hade blivit alldeles varm. Eftersom att jag är en mycket medveten herre så har jag givetvis spelat in låten till T och E och nu fick även L lyssna på den. Mitt under låten kikade jag på henne i ett kort ögonblick.
Bara ett kort, kort ögonblick.

Kunde jag ana tårar?

/Elfwingson

”Det känns som om jag har missat så mycket” - L

2010-07-08T21:16:00.005+02:00

138 personer har mailat mig och alla har varit lika förbannade för att jag helt sonika slutade skriva för ungefär ett år sedan. Men kom igen, ge mig en rast här nu; jag har varit upptagen. Mer upptagen än på länge. Det har hänt ganska mycket sedan sist och jag har inte en aning om vart jag ska börja. Låt oss i stället göra vissa små nedslag, deal?

C, Sandgatans finest, är inte en del av mitt liv längre. Kärleken höll inte inte ända fram, det gick som det gick och det ena med det andra. Jag har gjort mycket dåliga saker här i livet men jag har aldrig känt mig så dålig när jag, en gång i våras, sa att jag hade så oerhört mycket att göra i skolan att det nog var ”[...] helt lönlöst att ses under helgen. Det skulle helt enkelt inte finnas någon tid att ses”. And here's the kicker, baby; jag ljög. Ja, du läste rätt: jag ljög. Jag ljög för att slippa ses. Fan, vad jag verkligen tyckte illa om mig själv i det ögonblicket. ”Varför i helvete sa du inte som det var, ditt dumma, fega spån?!” Ja du, det kan man fråga sig.
Det gick alldeles för lång tid med alldeles för mycket gräl och dåliga vibbar. Så här i efterhand borde jag fan i mig satt ner foten och arkebuserat det där förhållandet mycket tidigare. En annan väldigt viktig detalj är att jag inte kunde vara mig själv med C. Inte fullt ut. Det gjorde mig väldigt ledsen eftersom att jag kände att jag var tvungen att stoppa upp mig själv och det är aldrig någonting bra. I alla fall om man faktiskt har planer på att flytta ihop. Då måste man kunna vara sig själv och ens partner måste kunna acceptera en för vad man är, nämligen mänsklig med brister, svagheter och idioti precis som alla andra.
Jag har inte varit varit världens bästa pojkvän (någonting som jag inte är speciellt stolt över) men C har å andra sidan inte varit världens bästa flickvän heller. Inte så där så att hon har förtjänat en kaffekopp med en ”världens bästa flickvän”-text i alla fall. Det finns så många gånger då jag önskat att jag haft någon att prata med. T och J i all ära men det har funnits en person till i periferin som jag stundtals saknat att få prata med. Någon som känner mig utan och innan. Någon som fått mig både lycklig och ledsen. Någon som jag kunnat vara mig själv inför. På riktigt. En ledig hand att spotta i, liksom.
Som sagt; jag borde arkebuserat det där förhållandet mycket tidigare. Ställt upp med det mot väggen och knallat loss så att det flugit murbruk och luktat kordit. Skjutit det sönder och samman för att sedan sätta nådaskottet i nacken när det legat där på marken och nervryckt. Nu är det emellertid så att det alltid är lätt att vara efterklok och det är förmodligen det jag är nu. Efterklok som en smart bok.
Om jag är ledsen?
Faktiskt inte. Jag känner mig väldigt... Väldigt... Lättad.
Tack för allt, C.

Jag blev undersköterska i början av juni efter ett års komprimerade studier. Min sex veckors slutpraktik gjorde jag här i Västervik på kirurgavdelningen och jag älskade varje minut av den. På den vägen är det och jag har kommit på en sak till jag är ganska bra på; undersköterska. Det blir nummer tre på listan. Yay me.

T och hans kvinna, E har gift sig (vilket hänger ihop med någonting annat jag ska berätta om alldeles strax). Den 19:e juni var det dags för T och E's bröllop. En hejdundrande fest som började kaotiskt med att jag (som spelade rollen som best man/ringöverlämnare samt agerade bröllopstrubadur med uppgift att spela ”Du gör mig fri”, en svensk version av Release me) blev bortglömd. De (gärningsmännen förblir anonyma) glömde helt enkelt att plocka upp mig vilket gjorde att hela ceremonin blev cirka femton minuter försenad. Klockrent.
Någonting jag kan trösta mig med att det för en gång skull inte var jag som var skuld till förseningen. Nåväl, det blev en storslagen fest, brudparet var finast (och antagligen även mest kära) i världen, en toalettstol låg, framåt småtimmarna, krossad på mitten av dansgolvet, jag lär ha dansat med en slips runt huvudet (!), kopiösa mängder alkohol intogs, ett par glas slogs sönder och jag kryssade hem någon gång runt tre-rycket. På tok för full men väldigt, väldigt glad för brudparets skull.

Det som hänger ihop med bröllopsfesten var att jag och L sågs och pratade med varandra för första gången på över ett år. Ja, kan du haja!? För dig som inte vet det så är L och T gamla arbetskamrater och goda vänner. Således var hon såklart bjuden på T's bröllop.
Jag och T hade pratat lite om det där och jag hade sagt att jag i alla fall skulle säga ”hej” och sedan fick se hur det gick. Nu underlättades ju visserligen situationen av att hennes (dåvarande) sambo inte var med och jag ska öppet erkänna att pratet nog hade stannat vid ”hej” om han hade varit det. Jag är ju, gudbevars, inte helt genomgod. Dessutom hade jag andra saker att jiddra om; inte glömma ringen, ta med gitarren, ta med låttexten, ta med stämapparaten, inte glömma ringen, inte glömma notstället, stryka skjortan, inte glömma ringen, ta med plektrum (”ifall att”, liksom), sjunga upp duktigt timmarna innan ceremonin, inte glömma ringen... Ja, du hör ju själv. Jag var så vansinnigt uppe i mitt eget att jag just inte hade så mycket annat i huvudet då.
Nåväl, L och jag pratade mest allmänt men jag kände instinktivt att vi faktiskt är ganska så lättpratade med varandra när det väl gäller. Det fanns inte (och har aldrig funnits) något sådant där awkward silenceness mellan oss och bröllopet var inget undantag. Trots allt, liksom. Givetvis var jag såklart nyfiken på vad som pågick i och runt hennes värld men mest ville jag faktiskt prata med henne. Se henne där framför mig och prata. Och jag fick som jag ville. Å andra sidan biktade hon att hon varit jävligt nervös inför att träffa mig och det slog ju såklart ned som en elefant i en porslinsbutik. L, nervös?! Nej, det finns inte i min värld. Tänk så fel man kan ha ibland. Visserligen har det inte varit helt och hållet tyst mellan oss. Jag tror i och för sig att SMS:en lätt kan räknas på den en handens fingrar. Nåväl, E var givetvis Västerviks bröllopsblomma nummer 1 men på andra plats kommer du, L. När alla andra went to town på sina prom outfits så kom du i en skön festkjol och en lagom balanserad blus i den allestädes närvarande lila färgen. Det är fan i mig karaktär!

Vad har jag missat nu då?
Jo, jag bor för närvarande i Västervik och jobbar på medicinmottagningen på Västerviks sjukhus.
Och jag är lycklig.

/Elfwingson

”Min vän, det är helt okej att vara rädd” - C

2009-09-24T14:45:00.016+02:00

Det är konstigt hur du tror dig nått rock bottom men ändå efter det virvlar ner i en ännu djupare ravin. Det tar liksom inte slut. Förstår du vad jag menar?
När du gråtit och tror att det inte helt enkelt inte kan finnas fler tårar kvar så kommer det ännu fler. De tar liksom aldrig slut. Du gråter för att det gör ont. Du gråter för att det gör ont någonstans inne i kroppen och för att det värker i hjärtat. Du jobbar hårt med att försöka bryta ner stoltheten (som är människans minst lönsamma egenskap), samla mod och lyfta en telefonlur för att ringa någon du inte pratat med på länge men det går liksom inte. Du vet att det skulle vara skönt för din sänkta själ att höra just den där rösten. Det skulle vara så skönt att få känna just den där personens närhet men det tar emot och du vet att du är den felande länken. Den löjlige. Den barnslige. Den fege.

Jag försöker jobba med att hitta på saker som jag med säkerhet vet borde göra mig glad men de där vanliga ventilerna fungerar inte längre. Energin för att lösa uppgiften finns inte där. Den infinner sig inte och tro mig; jag har verkligen jobbat för att den ska infinna där men till slut ger man upp. De säger till mig att man ska göra saker för att ha någonting annat att tänka på. Jag hade förmodligen sagt exakt samma sak, men nu när jag står där med någonting så påtagligt som känns i både kroppen och själen så är det jävligt svårt att förbise det, jag lovar.

Brev från US, Linköping, juni 2009
Fan! Det känns som om jag vill välta hela ditt jävla kontor. Sopa ner varenda ful tavla från din vägg. Slita sönder krukväxterna som står i fönstret och stampa på alla dina böcker och journaler. Bara för att göra någonting. Bara för att... Bara för att... Nej, egentligen vill jag inte göra det. Jag åker till Norrköping istället. Under bilfärden bryter jag ihop och C säger att det är okej att göra det. ”Det är okej att vara ledsen och förbannad. Det är okej att bli lite apatisk och det är okej att fundera. Det är okej att vara väldigt mycket, Andreas”.

Jag har fan i mig försökt vara en god människa. Försöka duger i alla fall. Jag har faktiskt jobbat hårdare än vad du tror för att vara just en god människa. Det har gått ”sådär” med jämna mellanrum men stundtals har det lyckats jävligt bra. Jag har försökt. Jag har försökt, försökt och så när det nästan var uttömt har jag försökt lite till. Men ”va fan”, liksom. Här har jag gått runt och trott att jag kanske skulle få lite skön karma men ”oj” vad fel jag hade. OK, det har växt sig större det där dåliga. Det där läskiga. Det där som ger mig mardrömmar varje natt. Det där som jag faktiskt inte har förtjänat.
Det är allvar i år.
Fan.

Min gamle ovän, Rädslan kommer och hälsar på. Jag sitter på en stenbrygga och glor ut över vattnet. Tänker på alla bra ord. Alla bra ”get-your-shit-together”-resonemang men jag ska säga dig en sak; för varje bra tanke jag lyckas fiska upp ur vattnet kommer det genast tio stycken dåliga och pajar min lilla, lilla kamin. Det är inte bra. Det är inte bra någonstans men det är då det är skönt att fortfarande ha den där enda bra tanken kvar. Den får spela rollen som halmstrå och gör det faktiskt med bravur. Jag traskar vidare i sakta mak men det hela liknar mer en tragisk marsch eftersom att jag helst av allt bara vill komma hem. Feg som jag är är jag rädd för precis allting medan jag går hem. Herr Berg sjunger ur kaoset att han är ”livrädd för att leva och dödsrädd för att dö”. Till hälften håller jag med honom. Sedan försöker jag bita ihop men det går ju ”sådär”. Jag gör inte det längre. Jag kommer hem, går ut till köket och dricker två stora glas iskallt vatten. Ögonen blöder igen medan jag betraktar köksbordet. Jag funderar över orsak och verkan, över en del saker som är jävligt orättvisa och dålig karma. Det finns säkert fler än en person som skulle säga att det här är dålig karma. Men de kan ju i och för sig dra åt helvete. Det där jag trodde bara var någonting litet och obetydligt var inte vad jag trodde att det var. ”Jaha, det är alltså så” tänkte jag när jag fick höra det på US, Linköping i somras och även om jag hade hoppats på att det inte skulle vara så farligt så kände jag någonstans långt, långt inne att det risken kunde finnas.
En feldiagnostisering (in a bad way that is) vände upp och ner på allting för ett antal månader sedan. Behandlingar, sjukhusbesök i Kalmar och Linköping, dåliga prognoser, Doloxen, taskiga värden, bruna fönsterkuvert, röntgen och vita rockar. Allt går runt som på en karusell som har gått sönder och snurrar allt fortare. Jag är så trött på det här. Jag lovar att jag snart tar en förskärare och skär ut hela njuren själv. Vad som helst bara det försvinner. Bara för att slippa. Men det är lika bra att låta kvalificerad personal ta hand om den detaljen. Det blir bäst då.
Det är inte roligt att skapa musik. Det är inte kul att promenera. Det ger ingen boost att planera någonting och det känns inte bra att vara sjuk. De gör säkert vad de kan, läkarna. De säger till mig att vi ska ”vänta och se”. De fortsätter med sina provtagningar för att ha koll. De bollar runt med medicinförslag och behandlingssätt. De gör säkert precis allt vad de kan. De ger mig en adress till någon ”du kan prata med”. Någon som i och för sig är väldigt duktig på det hon gör men som inte kan rå på det där största. Det är det ju bara jag som kan men förmågan och energin har försvunnit och det gör mig förbannat ledsen.

Medan klockan visar att det är egentligen är alldeles för sent lägger jag huvudet mot bordsskivan och tittar ut. Därute dansar ett gult höstlöv en vild polka med vinden. Fram och tillbaka. Upp och ner. Sedan försvinner lövet utom synhåll och det är bara jag, vinden och en evighetslång natt kvar. Sedan går jag och lägger mig. Hamrar mina knutna nävar i kudden medan Rädslan hälsar på ännu en gång. Nej, det här går inte längre. Jag klarar det inte längre. Jag orkar inte längre. Det får vara nog nu. Det måste vara nog. Jag har fått nog.

Jag ska vara rejält uppriktig mot dig; jag saknar mitt mod och min styrka för jag orkar helt enkelt inte att vara rädd och sjuk längre.

/Elfwingson

Lockout

2009-06-29T00:16:00.008+02:00

Jag tror att han på andra sidan skrivbordet har sett alla skepnader som finns att se när det kommer till sorg. Från djupaste ilska till lättnad och allt där emellan. Han var saklig, lugn och berättade allt som finns att berätta. Jag kom på mig själv att sitta och stirra på en punkt bakom hans huvud. Det var ett rött hustak i plåt där takluckan stod öppen. Varför stod den öppen? Var någon på väg upp eller hade de precis gått ner? Skulle någon eller några sola däruppe? ”Alltså, ramlar de ner stukar de tummen om inte annat” tänkte jag.
Det var faktiskt det som intresserade mig mer än taskiga värden, märkliga dieter och negativa prognoser. Det kanske bara är en fråga om självförsvar eller för att jag kanske helt enkelt inte vågade lyssna.

Jag fick ett tråkigt besked för några dagar sedan men det kom nog aldrig som en riktigt chock när jag fick höra det. Jag har misstänkt det där allt sedan allting började för länge, länge sedan. Det är nämligen så att vid fler än ett tillfälle har min magkänsla visat sig ha rätt och så även den här gången. Jag kanske suckade lite djupare än vanligt och sjönk ihop lite mer där jag satt. Jag kanske slog ner blicken ännu lite mer men den där initialchocken uteblev konstigt nog. Den kom i och för sig lite senare men då var jag redan i säkra armar. Du förstår, det har varit så många turer kring det här nu så till slut så orkar man helt inte. Eller ”man” och ”man”... ”Jag” ska jag kanske säga. Nåväl, som sagt; det har varit såpass många turer kring det här att jag till slut nästan blivit apatisk inför det. Men bara nästan. Eller, i och för sig inte... Hm, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det men i vilket fall som helst känns orättvist. Så. Jävla. Orättvist. Trots allt.
Du hör, det blir bara ett enda jävla gnäll så det är lika bra att jag lägger bloggandet på is. Jag har ändå ingenting att säga. Nu ska jag ut på en rollercoaster-resa och se vart den tar mig. Jag har bokat plats medan du inte ens hann till biljettluckan.

Vi hörs om vi hörs och ses kanske under solen.

/Elfwingson

”För stunden är vi klara med varandra...

2009-06-05T10:30:00.007+02:00

...och det handlar om att förlora med stil.”

Tidigt i morse gjorde jag någonting mot min vilja. Det gjorde ont så gott som hela tiden att behöva känna och säga det där. Samtidigt så kanske jag begick mitt livs största misstag.

Det där jag gjorde gick fullkomligt stick i stäv med vad jag faktiskt känner. Det var inte bra. Det kändes inte alls bra. Det kändes fel, fel, fel och inte rätt någonstans. Men alltså... I bland måste man helt enkelt göra saker och ting för sin egen skull även om det känns i varenda nerv att det är åt helvete fel. Samtidigt känner jag att det är ren och skär självbevarelsebedrift. Som så många gånger förut är det så även den här gången är jag rädd. And it could be an ugly thing. Men det är ett så jävla högt spel and I fold, liksom. OK, det kanske inte är ett så vansinnigt högt spel för dig kanske, men för mig är det skapligt högt. Jag har gamblat med mig själv och mina känslor som insats förr och det har nästan alltid gått åt helvete. Det finns visserligen gånger då det har gått tämligen bra men då har alla inblandade varit medvetna om insatsen. Men jag måste ta hand om mig själv också. Fokusera på de sköna och bra grejerna; musiken, jobbet, vännerna och allt det där andra.
Vem vet, i din bok kanske det gör mig till den fegaste och mest egocentrerade skitstöveln i världen men då får det helt enkelt vara så. Jag kan i och för sig tala om en annan sak som det gör mig till; mänsklig.

Nåväl, människa eller inte, jag ville så gärna både skriva och säga ”på återseende” och ”vi ses snart igen” and here's the kicker; det vill jag nog fortfarande säga men i nuläget är det här bäst för mig själv.

/Elfwingson

Det finns en gräns för alla

2009-06-05T00:51:00.019+02:00

Det har hänt bra saker. Jag har älskat och blivit älskad. Jag har producerat timmar av musik och det har blivit helbra. Jag har sjungit mig hes och jag har spelat tills fingrarna gjort ont. Jag har garvat och menat det. Jag har, stundtals, försvunnit bort i lyckliga drömmar men lika snabbt kommit tillbaka. Jag har aldrig någonsin ljugit när jag sagt att jag älskat någon. Jag har funnits där jag skulle vara. Jag har funnits för dig som behövt det. Jag har gjort det som förväntats av mig. Jag har tröstat. Jag har pratat. Jag har lyssnat. Jag har kommit med goda råd och berättat en massa saker. Med andra ord har jag gjort det jag är absolut bäst på; att vara jag.
Men...

I över ett halvår har det hänt alldeles för många dåliga saker och jag vågar påstå att jag aldrig helt och hållet fått tid att återhämta mig. Jag fick aldrig chansen. Eller så tog jag den aldrig, men jag visste ju inte vad som komma skulle så ingen kan klandra mig för det. Det har hänt alldeles för mycket på en alltför kort tid för att jag ska vara OK med det. Atomvintern, malströmmen, Hovfotografens olycka, E's självförvållade frånfälle och nu det här. Det har blivit för mycket för mig helt enkelt. Förstår du hur jag menar? Det känns som om det har blivit för mycket. Nej, det är för mycket. Jag förstår inte varför det ska vara så här. Det är inte rättvist någonstans. Jag är visserligen inte hopplös men jag känner mig så fruktansvärt maktlös. Det är inte rättvist och jag förtjänar inte det helt enkelt inte.

Tidigare i veckan...
Det är natt nu och jag tar en långpromenad. Under dagen och kvällen har jag pratat musik och musikproduktion med J. Jag har pratat med T om allting som hänt och jag har pratat med I om hur viktigt det är att kunna dra sig själv upp ur skiten. Jag har dessutom varit förhållandevis lugn. Men det är när jag sätter mig vid den där bryggan som allting välter. Det käftar ner mig och jag går ner för räkning. Det slår mig att jag faktiskt inte vill dö. Det slår mig hur otroligt rädd jag är för att just dö. Även om det är lika naturligt som att äta, sova och andas känns det inte rätt att dö. Inte här och absolut inte nu. Det känns inte naturligt. Jag tänker på hur jag inte på långa vägar är klar med Livet. ”...men om Livet är klar med mig är det förbannat orättvist” tänker jag sedan och slår en knuten näve i träbryggan. Jag ser hur allting rinner mig ur händerna på det där överjävligt hjälplösa sättet. Vart fan är studion jag skulle byggt? När ska Chile-resan bli av och vart i helvete är min fantastiska fru och mina underbara barn?

”Det spelar ingen roll. Vi glömmer hela skiten, det betyder ingenting” nynnar jag och fastän junihimlen aldrig blir riktigt svart längre inser jag att allt det där jag tänkt spelar en väldigt stor roll. Jag undrar om jag borde säga någonting till L och till sist bestämmer jag mig för att göra det. Trots allt. Det är natt nu och någonting prasslar i buskarna bakom mig. ”Jag vill verkligen inte dö” viskar jag först. Sedan säger jag det igen men den här gången säger jag det lite halvhögt. Sedan lite starkare. Och sedan ännu lite starkare. Det blir ett mantra för mig och då kommer det. Det fullkomligt exploderar inom mig och jag vill så gärna ringa någon. Klockan är halv två men jag förmår mig inte att ringa någon. Jag borde göra det. Ge mig vad som helst nu för det är nu jag behöver det som mest. För vart är den där sköna känslan av oövervinnerlighet jag en gång kände så starkt och vart tog allt mitt mod vägen?
Det är natt nu och natten är jävlig. Det går runt, runt, runt. Det susar i öronen, händerna darrar, benen bär knappt, lungorna svider och ögonen blöder. Jag kommer hem, sätter mig och röker under köksfläkten. Ögonen blöder och det vill helt enkelt inte sluta. Sedan somnar jag nästan. Men bara nästan. Jag vet vad det är som fattas nu. Precis innan jag sluter ögonen för sista gången kramar jag krampaktigt min kudde och inser vem det är som fattas.

Jag är absolut världsbäst på att komma med råd, tips och idéer när det gäller andra men när jag själv står där fungerar det aldrig. Som sagt; det finns en gräns för alla. Nu när jag sitter här och inser att jag, för bara några minuter sedan, precis trampat över den där gränsen rasar jag. Och det gör förbannat ont ska jag säga. Jag ska vara helt och hållet ärligt mot dig; jag är rädd. Fruktansvärt rädd och den där primala rädslan gnager sig allt djupare och djupare. Alltmedan rock bottom, stundtals, känns isande nära är jag inte riktigt säker på att jag faktiskt vill vara där. Inte en gång till. Den här gången känns det annorlunda. Mer otäckt på något sätt och jag kan helt enkelt inte förmå mig att se bortom det där. Tro mig, jag försöker. Jag försöker hela tiden.

Det är inte roligt längre.

/Elfwingson

110 % och fågel Fenix reser sig på nytt

2009-05-26T15:44:00.009+02:00

Det hela som krävs helt enkelt att man har lite självdistans och våga förändra någonting. Man kan alltid göra lite bättre ifrån sig än vad man tror och det är alltid värt det. Det är inte förrän efteråt som man inser att man tog rätt beslut, lade i den högsta växeln och gjorde allvar av allt raljerande.

Efter den där lilla utflykten med Att stjäla en kyss kände jag att det här bara kan bli bättre så därför stöptes både Malström och Tusen steg tillbaka om i en annan form. För ganska länge sedan kändes båda arren helt rätt. Det skulle vara hårt och snabbt. Det skulle vara tungt och distat. Nästan på gränsen till oljud. Men när jag lyssnade igenom de där båda låtarna insåg jag att det där helt enkelt inte är jag. Det är alldeles för mycket på något sätt. För mycket av allt. Därför tog jag arren ett par vändor till och malde sönder dem. Bröt ner dem i atomer och satte ihop dem igen och ut på andra sidan kom det här. Tanken med Malström var från början att den skulle låta helt galet. Som en panikångestattack på syra liksom. Men nu får den istället vara ett sorts lugnt kaos. Den segar i och för sig lite men jag märkte att ett lugnt tempo funkar minst lika bra.

Tusen steg tillbaka finns det faktiskt en liten historia om; den texten man kunde höra på den snabba versionen var nämligen inte den första texten. Jag vet inte varför jag skrev om den men det kändes som om jag gav ut allt för mycket. Men när jag under produktionen av den ”nya” versionen kikade igenom texten resonerade jag mer i banorna ”jag har ingen anledning att sticka under stolen med någonting och ingen kommer åt mig längre”. Lite pubertalt kan tyckas men så gick tankarna i alla fall. Dessutom kändes texten mer rättvis inför personen det handlar om. Hon hade nog varit ganska nöjd med den där låten. Det gamla arret funkade säkerligen till den gamla texten men det gjorde det inte till den nya. Därför förändrade jag hela strukturen. Slog sönder och provade någonting nytt. Och så här i efterhand känns det helt rätt. Mer rätt än någonting annat. Men jävlar i havet vilken tid det tog! Det tog tre stycken (helt olika) demoversioner för att komma fram till målet. Det färdiga resultatet är en sammanslagning av dessa tre versioner. Bara trummorna var något av en mardröm då jag absolut ville ha ett triolfill-in mot slutet i låten för att skjutsa ut låten ännu ett par snäpp. Det hela liknade nästan Norrköpingstiden då jag satt och byggde trummor för hand. Någonting som jag försöker akta mig för i vanliga fall men nu var det ju extraordinära omständigheter som krävde trumbyggande och timestretching. Från början tänkte jag hela låten som en obskyr fusion mellan Kent's ”Max 500” och ”Himmelstalund II”. Det vill säga luftighet och driv på samma gång. Samtidigt skulle det finnas en tyngd och den tyngden (har jag märkt) kan lokaliseras mycket i Art Vista's Grand Piano.
I alla fall, när jag väl fått en idé om ljudbilden har jag väldigt svårt att släppa den. Visserligen kan jag släppa den men då ska jag verkligen känna och veta att den inte håller. Jag tycker nämligen att jag kommit så pass långt att jag vet hur jag vill ha saker och ting så därför känns det bara som en skön grej att från början bara veta hur det ska vara. Sedan gäller det att ge sig fan på att få det man vill ha. Visst, Malström är ingen dålig låt och det nya arret funkar på den men Tusen steg tillbaka är någonting som jag håller väldigt högt. Jag är i och för sig ganska stolt över alla produktioner jag gjort hittills men just den här låten är jag väldigt stolt över.

Som sagt; jag vill gärna ha som regel att det senaste jag ger ifrån mig aldrig får vara sämre än sin föregångare och den här gången är jag i hamn.

/Elfwingson

Att stjäla en kyss

2009-05-26T15:29:00.004+02:00

Du är alltid lika vacker. Du klär alltid i sommarskrud. Du ser jävligt bra ut i höstcasual. Du fäller mig till marken när du har fått på din vintermundering och du får mig att rodna medan du sätter på dig din våroutfit. Det är när jag tänker på dig och försvinner bort i lyckliga drömmar som jag inte tvekar en sekund. Det är inför dig som jag är och förblir lika mållös medan du kysser mig.
Du är alltid lika vacker.

Det är någonting fantastiskt med att faktiskt kunna skriva någonting nytt för en gångs skull. Jag brukar som bekant att gnälla över hur fruktansvärt tråkigt det är att skriva nytt material. Men efter lite knåpande, ett par glas vin och en urgammal ackordfigur landade den där låten; Att stjäla en kyss. I och för sig ligger väl det fantastiska inte i att skriva någonting nytt nu när jag tänker efter. Det fina är att kunna uppleva någonting underbart och kunna berätta om det. Att förmedla en känsla eller någonting i den stilen. Men jag tar inte cred för det där. Det är mer upplevelsen jag berättar om som får tar halva ”skulden”. Eftersom jag inte är så mycket för att skriva låtar lär det väl ta ett år till innan jag kommer upp med någonting nytt igen. Det gör visserligen ingenting eftersom att det finns så många andra som gör det där bättre. Och framförallt snabbare.

/Elfwingson

Precis innan natten dränker mig

2009-05-18T14:26:00.004+02:00

Himmelstalund har alltid varit och kommer alltid att vara ett utav mina flaggskepp och jag har T att tacka för det. Efter att jag sagt någonting i stil med ”skriv om det men behåll känslan från den första texten” kom han ett par dagar senare med den här texten. Så till 50 % är det här även T's flaggskepp. Jag har i och för sig ingen aning om vad han tycker om det men någonting tycker han säkert om det. Jag ska nog ta och fråga honom en vacker dag.

Ganska ofta pillar jag ihop små arr och ganska ofta går det åt helvete men lika många gånger blir det nästan bra. Jag försöker ha som grundregel att det senaste projektet aldrig får vara sämre än sin föregångare. En tämligen enkel uppgift kan tänkas men (oftast) ack så svår att genomföra. För dig som antingen känner mig eller följt den här bloggen vet om att låten Himmelstalund alltid har legat mig varmt om hjärtat. Jag har alltid tyckt om den väldigt mycket. Det är dött lopp om det är texten eller om det är arret som gör att jag tycker om den här låten så mycket. Den fanns med på Glöd från start. Den var första spåret och skulle liksom ”öppna” hela skivan. Nu hamnade inte den ”rockiga” versionen på Glöd utan det blev den mer stillsamma duettversionen. Nåväl, jag har aldrig riktigt släppt den ”gamla” (och första) versionen dock utan låtit den ligga och samla damm. Men häromdagen tog jag mod till mig, transponerade den (det vill säga bytte tonart) och tog bort samtliga audiospår förutom trumspåret (som visserligen krävde en hel del om-mixning) och började om från början.

När allting var klar ungefär ett dygn senare var jag mer än nöjd. Och den här gången fick jag till ackgitarrerna precis sådär luftiga och sköna som jag alltid velat ha dem. Den här gången blev sången råbra och stämmorna sitter som gjutna. Nu låter Himmelstalund som den ska göra och med det menar jag inte att duettversionen på skivan är dålig. Tvärtom, den platsar mer än väl in på Glöd men jag har alltid tyckt att den rockiga versionen är bättre. Den känns helt enkelt mer... Hm, hur ska jag försöka förklara det?

Den känns mer ”jag” på något sätt.
Där har vi det.

/Elfwingson

När hemligheten inte är så hemlig längre

2009-05-17T23:22:00.008+02:00

Jag ska berätta en hemlighet; det är faktiskt inte jag som präglar produktionerna. Det är ni andra som slutligen sätter den sista spiken i kistan vare sig det är medelst ett outstanding låtskrivande eller en vacker röst.

L tackade mig för att jag plockat fram frukosten härom morgonen. Det är visserligen ingenting att tacka för (mycket eftersom jag hade mer tid att göra det på medan hon susade runt i lägenheten som, ett ganska sött, yrväder. Och jag ska säga att när det inträffar är det bäst att hålla sig så mycket ur vägen som man bara kan medan marmelad, smör, kaffe, fil och smörgåsar placeras ut på köksbordet). Senare på dagen menade hon att vi gör Jag är hos dig igen jävligt bra (någonting jag faktiskt är böjd att hålla med om) och sedan berömde hon mig för att jag sjungit en andrastämma på samma låt (och det är nu den här texten slutar handla om L's och mitt frukostäventyr och glider in i musikproduktionsvärlden).
Närhelst jag proddat mindre projekt tillsammans med människor i min närhet haglar alltid superlativen över mig. När det begav sig öste T skopor med beröm över mig och han visade sin stora tacksamhet över att jag proddade hans skiva, Vita nätter. Vid ett tillfälle, när allting nästan var klart, frågade han med ett skevt leende ”vad fan har du gjort?” A har under flera projekt och sessionsrep ”aah”- och ”ooh”:at över vissa grejer jag fyllt hans låtar med. Det kanske är en baslinje som passar just för tillfället eller bara ett trumkomp som helt enkelt känts väldigt bra.
Som sagt; L berömde mig för en andrastämma på den där Winnerbäck-låten (som ingår i Dreams of L.A-projektet) och menade att den där stämman ”gjorde hela låten”. Men jag har väldigt svårt att förlika mig med (och kanske, i förlängningen, ta till mig) det där berömmet. Det känns inte rättvist. Nja. ”rättvist” är nog fel ord. OK, det känns inte befogat på något vis. Grejen är den att jag (nästan) aldrig tänker när jag proddar. Det som känns bra för tillfället hamnar på tejp. Å andra sidan så kanske man uppfattar saker och ting annorlunda dagen efter och funderar i banor som ”hur fan tänkte jag här?” och förändrar hela ljudbilden. Det jag försöker säga är nog att mycket helt enkelt bara ”blir”.

Nåväl, det där med att det på något sätt skulle vara jag som sätter produktionerna är i och för sig inte helt och hållet båg men jag menar ändå att det inte är jag som står för den där sista boosten på era produktioner. Det är inte jag som skrivit Slow down eller Where is she now? Det är inte jag som suttit vid köksbordet och meckat ihop text och musik till Vita nätter och det är absolut inte min andrastämma som ”gör” Jag är hos dig igen.

It's all you, baby.

/Elfwingson

”Har du kvar din röda cykel?” - Claes Jansson

2009-05-12T00:06:00.007+02:00

Den var absolut inte ny men den var vacker ändå. Jag vet att jag var så otroligt stolt över den och vi var oskiljaktiga genom många, långa år.

När jag var en sisådär fem-sex år fick jag min första cykel. Det hela hade börjat några veckor innan när jag vid köksbordet förklarade att jag ville ha en ny cykel. ”Nej, en ny cykel är alldeles för dyr” förklarade min föräldrar och tittade på mig med den där ”ledsen-killen-men-du-får-allt-vänta”. Case closed. Mina päron har alltid varit hårdare än flinta när det kommer till tjat och aldrig vikt en tum. Efter någon vecka eller så berättade pappa att vi skulle åka på en utflykt till Öland. Det här utspelade sig på vårkanten så det kändes inte så angeläget att åka till den vindpinade ön men eftersom jag inte hade sådär vansinnigt mycket att säga till om fick jag helt enkelt acceptera mitt öde och följa med.
Vi kringlade oss upp mot Löttorp och stannade vid en stor bondgård någonstans ute på vischan. Jag minns det där så väl; det regnade och träden hade precis fått den initiala grönskan över sina grenar. Några flyttfåglar flög ystert högt över våra huvuden och under oss doftade marken friskt. Vi stegade upp längs en sorts allé (som för en fem-sexåring verkade oändligt lång och mystisk på något vis). En man kom ut hälsade först på min pappa och sedan på mig med orden; ”jaha, och det här är den lycklige cykelägaren förstår jag?” Jag förstod ingenting. Pappa och den här mannen (som jag senare förstod var en före detta arbetskamrat) pratades vid lite och efter en stund försvann mannen in i ladugården. När han kom ut hade han med sig en cykel. Det var en röd DBS med en så kallad limpsadel, röd vimpel samt ett rött och ett grönt handtag. OK, det var inget solsken ute men på något vis gnistrade den där cykeln mot mig. Den log. Jag log och vi gnistrade i kapp. Jag tittade upp på min pappa. Han kramade min hand och blinkade som om han sa ”ja, den är din”. Sedan släppte han densamma och jag knatade iväg mot cykeln. Medan jag sprang mot cykeln kände jag en nästan omänsklig och bubblade känsla i magen. Det var, utan att överdriva, en helt fantastiskt känsla. Skulle jag få den här cykeln bara sådär?
Right out of the blue hade helt enkelt mina föräldrar bestämt sig för att hörsamma den yngste sonens önskan och via kontakter hittat en cykel som jag skulle få. Jag minns inte så mycket mer än just de där ögonblicken från den där händelsen på Öland men jag minns vad som hände när vi kommit hem igen. Självklart ville jag inget hellre än att prova min nya fina cykel men eftersom jag dock inte hade någon vidare motorik och balans (någonting jag i sanningens namn fortfarande kan ha svårt med. Fråga L får du säkert höra både det ena och det andra). Så pappa tog fram fram den där blå (och mycket oorganiserade) verktygslådan och trollade fram ett par stödhjul och monterade dem. Sedan fick jag hjälp att ta mina absolut första tramptag ute på vändplanen. Förmodligen trillade jag omkull ett par gånger men en lagom mängd Desivon samt några plåster senare skjutsade han iväg mig mot det stora äventyret Livet.
Nåväl, man kan ju tro att jag nu ska skriva någonting om att ”den där känslan har jag aldrig känt sedan dess” men tji fick du. För varje gång jag ger bort någonting, typ en present eller bjuder exempelvis L på mat infinner sig alltid den där euforiska känslan. Det liksom... Nej, jag kan inte förklara det. Det känns bara väldigt, väldigt bra och fantastiskt att ge bort någonting. Jag uppskattar såklart att få presenter men känslan av att ge bort någonting slår det med hästlängder.

/Elfwingson

Jag har faktiskt kvar min röda cykel. Den står där uppe på familjens gård, tar igen sig i en övergiven spilta och på något vis (och dammet till trots) gnistrar den fortfarande mot mig.

Det är inte så märkligt egentligen

2009-05-07T23:51:00.004+02:00

Har du någonsin varit med om att få någonting kastat i ansiktet (och det inte har varit en tårta)? Man blir liksom så förbluffad att man helt enkelt inte får tid att mobilisera något försvar. Sedan, när allt är över, kommer du på en jävligt bra comeback. Nåväl, redan efter två minuter in i samtalet kokade jag och i normala fall skulle jag låtit hell reign upon their sorry asses men ”nej”. Inte den här gången. Jag tänker inte vara den personen. Inte här. Inte nu.
I bland måste man helt enkelt låta allting ta sin tid och inte störa den där så oerhört viktiga tiden av bottenlös sorg och odefinierbar ilska.

OK, jag tar allt ni sa på den förlamade sorgens konto. Ni är ledsna. Ni är upprörda. Ni är chockade. Ni är förmodligen väldigt mycket, men det hindrar inte mig från att ta riktigt jävla illa vid mig.
För helvete, det är många år sedan jag beslutade mig från att inte ens försöka rädda världen och människor i den. Nej, det håller inte. Ni kan inte ens tänka tanken på att skylla allt på mig. Men som sagt var; allting ligger på den förlamade sorgens konto och jag tänker inte jiddra mer om det nu. Gå igenom det här nu, kom ut på andra sidan så pratar vi med varandra då istället, OK?
Vi säger så.

Jag är alltid bäst på en grej och det är att vara just Claudio Henrik Andreas Elfwingson (med vad allt det innebär). Ingen annan är speciellt bra på det, jag lovar.

/Elfwingson

”Varför blir det alltid så ledsamt?” - C

2009-04-29T02:23:00.004+02:00

Det är alltid bra att i bland kunna hålla tillbaka. Bara för att man kan, så ska man kanske inte alltid bränna allt krut på ett fåtal låtar. Det är alltid skönt att vara progressiv i sitt skapande. Bryta ny mark, använda annorlunda mikrofoner (och/eller mikpositioner) än vad man är van vid bara för att försöka hitta ett nytt sound än det man brukar jobba med. Med andra ord; det är alltid lika spännande att ge sig ut i Ingenmansland och utforska vad som kan gömma sig där, men sedan är det lika skönt att komma tillbaka och bara vara sig själv igen.

CD-versionen av Dreams of L.A-projektet byggde mycket på ett tämligen sparsmakat arr. Max två gitarrer, tillbakalutade trummor, bas, lead- och stämsång samt vissa små arrmässiga detaljer. I vissa låtar är det bara gitarr och sång. Less is more helt enkelt. Därför känns det helt naturligt att fullkomligt få explodera i ett relativt stort instrumentalprojekt, Lovecraft II.
Det började (som vanligt) med en liten melodiloop som jag haft i huvudet i säkert fyra-fem år nu men aldrig haft... Hm. Låt oss säga ”energin” att fullfölja den där melodislingan. Jag kan nämligen tycka att det känns lite skitnödigt att bara prodda små loopar av en och samma melodi. Då är det ju mer intressant (och förmodligen mer roligt) att både producera och lyssna på. En melodi kan visserligen vara stark i sig och, faktiskt, inte speciellt svår att hitta på. Det är resten som kan vara tricks med. Att väva en matta av instrument omkring den här melodin och samtidigt vara tillräckligt kreativ för att låta fantasin flöda. Och du, den här gången var det som ett ymnighetshorn av både kreativitet och fantasi. Det är bara en sak; varje gång jag ska pyssla ihop ett instrumentalarrangemang blir det alltid, alltid någonting i moll. Tro mig, jag har faktiskt försökt att skriva dur-sekvenser men det känns alltid som om det blir plastigt och oäkta. Ptja, fånigt helt enkelt. Därför håller jag mig till mollmörkret.

Rent musikalisk trivs jag bäst där.

/Elfwingson

Tre miljoner minuter för sent

2009-04-28T23:01:00.000+02:00

Jag skulle kunna berätta om hur helgen som förflöt var både solig och varm. Jag skulle kunna berätta om hur två goda vänner från Norpan hälsade på och gjorde lördagen (samt valda delar av natten) till en galabankett. Jag skulle kunna berätta om när jag i söndags, nästan läskigt bakfull, tog mod till mig och putsade mina fönster. Men på något sätt känns det som lite väl ytligt. Jag väljer i stället att berätta om hur jag fick ett tråkigt besked i fredags och om hur jag faktiskt tycker att det räcker med död nu. E finns inte i livet längre och det var inte en olycka den här gången. Samtidigt som jag känner att jag inte riktigt fått tid att sörja Hovfotografen så händer det här med E. Det blev lite väl tvära kast men jag gjorde mitt yttersta och försökte parera det så gott jag kunde. Helgen blev således omtumlande både in a good och in a bad way. I vilket fall som helst går mina tankar till hennes familj och släkt. Eller njaa... Nu ljög jag delvis. Tankarna tumlar runt som en vansinneskarusell och någonstans långt borta skymtar jag givetvis deras familjer men det hela slutar nästan alltid med, som jag redan sagt; det får räcka med död nu. Okej, jag har hajat dealen. Jag har fått min beskärda del av det där tycker jag. Det räcker nu. Det finns gränser.

Till och med för mig.

/Elfwingson

Jag var tvungen att ”känna lugnet” igen...

2009-04-19T22:42:00.008+02:00

...så jag tog Glöd-skivan ett extra varv häromdagen och insåg att det helt enkelt var nödvändigt att mastra om den. Det känns så angeläget i bland. Att känna att jag behöver återfå ett totalt lugn och vad är då mer passande än mitt eget sätt att varva ner och dyka djupt ner bland de pastellfärgade ljudspåren. Det är någonting med det där som får mig att slappna av fullständigt. Ingen som stimmar. Ingen som jiddrar. Ingen som dör. Alla och allting lever och jag är den som är mest levande.

En ny, spännande mastrings plug-in (FinalPlug) och ett par timmar senare var det klart. Dessutom stuvade jag om lite bland låtarna när jag ändå var igång. Jag plockade bort Tusen ljus... II och Himmelstalund (som jag, sanningen att säga, aldrig var helt och hållet nöjd med), ersatte Tusen ljus... II med Glömd (som för övrigt låg på skivan i ett tidigt skede men precis som S:t Persgatan lyftes ur i ett ögonblick av hjärnsläpp). Den gamla versionen av Himmelstalund ersattes med den ”nya” (det vill säga den versionen från Dreams of L.A-projektet eftersom att ljudbilden fungerar lika bra på Glöd) och nu är jag lycklig och lugn igen. För övrigt finns Himmelstalund samt två spår från Atomvinter-EP:n att lyssna på här.

På tal om Dreams of L.A så låter det där giget snällt vänta på sig. Det känns som julafton som aldrig riktigt infinner sig. Man väntar och väntar men det blir liksom aldrig av. Jag vet inte... Skivan (som ska finnas till försäljning) är mixad, mastrad och klar, gitarren omsträngad, mikarna kalibrerade och låttexterna är i ordning. Nu väntar jag bara. Det känns i och för sig fortfarande som om det ska bli väldigt kul och intressant med det där giget men det börjar kännas lite väl segt nu. Hur som helst, vad som än händer så gör vi det tillsammans, L och jag. Gör det succé, gör vi det tillsammans. Tokstörtar vi, gör vi det tillsammans. Fuckar mikarna ur och PA:t exploderar så går vi igenom det tillsammans. Det är ju det som är lite spännande med livegig; allt kan hända och erfarenheten säger mig att man ska vara beredd på precis allting. Jag vet i alla fall att jag ska ta och spola i mig lite vin innan det där giget eftersom att det blir lite skönare att crash and burn då. En sak är i alla fall säker och det är att jag har inte spelat så här mycket gitarr sedan jag var tjugo. Dessutom var det oerhört länge sedan jag repade in så mycket nytt material på en och samma gång. Men jag antar att man får ta det onda med det goda och hoppas att det blir bra till slut. Men det blir det nog.
Bra alltså.

/Elfwingson

E!

2009-04-05T03:28:00.000+02:00

Jag vet att du inte är förbannad på mig. Även om du skriker och lever fan så vet jag att det inte är mig du är arg på. Skrik på du. Gå loss. Hamra ur dig allting för jag är skön med det. Jag vet att du går igenom en major crisis nu men det kommer att ordna upp sig, jag lovar.
Inte i morgon och inte nästa vecka men snart, min vän...
Snart är det din stund på jorden.

/Elfwingson

Är det fråga om balans eller är det bara lagen om alltings allmäna jävlighet?

2009-03-30T13:05:00.005+02:00

För bara några timmar sedan fick jag reda på att jorden blev en själ fattigare i helgen. Men himlen blev förvisso en ängel rikare. Jag kan den här känslan; magen knyter sig, ögonen blir grumliga och en kall, kall kåre kryper längs med min ryggrad. I vilket fall som helst så har jag nog inte riktigt fattat att du är borta. Inte riktigt än. Men jag antar att det snart slår mig på käften. Är det inte märkligt det där med att sorg verkligen, verkligen kan förlama en?

I nästan tre år trampade vi samma grus du och jag. Gata upp och gata ner har vi traskat runt i Norrköping och pratat, skrattat, tjutit, bråkat eller bara hållit käften. Så många gånger vi höll hårt i varandra och kastade oss ut i det där stora Ingenting. ”Kom vi går till solen” sa du ganska ofta, tog mig i handen och drog ut mig från skuggorna. Det var din grej. Vi slogs för varandra du och jag. Mot inskränkthet, mot dumhet och mot rikspuckon som aldrig lät dig vara som du är. Strömmens glittrande vatten flöt bredvid oss och lummiga grenar som hängde över våra huvuden medan vi tog långa promenader under en värmande sommarsol. Kent-konserten i maj 2005 där du gav mig en kram och sa att du aldrig sett någon som kunnat gå upp i musik så mycket. Hur många gånger satt vi inte på torntaket och undrade vart i helvete egentligen livet skulle ta oss och hur många kalla vinternätter gick vi längs med Norra promenaden och menade att allén ner mot biblioteket var Norrköpings mest vackra plats. Du lyckades alltid att se det fina i allting. Även i det som var fult eller bara hemskt. Ett resonemang jag verkligen tog till mig och sakta men säkert kände att jag kan hålla med om.

Du och jag gjorde den där sista östgötasommaren till någonting bra och jag fotograferade allting med min ögonblickskamera. Jag fick nog aldrig chansen att berätta hur otroligt tacksam jag är över att varit din vän. Men nu när jag sitter här och försöker intala mig själv att ”händer det någonting bra, så händer det någonting dåligt och det är bara så det är att vara homo sapiens” tycker jag ändå att allting känns så förbannat orättvist.
Så mycket vi sa, så mycket vi gjorde och så mycket vi skrattade när vi sa och gjorde allting. Jag skulle dansa på ditt bröllop och du skulle förmodligen återigen ha skrattat. Men nu har ännu ett skratt tystnat. Jag saknar dig och ditt skratt, min vän.

Med kärlek till Linda - Hovfotografen (och givetvis till samtliga familjemedlemmar).

/Elfwingson

När det galna gränsar till det rent absurda

2009-03-27T14:13:00.003+01:00

När vissa musiker besöker vararanda i varandras hem börjar det alltid fingras på instrumenten. Om T är här börjar stegar han nästan alltid fram till gitarrerna, plockar ut en och sätter sig till att lira några licks. Samma sak om jag är hos honom; jag plockar fram hans gura och går loss på något gammal örhänge. Det är liksom någonting som faller sig naturligt och det är inte mer med det.

Jag har tänkt på att det där förekommer nog ytterst sällan i en symfoniorkester. Där är alla ekvrilibister på sina specifika instrument. Spelar man oboe så spelar man oboe och ingenting annat. Eller det gör man nog men det är nog sällan som man berättar om det eller visar det. Dessutom är det inte helt politiskt korrekt att ta sig friheten att börja spela på någon anns instrument bara sådär. Det är nog inte så att en försteflöjtist släntrar fram till cembalo-traktören och frågar om man ”får lira ett par takter”. Lika overkligt skulle det vara om percussion-nissen, under ett break med Radiosymfonikerna, kom fram till valthornistern och säger ”Bra gjort där på sjuttiofjärde takten. Jag måste bara säga att jag tycker att du lirar ett råskönt instrument. Får man prova virveln eller? Förresten, skriver du eget?”

En annan situation som jag tror förekommer väldigt sällan är den här (och nu måste du tänka dig följande scenario); det är en sommarkväll/natt. Ett ganska stort gäng sitter runt en eld på en strand någonstans i Sverige. Det pratas. Det sänks ett par öl. Ystra skratt river sönder pratkulissen då och då. Någon kanske lirar munspel medan en annan softar med några sköna ackord på en gammal nylonsträngad Landola-gitarr. Då skulle det nog inte hända att en kille/tjej släpar fram en harpa och frågar musikanterna: ”Tjena! Får man hänga på eller vad säger ni? Proud Mary i D-dur. En, två, tre, fyr...” I grund och botten tror jag i och för sig att alla musiker hyser stor respekt för varandra. Jag har visserligen stött på musiker (som uteslutande sysslat med en mer klassiskt orienterad musikform än mig) menat att om man spelar gitarr, ukelele eller kazoo bör betraktas som musikalisk outlaw.

Men jag tror att även dessa personer innerst inne tyckte att även jag var en ganska skön snubbe fastän jag bara spelar gitarr. Det svåra var bara att erkänna det.

/Elfwingson

Guldkant?

2009-03-27T13:20:00.005+01:00

Då var det snart dags igen. Sommartid. Det är intressant eftersom att jag alltid, alltid lyckas att glömma bort om man ska ställa fram eller tillbaka klockan. Det är ju onekligen ganska så märkligt eftersom att det inträffar hela två gånger per år och ändå så lyckas jag med konststycket att glömma. Varje. Jävla. Gång. Enligt säkra källor är det dock tid att ställa fram klockan en timme. Så är det sagt i alla fall. Men jag vet inte. Jag lär förmodligen vakna på söndag och inte ha en jävla aning om vad som händer.

En annan sak jag har undrat över är var i helvete strumporna tar vägen. Du vet säkert vad jag talar om här; du står i tvättstugan efter en lång tvättsession och står nu inför den där monumentala uppgiften att vika ihop all tvätt. Det är någonting som är mer tråkigt än att se på när färg torkar men du gör det eftersom att det när allting kommer omkring, är en ganska bra grej. Där och då upptäcker du till din stora fasa någonting som får krig, svält och världsomfattande epidemier att framstå som lugna försommarkvällar; det fattas tvätt. Och inte vad som helst. Det fattas strumpor. Var tar de vägen?
Jag misstänker ibland att tvättmaskinen hyser ett svart hål som helt enkelt käkar just strumpor. Nu var det länge sedan det hände men hur många gånger inträffade det inte i Oskarshamn. I Norrköping och överallt annars där jag tvättat mina kläder. Jag misstänker å andra sidan att det hela börjar redan i tvättkorgen. Jag kan tänka mig att snacket går ungefär såhär; ”Nej, vi hör inte hemma här. Det känns fel. Kom igen nu, låt oss söka lyckan i fjärran land. Let's make a break for it. Vem är med mig?!” När det sedan är dags att tömma tvättmaskinen klistrar sig en strumpa desperat mot kanten för att inte bli hittad. Atmosfären är laddad. Spänningen stiger. Det är nästan nervpåfrestande för strumpan att sitta där. Upptryckt mot väggen och endast ha sig själv att lita på. ”The great escape” i tvättmaskinsmiljö helt enkelt. Strumpan kanske noterar med tillfredsställelse att den undgått att bli hittad för nu väntar the sweet taste of freedom!
Men vad händer sedan...?

Personligen tror jag att strumpan liksom krälar iväg, syr på knappar och börjar ett nytt liv på en dockteater någonstans långt, långt borta.

/Elfwingson

Verktyg

2009-03-27T10:44:00.003+01:00

Det är när tekniken strular som man känner sig så oerhört liten och obetydlig. Jag vet inte hur många nätter som svordomarna har haglat värre än en kulsvärm vid en arkebuseringsplats, ”hantera och acceptera” har legat jävligt långt borta och jag har känt att många av projekten har blivit stoppade just på grund av att datorn inte har riktigt har varit på min sida.

Inom kort anländer snart en ny medlem till det elfwingsonska hemmet; en alldeles ny musikdator. Det hela känns oerhört upplyftande och jag kunde inte vara mer lycklig över att äntligen få prodda i en kraschfientlig miljö. Tolv papp kostar skiten men jag garanterar dig att det är en förhållandevis liten summa med tanke på vad en fullt utbyggd musikdator kan kosta. I vilket fall som helst är det en investering precis som mina studiomonitorer jag köpte i Borås för något år sedan. När jag sitter här och blickar ut över mitt hem infinner sig en känsla av välbefinnande över att jag med årens lopp lyckats bygga upp en ganska skön instrumentpark; tre stycken ackgitarrer (varav en 12-strängad), en mycket bra elbas, en näsflöjt, ett digitalpiano, fyra munspel (C, A, D och G), en ukelele, en kazoo, en blockflöjt, en tamburin, rytmägg samt två elgitarrer. Med andra ord; jag har de instrumenten en musikproducent behöver (och kunskapen att bruka dem). Trummor behärskar jag inte alls därför finns det ingen anledning att införskaffa ett set. Dessutom är jag inte helt och hållet säker på att det skulle uppskattas av mina grannar om jag helt plötsligt skulle sitta och slå fram taffliga 4/4:or klockan halv två på natten.

Häromkvällen tog jag en långpromenad. Samtidigt lyssnade jag på gamla produktioner från så långt tillbaka som 2006 och insåg att jag blivit fan så mycket mer vassare på produktion men framförallt på att spela tight. Detta gäller inte bara gitarr utan inkluderar även munspel, tamburin och elektifierad basgitarr. Det var både kul och lite jobbigt att lyssna på den där versionen av This one's for you från 2006. DÅ tyckte jag att det var det bästa jag någonsin gjort. NU när jag lyssnar på det känns det ju inte riktigt likadant. Det låter faktiskt ganska risigt om This one's for you. Socker (kent-cover) ska vi ju inte bara tala om. Ordet ”sågverk” är nog det första man tänker på. Andra användbara fraser är ”för jävligt” och ”kass”. Men vi har alla våra faser och det känns skönt att vara progressiv i sin passion.

Även om passionen och glöden finns där så är verktygen för att förverkliga sina visioner minst lika viktiga.

/Elfwingson

"Fa-an, vilken jävla kärring du är" - T

2009-03-18T15:32:00.006+01:00

”Yo, brorsa. Vad händer?”
”Ptja, jag är tjutig”
”Va fan, är det någonting som har hänt eller!?”
”Nej då, jag blir bara såhär i bland. Jag har väl helt enkelt PMS eller någonting...”

Sådär skulle ett telefonsamtal kunna låta mellan T och mig men jag garanterar dig att det inte är någon fara. Jag blir faktiskt sådär ibland. Tjutig. Gråtig. Och det är i 99,9 % av fallen ingenting fara på taket. Jag kan helt enkelt bara börja störttjuta över just ingenting. Gråtmild. Attackgråt. Kalla det vad du vill, men så är det i alla fall. Det behöver egentligen inte finnas någon trigger. Inget speciellt rörande eller snyftframkallande. Det bara... Kommer. Jo tack, jag mår ganska hyfsat. Har konstant ont i magtrakten, men det vet vi ju alla vad det beror på. Det där kommer inte åt mig längre eftersom att jag lagt ner att överhuvudtaget försöka förstå och jag glider vidare i tillvaron med inställningen att ”det som händer, det händer när det händer”.
Jag får å andra sidan aldrig de där tjutepisoderna bland folk eftersom att det skulle kännas skumt.
Nåväl, mitt i all galenskap så finns det vackra saker och en ganska fin grej med det här är att jag alltid känner mig lättad. Som om det liksom behövdes lite gråt för att balansera upp, min annars så trevliga, tillvaro lite.

* * *

Jag drömde om någonting jobbigt för ett tag sedan. Det sprängde sönder min sömn och jag vaknade ungefär två gånger i timmen och varje gång var det där jobbiga nästan pinsamt att erkänna för mig själv. Men när jag väl gjort det så berättade jag om det där jobbiga för någon annan och det kändes bra att ha gjort det. Men så är det i bland; för att kunna erkänna någonting för någon annan så bör man nog erkänna för sig själv. Det är nog där resan till att inse sina egna tillkortakommanden börjar.

Nåväl, om jag är tjutig eller bara fånig i dina ögon så spelar ingen roll. Och det skulle vara så att jag helt enkelt har ett överskott av östrogen i kroppen så är i alla fall jag helt OK med det.
Jag vinner på det i längden, jag lovar.

/Elfwingson

Små, små snöflingor i en snöstorm

2009-03-16T00:41:00.002+01:00

Det som stort i min värld förmodligen inte är lika stort i din värld och vice versa. Det här bloggen heter ”I periferin” av en anledning och det som är dina vardagar/psykbryt/glädjeämnen/tragedier är och förbli ute i periferin för mig. Men jag bryr mig inte mindre om dig för det.

En kväll förra veckan gick jag och till min lokala bensinmack med uppgiften att inhandla cigg och eventuellt hyra en film. På vägen dit kikade jag till på klockan och undrade stilla om jag skulle träffa på L som av någon anledning skulle vara ute i samma ärende (Marboro medium säljs av någon outgrundlig anledning bara på Statoil här i byn). ”Träffar jag henne blir jag glad” tänkte jag sekunden efter.
Nåväl, jag stegade in på macken och registrerade att varken L (eller någon annan person utöver personalen) befann sig i butiken vid tillfället, köpte mina cigg, hyrde ”The Strangers” samtidigt som jag konstaterade att jag inte träffat L (och ett ”synd” susade genom huvudet) och gick därifrån. När jag precis passerat järnvägsspåret och, som vanligt, var helt uppslukad av min egen värld hörde jag ett avlägset ”hallå!” snett framför mig. Jag ryckte till och såg rakt in i L's ansikte tvärsöver vägen. Det visade sig att hon kommit med bussen från Kalmar (där kursen hon medverkat på under veckan hållits), hoppat av på en tidig hållplats för att få en kvällspromenad. Det spelar i och för sig ingen roll vart hon kom ifrån eller vilken buss hon tagit nu när jag tänker på det...

Jag blev nästan lite chockad av det där och tänkte att slumpen spelar en märkliga spratt i bland. L menade att ”det nog var meningen”. Jag vet inte, slumpen känns mer konkret på något sätt. Att hon skulle hoppat av vid någon annan hållplats och att om jag gått en halvtimme senare hade vi aldrig stött på varandra. Hela episoden var i vilket fall som helst oerhört märklig och nästan lite skrämmande. Märkligt för att den var så extremt slumpmässig och skrämmande av samma anledning. En tämligen vanlig grej för dig men inte för mig. Märkligt och skrämmande som sagt men absolut inte mindre i min värld för det.

Snarare tvärtom.

/Elfwingson

Det var bara tallarna som var mina vittnen den gången

2009-03-10T08:54:00.010+01:00

Jag vet inte om du som läser det här har blivit bedragen någon gång. Jag har blivit bedragen. Två gånger dessutom och jag garanterar dig att det har varit lika överjävligt varje gång. Men först och främst vill jag bara säga att det där med otrohet kan vara knepigt eftersom att vi alla är olika och har olika definitioner på kärlek och förhållanden. En del tycker att gränsen går vid en kyss medan andra menar att gränsen för länge sedan är nådd vid ”fel” sorts tankar om någon annan. Ja, jag vet att det finns lika många anledningar till att människor är otrogna som det finns människor, men det spelar ingen roll. Otrohet är inte OK i min värld. Att jag skulle vara otrogen är någonting som helt enkelt inte existerar i min värld. Den sortens smärta skulle jag helt enkelt inte tillåta mig själv att tillfoga någon man säger sig älska. Nåväl, jag tänker inte sitta här och fåna mig om huruvida det är OK med otrohet eller inte eftersom att det inte är det den här texten ska handla om...

Som sagt; två gånger har jag faktiskt råkat ut för det där. Första gången var 1997 och jag hade, sanningen att säga, inte så värst mycket koll på världen. Framförallt inte kärleken. Andra gången var 2005, jag hade mer koll på världen runt omkring mig och lite mer koll på kärleken. Jag tänker inte sitta här och dra upp en massa onödiga detaljer. Låt mig bara säga att vi var förlovade och att hon, efter över fyra år, var otrogen och vårt förhållande tog abrupt slut. Mer behöver du inte veta. Givetvis var jag oerhört ledsen, förblindad av svartsjuka (och primalt ursinne) samt kände mig kränkt å det grövsta. Jag lovade mig själv att jag aldrig, aldrig någonsin skulle förlåta henne för det hon hade gjort mot mig och mot oss. Nåväl, tiden gick och vardagen började så sakta att komma tillbaka. Så är det ju; man går, trots allt, vidare och inser att det som inte dödar en gör en starkare.
Någonstans mot slutet av december 2007 var jag ute och gick en kvällspromenad. Det var förmodligen kallt och snön låg tämligen vit på marken. Antagligen strosade jag runt som bara jag kan, sparkade i en snöhög eller två och tänkte troligtvis på just ingenting. Helt plötsligt stannade jag upp och förblev stående. Ganska högt för mig själv sa jag ”E, jag har förlåtit dig”. Sedan blev jag tyst för att efter något minut traska vidare. Omedelbart efteråt kände jag en väldigt lättnad. Eller njaaa... ”lättnad” är nog fel ord. ”Lugn” är nog ett bättre ord. Stillsamt lugn. Inte för att den där otrohetsaffären hade gnagt mig under alla år utan det var mest för min egen skull. Kanske för att testa mig själv eller någonting i den stilen. Ett stillsamt lugn lägrade sig över mig i alla fall.

En befogad följdfråga du kanske ställer dig nu är om jag någonsin har sagt till E att jag faktiskt förlåtit henne men det har jag inte. Vi har inte pratat sedan 2005 och det är inte mer med det. Vi hade liksom inte mer att säga och vi var/är oerhört klara med varandra. Nu känns det ju verkligen märkligt om jag skulle ringa henne och säga det. Det känns liksom... Onödigt. Det var inte för hennes eller vår skull som jag sa det där, det var som sagt för min egen. Nu är det 2009 och jag är lika lite OK med otrohet som då men ordspråket är fortfarande ”att fela är mänskligt men att förlåta är gudomligt”.

Jag är inte på några sätt närmare gudomligheten tack vare den där lilla detaljen men jag är lugn och det är någonting jag är väldigt stolt över.

/Elfwingson

Alltså...

2009-03-10T07:49:00.004+01:00

Jag tänkte på dig igår.
Det tillhör visserligen inte ovanligheterna men det som var mer vackert än en strålande höstdag var att jag tänkte på hur naturlig och avväpnande du kan vara. Det slog mig i helgen och framförallt i lördags natt därute på verandan. Nåväl, avväpnande som sagt. Det är i alla sin alldaglighet väldigt fantastiskt. Jag har nog aldrig träffat på någon som kan vara så avväpnande som just du.
Du har inte långt till det där porlande livsfnisset eller ett spontant gapskratt och det är alltid lika smittsamt. Samtidigt kikar i bland Det Stora Allvaret fram och natten kan bli väldigt, väldigt djup. Jag menar inte att du är ytterligheterna personifierad utan självklart representeras alla känslotillstånd men... Ptja, det jag säger är nog att ditt skratt, ditt leende och din blotta uppenbarelse alltid är lika avväpnande.
Avväpnande, varm och väldigt, väldigt fin.

/Elfwingson

Vad det gäller det här inlägget så kan jag bara säga; allt i sinom tid, jag lovar

Sjung som om du menar det

2009-03-10T04:23:00.002+01:00

När du står framför en mikrofon i studiomiljö kan man ta om hur många gånger du vill. Du kanske inte hittar rätt ”feel” (det vill säga känsla). Du kanske inte har 100% täckning för de där orden som egentligen betyder någonting. Stundtals har jag känt mig skitfånig när jag stått där och ylat fram till exempel ”[...] så ge mig en krona för era tankar, gör mig till miljonääääääär” eller ”jag vill att allting ska ta sluuuuuuuuuuuut”. Det känns onekligen lite skitnödigt att stå där och försöka hitta känslor som man kanske, för tillfället, inte har. Det där med att sjunga med rätt sorts feel käns kanske inte naturligt. Hellre med känsla än rätt. Med det säger jag inte att det är speciellt OK att sjunga åt helvete så länge man har känsla. Då kan man lika gärna lägga ner allt vad sång heter och titta/lyssna på en Idol-audition.

Nåväl, det känns angeläget att leverera en låttext när man känner för låten i fråga och det hade ju varit märkligt om jag inte känt ett skit inför mina egna sångtexter. Om jag nu lämnar mina egna låttexter här för ett slag och reflekterar över det där med att ”känna” någonting speciellt inför en låttext. Det är kanske i bland någonting som går hand i hand med vilket humör man befinner sig i. Det kanske inte känns naturligt att leverera en jävligt deppig text när man är på strålande humör och allting känns helt OK likväl som det känns vansinnigt onaturligt att sjunga en glad och poppig låt när man är långt ner i skiten. Jag vet inte, men nog väljer man låtar efter tycker och smak. I alla fall känner jag på det viset; jag väljer låtar med texter som säger mig någonting. Som helt enkelt tilltalar mig. En låt med en text som säger allt det där som jag kanske kan säga högt men artisten säger det på ett mycket bättre sätt.
Då är det ju genast mycket enklare att sjunga och dessutom mena det.

/Elfwingson

...och allt hände medan tomaterna simmade runt i spadet av sin egen eftertänksamhet

2009-03-07T02:22:00.002+01:00

När jag frågar S om någonting behöver jag oftast a second opinion i en fråga, ett påstående eller en situation. Hon är otroligt insiktsfull och har vettiga svar på saker och ting som jag undrar över. Därför blir hon skrämmande ofta måltavla för mina funderingar och frågor.

För några veckor sedan trotsade jag både väder samt vind och besökte S ute i hennes hus ”på landet”. Ja, jag väljer att alltid säga så. Om man lever av lingonsylt, stekta kråkor och poesi samt odlar valda delar av sitt dagliga födointag bor man ”på landet” vare sig man vill det eller inte. Nåväl, medan hon förberedde en galamiddag pratade vi. Vi brukar göra det eftersom att matlagning oftast blir mer roligt om man kan prata om någonting samtidigt som de hackade tomaterna, vitlöken och basilikan rutschar ner med ett ”hejsan” i grytan. Sedan tycker jag att obekväma tystnader ihop med S är någonting som tillhör det förflutna. Vad vi pratade om är mindre viktigt men jag försa mig. Rejält! Hon såg på mig i en halv sekund med ett par ögon som borrade sig djupt in i min själ och lät en antydan av ett leende flyga över sina läppar. Sedan nickade hon (lite för sig själv) och förmodligen undslapp ett tyst ”mhm” henne. Ett litet ”vad var det jag sa” liksom. Jag, å andra sidan, måste sett ut som om jag ertappats med handen i kakburken. Det tog ett slag innan jag fattat att jag faktiskt försagt mig men när jag väl insett det fick jag väldigt bråttom med att gå ut på verandan och ta en cigg för att lugna min hjärta som slog på tok för hårt. Jag genomförde lite stillsam meditation därute och kunde sedan återvända in i huset igen ”som om ingenting hade hänt”.

Jag brukar inte försäga mig sådär vansinnigt ofta. Jag har (oftast) koll på mig själv och vad jag hasplar ur mig och just därför känns det nästan lite pinsamt att försäga sig. Nu var det inför S så det gjorde det ju ingenting. Hon hajar dealen och har min rygg. Tänk om det varit någon annan! Då hade jag velat gömma mig. På riktigt! Typ under mina egna fötter eller någonting i den stilen.

I bland går käften lite väl snabbt och mycket utan att hjärnan hinner reagera och stoppa ordflödet i tid.
Jag ska jobba på det där, jag lovar.

/Elfwingson

Få se här nu...

2009-03-07T02:19:00.002+01:00

Arrogant, självisk, kolerisk, en modesprätt, envis, grå, dokumenterat dum (ja, någon sa faktiskt så under en, annars väldigt trevlig, promenad runt Strömmen. Vilken fantastisk kvinna!) och omänsklig.
På plus-sidan har vi lojal, vacker, envis, verbal, social, älskvärd, intressant, ödmjuk, trevlig och hjälpsam.

Frågan är vilken av vågskålarna som väger tyngst?
Välj själv, kompis!

/Elfwingson

Jag har redan gjort mitt val och insett att jag duger som jag är.

Det är väl oundvikligt antar jag

2009-03-04T21:38:00.001+01:00

Eftersom att Breitholz och hans Allears gick i graven för en tid sedan så tog jag det där med distrubition ett varv till och det nästan med lite stolthet jag nu påannonserar det här. Jag har producerat, mixat, mastrat så det är väl ett ganska naturligt steg att ta känner jag. Dessutom är det lite kul att kunna få dig, som läsare, att även kunna ta tillfället i akt att även höra på det jag kräkt/kräker ur mig. Dessutom slipper jag sitta online och skickar låtar till höger och vänster.
Då det av någon outgrundlig anledning bara går att lägga upp sex stycken låtar åt gången så ligger för närvarande endast Malström, Atlas, Januari, Kvinnan på Nygatan och Tusen ljus... uppe men det kommer att vara i ständig förändring i takt med humör och framförhållning.

/Elfwingson

Här och nu

2009-03-04T02:02:00.005+01:00

Det talas mycket om ”här och nu”. Det poppar upp många kurser av typen ”peace ín your mind”, meditation är ordet för dagen och ”avslappning” är synonymt med att man sitter på en stol eller ligger raklång på golvet och gör diverse övningar som ska få en att slappna av i både själ och kropp. Det hela är en tämligen bra idé eftersom att det här tankesättet att ”vi stressar nu, för att kunna softa sedan” har blivit lite för mycket av rutin och avslappning och meditation ligger lika rätt i tiden som exempelvis ett matlådereportage i en lokaltidning nära mig.

Vi har alla våra sätt att slappna av på. En del använder sig av meditation, qui-gong, thai-chi (som även jag utövade en gång i tiden) eller genom andningsövningar. Numera finns det däremot två stycken idiotsäkra sätt för mig att slappna av. Det ena är att ta en långpromenad (helst en vacker och solig höstdag) och det andra är mixning.
Vid en promenad tömmer jag hjärnan på ganska mycket. Det motoriska sköter sig själv och jag kan faktiskt gå ett par mil utan att egentligen vara medveten om att jag går. Då jag promenerar känner jag hela tiden att själen är helt rofylld och att ingenting spelar någon roll. Jag går där och det är inte mer med det. Allt annat stängs av och jag existerar bara i nuet.

Det andra sättet för mig att helt och hållet finna inre ro och harmoni är att mixa musik. Jag skulle vilja påstå att det är det enda tillfället som jag verkligen är i nuet. Allt runt omkring mig försvinner bort. Det finns fortfarande där men verkar bara i periferin. Världen omkring mig är som en grå dimma och allting fokuseras på skärmen. Det enda som gäller är de pastellfärgade ljudspåren och en (förmodligen) evighetslång natt. Jag måste vara koncentrerad till 100% och det kan jag bara vara om jag är fullständigt i harmoni med mig själv. Jag måste vara närvarande till 100% annars kan jag helt enkelt inte göra en bra produktion. Närvaron måste finnas där. Det är exempelvis det improvisation bygger på och om jag bara lyssnar och är helt och fullt närvarande i nuet blir det som absolut bäst.
Det här med närvaro har jag tagit ett steg längre och in i min egen vardag; ställs jag inför någonting så har jag, för flera år sedan, slutat att se saker som ”problem” och ”lösningar”. I stället blir dessa saker situationer och som jag ser det finns det egentligen bara två sätt att dela med situationer och det är att antingen att acceptera eller att hantera. Det kanske går att göra en kombo i vissa enskilda (extrem)fall men annars så är det de här två alternativen jag har att greja med. Vilket jag än väljer går jag vidare. Och det bästa av allt är att jag går vidare med ro sinnet.

/Elfwingson

My kind of piff

2009-03-01T23:50:00.007+01:00

I bland kan man få för sig att vilja göra om i sitt hem. Personligen känner jag inte det suget lika mycket efter min make over i slutet av förra sommaren. L pratade visserligen om att även trolla fram en fondvägg i mitt vardagsrum men nu råkar jag gilla min vägg precis som den är. Stilren, grå och intetsägande. Ungefär som jag är alltså.
Nåväl, du kanske känner ett brinnande begär efter att förändra ditt hem på något sätt. Flytta en soffa. Måla om en vägg eller två. Slipa lite sådär i största allmänhet på en gammal köksstol som du sedan målar om i en sympatisk färg. Jag tänker koboltblå, ebenholzsvart eller antikvit. Du kan byta gardiner, köpa en ny växt eller bara fluffa en kudde. Ja, du förstår nog vad jag menar. Man vill gå in och greja lite med någonting som man kanske inte är riktigt nöjd med enbart för att man har lust eller bara för att man kan. Är man dessutom lycklig lottad här i livet innehar man en bostadsrätt och får gå loss precis hur mycket man vill. När man vill. När man väl har förändrat sitt hem medelst monterat en ny bokhylla från sin lokale möbelförsäljare, applicerat sitt nya överkast på sängen eller bara flyttat sin soffa från ena sidan av rummet till den andra så infinner sig genast en sorts inre frid. Man känner sig ofantligt nöjd och börjar bläddra i sin favorit-tidskrift medan man lite nonchalant slänger upp fötterna på sitt soffbord.

För några veckor sedan fick jag ett litet ryck och ville mixa om några av T's gamla låtar. Den här gången var det valda spår från ”Morrissey & jag” som hamnade under mina granskande ögon och öron. Jag har redan berättat om att den skivan inte blev precis som jag hade tänkt. Sagt och gjort; den här gången skulle de valda spåren bli precis om jag ville ha dem. Det slog mig att det egentligen är en bra grej att, efter en lång produktionsfas, ta ett break och fortsätta post-produktionen när man kan lyssna med ”nya” öron. Någon gång i maj 2008 ansåg T och jag oss för klara med skivan. När jag lyssnade igenom låtarna för första gången sedan dess undrade jag stilla; ”hur i helvete tänkte jag här?” Nåväl, jag plockade ut fem spår (05-16, Hundarna, Morrissey, Om du har något att säga samt Vikens visa) som alla skulle genomgå en ansiktslyftning. Jag lade aldrig om någonting utan behöll alla masterspår men jag fixade till dem rejält. Separerade, bouncade och panorerade där det behövdes. EQ:ade om så gott som varje instrument (framförallt basen). Mixade ner sången ”i skiten” (det vill säga att jag mixade ner den så att den numera låter som en enhet i låten och inte står ut) samt mastrade om hela härligheten. Ånyo kom det guld ur högtalarna. Inte bara små fragment utan löjligt stora guldklimpar. Producentjaget lutade sig tillbaka, klappade mig på axeln och sa ”det där, Elfwingson. Det där gjorde du bra”. Själv satt jag och mös med min kaffekopp framför de pastellfärgade ljudspåren, kände mig duktigt och framförallt; väldigt nöjd.

/Elfwingson

För dem som läste inledningen till den här texten och trodde att jag skulle gå inredningsmakeover på era arslen så kan jag lugna er. Det kommer aldrig att hända, jag lovar.

Veckans finaste tanke

2009-03-01T11:37:00.001+01:00

Samtidigt som jag gick och gottade mig i solen häromdagen tänkte jag på hur det faktiskt har blivit en hel del produktioner genom åren och att det är bra att ha massor av grejer i ryggsäcken. Inte bara för mitt CV utan för erfarenheten. När den här livesvängen är över går jag tillbaka till mitt autistiska hörn igen och tar itu med den här uppföljnings-EP:n samt A's låt Somedays. Efter det hoppas jag på att få spela in min kör inom en snar framtid. Jag menar, det vore ju kul att även kunna visa upp en körinspelning.

* * *

När man ser och hör om hur en del män är och beter sig så tänker jag återigen veckans finaste tanke; jag är jävligt nöjd med själv genom att få vara en känslosam (musik)nörd som i bland har alldeles lätt för att snöa in på produktion och mixning.

And here's the kicker, baby; jag vinner på det i längden.

/Elfwingson

I bland får man ju bara skylla sig själv

2009-02-28T16:10:00.006+01:00

För några veckor sedan kom det rejält med snö över byn. Det såg ut som någon hade lagt ett stort mjukt och vitt täcke över hela byn. Oerhört vackert men stundtals väldig svårt att ta sig fram genom. Nåväl, L och jag var ute och promenerade i det här snökaoset varvid hon säger; "nu skulle man behöva en spark". Du kan ju bara tänka dig hur mycket självdisciplin det krävdes för inte att kicka till henne. Inte så hårt alltså. Bara lite lätt sådär för att understryka hennes självmål och att man inte kan servera vad som helst på silverfat.
Nåväl, nu kickade jag inte till henne. Däremot presenterade jag hela idén för henne och så garvade vi lite åt hela episoden.

Som sagt; innerst inne är jag god och snäll och det här var ett utav de mer sällsynta ögonblicken då den sidan tog över och jag känner mig ofantligt nöjd över detta faktum.

/Elfwingson

Ja jävlar i havet, en del drömmar slår faktiskt in

2009-02-28T13:51:00.003+01:00

För ganska länge sedan drömde jag någonting och jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det någonsin skulle slå in.

Tänk dig följande scenario; du står i publikhavet på en liten klubb. Det är dåligt upplyst och varmt. Röda och blå strålkastare låter sina ljus spela över er i publiken. Det är inte speciellt stort. Det kanske går in 200-300 personer men lokalen är fylld. Vid barnen hänger ett antal människor men de flesta står som sagt i publiken. Mitt framför dig breder scenen ut sig. Strålkastarna sveper över scenen över ett trumset. Fyra-fem gitarrer (både el- och ackgitarrer) står uppställda bredvid sin förstärkare vars on-lampor lyser med ett ilsket rött sken. Längst ut på vänster sida står en löjligt stor basrigg lite i skymundan och på motsatt sida, i ett tvåkombinationsställ står en keyboard och en Hammondorgel, modell XB2. Vid varje plats står det även ett mikställ.
Ett sorl sprider sig genom publiken medan en roddare kommer in med två barstolar och placerar de mitt på scenen nästan längst framme vid kanten. Samtidigt dyker en andra scenarbetare upp med en ackgitarr som han placerar i ett gitarrställ vid en utav stolarna. Två mikar och mikstativ placeras också ut framför stolarna. Sedan blir det mörkt igen. Sorlet avtar till ett mummel. Efter några minuter börjar PA:t susa och publiken upptar sitt sorl igen. Sedan kommer två gestalter in på scenen. En spot riktas mot de två stolarna och publiken formligen exploderar i ett vrål. Gestalterna sätter sig ner och det där C-durackordet börjar ringa ut genom högtalarna. Låten är Himmelstalund. Personerna på scenen är L och jag själv. Platsen är Norrköping, lokalen är Crescendo och är sista anhalten på en tre månader lång bejublad turné.

Nåja, nu kommer verkligheten inte att se exakt likadan ut. Det kommer att vara en extremt liten lokal och extremt lite folk (de flesta är vänner och familjen. Närmast sörjande med andra ord). Det spelar i och för sig ingen större roll. Vi får gå upp och göra bland annat just Himmelstalund. I min värld har i alla fall drömmen slagit in och jag är jävligt tacksam för det.

/Elfwingson

Same old, same old

2009-02-25T06:41:00.003+01:00

Jag befinner mig i en oändligt lång sjukhuskorridor. Alla dörrar är stängda utom den där stora dubbeldörren längst ner i korridoren. Den står på vid gavel och visar sitt äckliga inre. Samtidigt som en känsla av inre frid sluter sina armar om mig ville jag ändå inte vara där. Jag ropar neråt korridoren att någon helt enkelt är tvungen att göra någonting. Men ingen gör någonting och jag gör minst. Sedan sitter T där men pratar med min röst och han säger ”du måste ha någonting nu.” Jag lägger huvudet mot hans axel och gråter som det barn jag är. Som jag förmodligen alltid varit. Sedan är han borta. Sedan är det som om någonting skär genom mig och jag vakar som vanligt med lakanet virat runt mig. Jag går upp och tittar på klockan. Den visar ”alldeles-för-mycket-för-dig” och jag tar två värktabletter.

Nej, jag sov inte alls speciellt bra i natt. Jag vaknade ungefär en gång timmen och var orolig. Jag drömde märkligt. Jobbigt. Dåligt. Jag gick ut och rökte och medan februarinattens råkalla luft svepte sitt täcke om mig undrade jag om det här någonsin ska försvinna. Sedan gick jag in och försökte somna om. Jag försökte tänka på bra saker för att knuffa undan allt det där svarta. Bra saker som till exempel att jag och L sjunger oslagbart bra ihop, att jag har tak över huvudet och mat för dagen. Jag tänker på när L sa att hon är stolt över mig och andra bra saker. Det gick ”sådär”. Fan! Jag ber om ursäkt. Jag somnade visserligen om men drömde igen. Dåligt. Jobbigt. Svart. Värdelöst. Jag vakande av att en bajonett skar genom mig och jag gick upp och tog två värktabletter.

Har jag sagt att jag är så jävla trött på det här?

/Elfwingson

Det ligger en utmaning i att få det lilla att låta stort

2009-02-25T00:23:00.003+01:00

L och jag ska som sagt gå upp live i Oskarshamn i en framtid nära oss och under tiden blir det ett smärre produktionsstopp. Det känns faktiskt ganska vettigt. Det är dumt att prodda andra grejer under tiden när man ska ge allt på ett livegig med allt vad det innebär (det vill säga rep). Jag har i och för sig producerat några spår men det går lite hand i hand med det här liveprojektet så då är det OK. Det hela går ut på att ta valda låtar från livegiget och adaptera dem till studioversioner men fortfarande försöka bibehålla den där intima livekänslan. Det är väldigt low profile, soft och enkelt. Bara det har varit en utmaning, men jag tror att det gått vägen. Det vore kul att följa upp det där livegiget med en sorts studioversion.
Det senaste projektet jag gav mig in på, innan liveprojektet, var tillsammans med A. Det var bara en låt, Where is she now?, men han bevisade en gång för alla att med ett riktigt bra ”in”-material så kan det bara bli succé. Det som gladde mig mest var att han, när jag var klar, sa att jag fått till låten precis som han ville ha den. Sådant gör mig ofantlig lycklig, jävligt nöjd och faktiskt lite stolt.

/Elfwingson

Det här duger inte...

2009-02-25T00:20:00.003+01:00

Jag är ingen tävlingsmänniska. Inte egentligen. Förutom när det kommer till musik, men då tävlar jag alltid med mig själv (aldrig någonsin med andra) och det är när jag inte lyckas med racet som jag blir som en mycket besviken och otroligt missnöjd idrottsman. Det här snacket om att man ”gör så gott man kan” gäller inte för mig. Då gör man så gott man kan och sedan gör man lite till. Man (läs; jag) kan alltid lite bättre. Lite mer. Även om jag repat hela veckan goofade jag å det grövsta på repet i måndags; sjabblade bort enkla ackordvändor, fuckade upp på stämmorna och kände mig på det hela taget inte alls säker på min sak. Klassiska nybörjargrodor helt enkelt. L skötte sig (som vanligt) exemplariskt och lade sina sånginsatser utan några (större) problem. I skrivande stund sitter jag och försöker klocka in vår setlist på cirka trettio minuter. Man får liksom räkna med lite bläddrande i papper, lite småprat och sådär. Då har vi nog en halvtimmes gig.

Nåväl, jag var inte alls nöjd med min egen insats under repet och nästa gång måste jag helt enkelt göra bättre ifrån mig annars blir jag sur på allvar. Men det där kommer nog att gå bra. Eller rättare sagt; om jag get my shit together kommer det att gå råbra, jag lovar.

/Elfwingson

Time to come clean

2009-02-21T00:19:00.003+01:00

Många i min närhet skriver låtar; T, J och A samt några till. De sitter hemma hukande över datorer, köksbord eller bara kollegieblock. Det är nämligen där som de flesta låtarna blir till; ensam vid ett köksbord sent på natten tillsammans med gitarren och/eller annat instrument. Det är där som de skriver sina imponerande alster och jag blir lika rörd varje gång jag får den stora äran att höra det.

De gånger jag skrivit låtar sitter jag inte vid mitt köksbord. Ofta har jag suttit i sängen med gitarren och ett kollegieblock modell C4 och enbart läslampan som enda ljuskälla. Lika oglamoröst som en spark på smalbenet med andra ord. Det är nog många som gillar det med att skriva låtar men jag är ingen av dem. Alltså seriöst, det här med låtskrivande. Jag vet inte.
Jag måste faktiskt erkänna att jag tycker att det är så...jävla...tråkigt. Ja, du läste rätt. T r å k i g t. In my opinion så finns det inget mer tråkigt än att just skriva låtar. Jag skulle vilja påstå att jag tycker att det är roligare att titta på när färg torkar. Hela den där kreativa processen är någonting jag bara kan spy på. När jag berättade om mitt senaste uppsving när det gäller produktion menade J att jag borde använda den där kreativiteten till att just skriva låtar men jag vet inte... Titta bara på hur bra det har gått tidigare med mina tidigare projekt jag kräkt ur mig; Glöd tog sammanlagt fyra år att skriva. Fyra år! I och för sig tog Atomvinter bara fyra dygn att skriva. Men det var andra omständigheter som möjliggjorde detta vansinnestempo.

I båda fallen har jag varit utled på att skriva låtar och alltför många gånger varit farligt nära att lägga ner helt och hållet. Nåväl, det där med att hitta de rätta orden och försöka koppla ihop dem med musik på ett skönt sätt är inte min påse liksom. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som är så jävla tråkigt med låtskrivande. Det kanske är att det tar för jävla lång tid. Det är kanske så att jag inte anser mig vara en bra textförfattare eller så är jag bara för lat för att skriva nya låtar. Då är det ju mycket roligare att skriva instrumentalstycken. Små, små orkestrala prylar som till exempel Januari eller Hill 419. Då har jag bara musiken att tänka på och just musik samt arrangering har jag stenkoll på. Men texter, nej. Det är inte ”jag” på något sätt. Det passar mig inte i många fall. Nej, jag överlämnar låtskrivandet över till de som vet vad de håller på med. Personer som J, A och T exempelvis. Skriv på men blanda inte mig på något annat sätt än producent/arrangör, OK?

/Elfwingson

Absolutely un-fucking-plugged

2009-02-17T19:25:00.000+01:00

Det handlar inte om att det var länge sedan jag var uppe live. Det handlar inte heller om att få glänsa och det handlar inte om att showa. Det handlar om äran att få gå upp live tillsammans med L och ta fram sprödheten, skörheten och, framförallt, energin som jag vet om finns där. Som alltid funnits där. Sedan är det skönt att veta om att man slipper dra ihop fyra-fem personer till att repa. Av (smärtsam) erfarenhet vet jag om att detta kan vara ett rent helvete. Nåväl, nu är det inte så. Två personer, två mikar, en gitarr och ett enkelt PA. Keep it simple. Less is more.

Alltså, jag vet inte...
Om jag så skrev sju noveller, tre soundtrack och ett par symfoniarr så kan jag inte beskriva hur mycket jag ser fram emot det här. På ren svenska; det ska bli så jävla kul att göra det här med dig L.

/Elfwingson

Session

2009-02-17T12:33:00.003+01:00

Du som håller på med musikproduktion vet hur uttröttande det kan vara att prodda. Du spelar fel. Du sjunger fel. Det blir fel, fel och åter fel. Som sagt var så kan det här vara ganska segt. Timmarna flyger iväg och helt plötsligt är klockan ”jävligt sent” och tröttheten kastar sig över dig som ett lejon kastar sig över en gasell på savannen. Fördelen med studioinspelning är då att man kan steka det som blev dåligt och ta om. Gör om, gör rätt med andra ord. När man under en session tagit om flera gånger blir det en hel massa audio-filer över. Om man vill kan man helt enkelt kasta dem eller så kan man sätta ihop dem till ”session highlights”. Jag kan avslöja att det senare alternativet är oftast lite roligare.

I helgen som gick nu satte sig jag och L ner med några låtar (bland annat S:t Persgatan, Himmelstalund, Release me och Paperweight). Det hela var ett ganska opretentiöst projekt och mest en kul grej. Jag avvek från mina principer och gick all in på liveinspelningen (det vill säga att jag spelade in både gitarren, L's leadsång samt mina egna stäminsatser samtidigt istället för att göra pålägg i efterhand som är brukligt vid studioinspelning. Dessutom kan man kontrollera nivåer och så vidare på ett helt annat sätt). Samtidigt sänkte vi nästan en hel låda rött och det var det här jag skulle komma till när det gäller ”session highlights”; att lyssna på de här highlightsen är som att följa med ett läckande fartyg ut på havet och se det sakta sjunka ner i djupet. Ju mer mer vin desto mer fuck-ups blir det. Det gör visserligen inte så mycket eftersom vi hade extremt kul.
Nåväl, ett förslag formades både i tanke och ord när vi beslöt oss för att försöka göra det här live. Inte highlightsen alltså, utan låtarna. Det kan uppfattas så att detta bara var vindimmiga diskussioner men det är mycket mer än så. Jag klarar av att gå upp live ännu en gång (det var visserligen ganska länge sen sist men vad fan gör det? Har man det i sig från början så bör det inte bli några svårigheter, eller hur?) Att vi, tillsammans, låter kioskvältarfantastiskt har vi redan slagit fast en gång så varför inte låta allmänheten också få ta del av och uppleva detta guldskimrande fragment av populärkulturhistoria?

Vi är väl inte riktigt i hemma ännu, men mark my words; i en framtid nära oss snart tar vi Oskarshamn med storm.

/Elfwingson

Att slipa sina vapen

2009-02-13T00:13:00.007+01:00

Har du någonsin varit med att leta efter en specifik pryl på vinden eller kanske i källaren?
Du letar och letar och medan du letar hittar du kartonger fyllda med gamla grejer från förr. Är du som jag och sätter dig då med benen i kors mitt på golvet och börjar bläddra igenom gamla papper, texter och låtar? Efter några timmar har du glömt bort vad det var du letade efter från början men lämnar ändå utrymmet med en känsla av inre frid i hela kroppen.

Häromkvällen satt jag och plockade runt bland gamla projekt medan jag letade efter gamla projektfiler. Jag har i och för sig märkt upp varje disk så det borde inte varit speciellt svårt att hitta det jag sökte. Prydligt textat står det på varje skiva vilket innehållet är. Även årtal och, skrämmande ofta, även månad. När jag bäst satt där och svor över att jag inte hittade det jag letade efter dök orginalversionen av S:t Persgatan upp (tyvärr var det bara en wav-fil och inte hela projektet) och det var faktiskt lite kul att lyssna på den versionen; brötiga gitarrer, stora trummor, ett överambitiöst munspel och alldeles för mycket reverb. Ungefär så lät faktiskt hela Glöd-skivan när jag hade gjort första mixningen och var, obegripligt nog, supernöjd. Det var som sagt kul att lyssna igenom den där gamla versionen för det påminde mig om den gången när jag hittade ett utav T's gamla låtar till Vita nätter, Blank (som aldrig kom med på skivan mina protester till trots). Det var i och för sig allt annt än en fröjd att titta/lyssna igenom det där projektet. Det var som att uppleva en dålig dag hos plastikkirurgen; klippt, klistrat, sönderskuret och hjälpligt ihopfogat med andra ord. Det är ganska skönt ändå att hitta sådana där gamla grejer. Inte bara för att det är kul att lyssna på utan också för att jag inser att jag faktiskt har kommit en bra bit på vägen och blivit tämligen duktig på bara två år.
Som sagt; jag jobbar aktivt för att bli bättre varje dag. Vrider och vänder. Bryter och bänder. Upp och ner. Produktionsprojekt är på det sättet inte helt olikt en Rubiks kub där alla färgerna måste synka perfekt innan man kan känna sig klar och nöjd. Först då kan man ta sig an en ny kub. Men nu när jag tänker på det så kan man ju faktiskt lägga undan sin kub och påbörja en annan med gott samvete. En del kuber mår kanske bäst av att ligga ett slag och liksom gotta till sig innan man tar ett nytt varv. Först då kanske det faller på plats och man vet om att man producerat ett nytt mästerverk.

/Elfwingson

Nej, jag hittade aldrig det jag letade efter, men jag var ganska nöjd ändå.

...och där sitter alla änglarna med gråten i halsen

2009-02-11T05:56:00.006+01:00

För över ett år sedan hörde jag L sjunga för första gången. Låten var Proud Mary och jag satt på andra sidan bordet och ackompanjerade henne på en röd gitarr genom vindimmorna.

Medan vi lyssnade på omproduktionen av Paperweight (ja, den här versionen blev faktiskt bättre) igår kväll slog L och jag fast att våra röster passar väldigt bra ihop. Det där visste jag om redan när jag hörde henne sjunga Vikens visa första gången. Kalla det för arbetsskada om du vill men jag bara visste att balansen mellan våra röster är helt enkelt skulle vara oslagbar. Alltså, hon har en fantastiskt röst om du inte har fattat vad jag menar. Hon har nämligen den där sårbarheten som är så jävla svår att hitta bland sångare. Hon har det där sköra i sig på något sätt. Det är i och för sig väldigt svårt att tro när man träffar henne men tro mig; den finns där och när hon tar fram den är det nästan så att änglarna gråter. Så vacker är den. Det är när hon tar fram den på någon vemodig låt som till exempel Om du lämnar mig nu eller Himmelstalund som jag ryser av välbehag hela tiden. S:t Persgatan likaså. Den är visserligen inte speciellt vemodig men låten passar henne. Efter några vändor där både jag och T provat på sånginsatsen var jag nästan på väg att ge upp låtjävlen tills det slog mig att L åtminstone borde göra ett sångtest på den. Så blev det också. Även om jag förmodligen var alldeles för bufflig när jag pressade henne under den sångsessionen fanns det en anledning till det; jag visste helt enkelt att hon skulle ro det i land. Och jag fick rätt. Jag älskar för övrigt att ha rätt.

Nåväl, L har massor med andra fina egenskaper men det är ändå rösten som många gånger slår mig till marken. Även om den ligger på tejp tillsammans med diverse gitarrer, trummor och reverb eller tyst viskar i mitt öra så fäller den mig lika hårt i asfalten varje gång.

/Elfwingson

Det var i och för sig någonting mer jag skulle berätta om men det tar jag en annan gång, OK.

Varken väderkvarnar eller Goliat rår på oss

2009-02-09T00:40:00.001+01:00

Alltså, egentligen skulle den här texten handla om hur det var när jag och T åkte till Norpan i början av förra veckan och allting kul som hände på den resan. Men så insåg jag att det förmodligen skulle bli för mycket referenshumor och inbördes skämt så jag stekte helt enkelt den idén. Jag kan ju i och för sig säga att det var alldeles otroligt skönt att få dra iväg med honom. Bara han och jag. Det var alldeles för länge sedan vi hängde ut så det var var fan på tiden att det hände och vilken stad kan då vara bättre än vår gamla bakgård, Norrköping.
Nåväl, i stället tänker jag berätta om hur han och jag hela tiden täcker varandra. United we stand, liksom. Han har min rygg och jag har hans om/när det går loss. Så är det. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.

Vem är som är Don Quixote och vem som är Sancho Panza vet vi inte.
Välj själv, kompis.

/Elfwingson

Helgen bestod av musik

2009-02-09T00:36:00.002+01:00

Som du kanske känner till så tog jag ett litet break från produktionen i början av december. Det fanns anledningar till det men det spelar ingen roll nu. Huvudsaken är att jag, i helgen, blev hungrig igen. A's och mitt samarbete på hans Where is she now?, covern Hey Julie, samt L's och mitt miniprojekt (Om du lämnar mig nu samt omproduktionen av Paperweight). Det var länge sedan jag var såhär hungrig och det har smittat av sig på produktionerna. Alltså inte så att det hörs utan det är mer en känsla som liksom har genomsyrat varje produktion. Som sagt; den där maniska kreativiteten har varit en fet boost hela helgen. Arren har bara fungerat och tiden har formligen rusat iväg (jag märkte det i lördags morse när klockan visade 07.20 och jag insåg att jag proddat i nästan elva timmar i sträck).
Jag har nog aldrig berättat om det här men när jag ”satt” en särdeles vacker produktion och/eller väldigt bra passage/instrumentalfras/arrangeringsdetalj i en produktion brukar jag alltid få ett litet leende över läpparna. Ett litet... Hm hur ska jag förklara det? Alltså, ett sådant där leende som bara osar självcred. Lite av det där ”damn, I'm good”. Det hände flera nätter under Glöd, det kanske fanns där under Atomvinter (trots allt) och det har definitivt funnits där under T's produktioner. Och nu märker jag hur det där speciella leendet kommer tillbaka allt oftare.

OK, jag kanske har mer eller mindre ont varje dag. Javisst, jag kanske sover dåligt på grund av detta och ”ja” jag är hela tiden orolig över vad det är som händer där långt inne i min kropp men good goddamn; jag är och förblir en bra musikproducent/arrangör. Det varken kan eller får någon ta i från mig.
Någonsin.

/Elfwingson

Ja, det är vackert när jag får leva i min dröm

2009-02-04T17:17:00.003+01:00

Jag fick beröm för ”Glöd” förra veckan och det känns såklart kul och fint på många sätt. Dessutom är det kul att höra någon utomstående uttala sig postitivt om den där skivan. Så jag gjorde någonting jag inte gjort på ett tag; jag lyssnade faktiskt igenom hela skivan. Från början till slut. Även om det finns några svaga kort rent produktionsmässigt (Himmelstalund och Tusen ljus... II) så håller faktiskt hela skivan rakt igenom. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag lyssnade igenom den där skivan. Alla nätter jag satt med den och vände, vred och putsade på varje fras och ackord. Minnet av grannen som åkte till sitt nattskift medan jag precis kommit hem och skulle sätta mig och fortsätta på projektet. Sedan alla långa timmar fram till på morgonen då ögonen sved och öronen susade. Låtar som försvann och kom tillbaka i ny skepnad samt låtar som helt enkelt bara försvann.

Den här låten ”Malström” var det som satte igång allting igen och det känns ganska bra. Helt plötsligt minns jag tjusningen med att sitta till halv fyra på morgonen och producera musik. När ni låter mig göra det jag är absolut bäst på; prodda, mixa, fixa och trixa. Ja, allt det där du inte förstår, aldrig kan ta till dig och bara skakar på huvudet åt. Den där enda saken jag kan gå upp i och helt och hållet samt tillåta mig att vara mig själv till 100 % när jag väl är där. OK, det kanske är fysiskt utmattande att sitta och prodda till just halv fyra, men den själsliga tillfredsställelse som en egen (och bra gjord) produktion framkallar är helt klart värt dimmiga ögon och susande öron. Dessutom får jag någonting annat att tänka på än mig själv och det är alltid lika skönt, jag lovar.

/Elfwingson

Malström...

2009-02-03T18:55:00.005+01:00

...är någonting som ibland uppkommer ute på havet. Det är vattenvirvlar som utvecklas i samband med ebb och flod. Då kan det bildas vattenvirvlar av olika storlek, också kallade ”malströmmar”. Det finns historier om gigantiska malströmmar utanför Lofoten som slukat fartyg med ”man och allt”. Om dessa historier stämmer vet jag ingenting om men jag vet en hel del om musik.

Det var sådär svart igen och jag tappade fotfästet. Jag rasade lite till och ännu en gång kom musiken väl till pass men när jag började hade jag inte en jävla aning om vad som skulle komma ut på andra sidan. Jo förresten, en sak visste jag om och det var att tempot skulle vara... Rasande. Ja faktiskt. Rasande. En över två veckor gammal text, en ackgitarr och ett mullrande e-mollackord var det enda jag började med och här står jag nu med en låt som helt enkelt får symbolisera min nerfärd i malströmmen (framförallt slutet). Kalla mig pretentiös (jag vet att det är många som gör det) men som jag redan berättat om är det här mitt enda sätt att kanalisera allting.

Jag sa ju att det skulle bli musik nästa gång det fuckade upp sig.

/Elfwingson

I give in

2009-01-30T23:34:00.001+01:00

Sjukhus gör mig illa till mods. Det luktar formalin och död. All inredning går i beige och blek pastell. Miljön är steril och stolarna obekväma. Efter sju hundra år får jag se plåtarna och blir överraskad över att mitt innandöme inte är lika svart som jag tänkt. Där hjärtat skulle suttit sitter det ett getingbo.
Eller är det en sten?
Fuck knows.

Jag undrar... Hm, vad undrar jag egentligen? Jag undrar om det här någonsin kommer at gå över? Gör det inte det så vad ska jag då förbereda mig på? Ja, jag vet att jag inte borde tänka så mycket (och det gör jag faktiskt inte) men då och då är det fan i mig svårt att inte tänka på det. Jag är inte som dig. Sorry, men så är det bara. Jag tar inte lika lätt på det här som ni andra. Det hade varit enklare om det varit någonting...”mindre”. Någonting som inte är lika mardrömsframkallande och påtagligt. En ganska läskig känsla har spridit sig i kroppen nu; jag ger upp. I give in.

Men alltså... Jag är faktiskt ingen förlorare vad du än tror. Jag ger inte upp. Det är inte min grej liksom. Det känns som att förlora någonting värdefullt om jag ger upp nu. Ja faktiskt, exakt så känns det. Precis som om jag skulle tappa respekten för mig själv. Det är så jävla märkligt det här. Det är dåligt och skrämmande. Det är oroväckande och jobbigt. Jag trodde faktiskt inte att jag var så här lättskrämd.

Fuck it, jag ger upp och rasar nu.

/Elfwingson

Nej, vi vann inte den där körtävlingen...

2009-01-30T22:06:00.000+01:00

...men vi gav järnet och vår kör gjorde absolut bäst ifrån sig. Du skulle varit där, kompis och själv hört dynamiken och låtarna. ”Kioskvältarfantastiskt” är inte ett tillräckligt starkt ord, men det får duga. Det har varit så otroligt kul att jobba ihop med dem och till slut fått dem att sjunga såhär fantastiskt bra ihop. En utmaning, det medges men alla rep paid off i går eftermiddag. Du må tro att det var en mycket stolt (och faktiskt lite nervös) körledare som slog in dem på ”Down in the river to pray”. Sedan flöt det bara på. Och ”nej” jag glömde ingenting. Allt kom med, jag lovar. Till och med jag själv. Nåväl, säga vad man vill om de andra körerna (de gjorde säkerligen, precis som oss, sitt bästa) men jag tycker ändå att vi borde vunnit.
Vi kom visserligen på en andraplats men hey, vi är på intet sätt några förlorare. Vi var, oavsett vad juryn sa, bäst. I min bok var vår kör bäst i världen. När vi kommit hem och mumsat i oss varsin pizza pratade jag och L om det där. Det känns onekligen lite snopet nu när allt är över. Lite av det där ”jaha, vad händer nu?” Men det är någonting som comes free med gig. Någonting annat som också kommer med på köpet är tröttheten. Du vet, den där tröttheten som är så påtaglig. Adrenalinet har rusat runt i kroppen och efter hela giget är du fullkomligt slutkörd. Men det är så det ska vara. Man ska vara trött och slutkörd. Det är någonting bra att vara efter gig.

Jag kände hur trött jag egentligen var när jag kommit hem efter en kort promenad och försökte byta kanal med telefonen.

/Elfwingson

Det här kan bli intressant

2009-01-24T13:17:00.001+01:00

Det är egentligen inte första pris som hägrar i den här körtävlingen (första pris = en inspelning). Om det är nu är så att jag skulle vilja ha den här kören på tejp så är det lätt fixat. Det kan jag ordna själv om det är så. Det är mest äran och prestigen över att ha startat en amatörkör och fått dem att låta kioskvältarfantastiskt ihop på så kort tid. Däri ligger prestigen. Fast den får jag ju ändå så nu när jag tänker på det så spelar det ingen roll om vi vinner eller inte. Jag är någorlunda laddad. Nervös? Nej faktiskt inte. Lite nervös ska man vara när det väl gäller för då skärper man till sig. Förmodligen kommer jag att känna mig som en sprinterlöpare en minut innan starskottet. Det är någonting alldeles extra med livegig, tycker inte du också det?
Man är taggad, laddad och jävligt nyfiken på hur det kommer att gå. Man förväntar sig att allting kan hända (för det gör det under livegig) och hur man ska tackla saker och ting som uppkommer. Man får i alla fall inte tappa huvudet. Allting ingår i showen och man garvar åt allting. Som den gången med Hybris exempelvis; vi fick börja om flera gånger på en och samma låt (eftersom stämtonen var helt åt helvete) men vi gjorde det så jävla bra att ingen anade någonting och alla trodde att det ingick i grejen. Det är i och för sig mil mellan ett studentspex och den här kören men det spelar ju ingen roll. Vi får väl både se och höra hur det går imorgon. Jag vet inte hur min kör tänker förbereda sig. Höghöjdsträning, pastarätter eller honungste?
Det spelar ingen roll så länge de befinner sig i Kalmarsalens entré vid klockan tolv i morgon och har med sig sina mest vackra sångröster. Själv tänker jag värma upp med min paradrätt (kycklingenchiladas) samt rött vin i kväll (förhoppningsvis i sällskap med L). Jag ska ju inte sjunga någonting så i princip ska jag bara se till att komma upp i tid och den lilla detaljen kan väl inte vara så svår att minnas. Eller? Borde jag skriva en "kom ihåg"-lista? Jag menar; det är ju inte så mycket jag egentligen behöver komma ihåg. Det är ju i och för sig gitarren. Och stämgaffeln. Och capon. Och axelbandet. Och stämapparaten. Och plektrum. Och nya strängar (ifall jag nu skulle knäcka någon på genrepet). Och någon typ av fika (eftersom inte en jävel lär ha tänkt på att det finns en mjölkallergiker bland körledarna). Och ett niovolts batteri till den aktiva gitarrmikrofonen (samt ett backup-batteri). Och vilka kläder jag ska ha på mig. Och...

Nej fan, det får nog bli en komma ihåg-lista nu när jag tänker på det.
Vi ses!

/Elfwingson

En körledare och hans solist

2009-01-21T18:30:00.006+01:00

Först och främst; jag känner att jag borde egentligen ha mer koll på min kör. Jag menar, jag är ju ändå körledare och med det borde det följa en viss känsla av ansvar. Nu är det emellertid såhär att jag har ungefär sju hundra morsor i min kör som alla är lika sugna på att bestämma, styra upp och droppa idéer. Då låter jag dem hållas. Folk som kan/gör någonting bättre än dig kan gott och väl fortsätta med det så får du hålla på med det du är bäst på. Mitt jobb är inte att bolla runt idéer om exempelvis klädsel, rekvisita och poser. Mitt jobb är att få kören att låta bra. Tillsammans. Förmodligen är det mer som borde vara mitt jobb som körledare men som sagt har ”morsorna” styrt upp det där mycket bättre än jag och då låter jag dem hållas.

Nåväl...
Min solist, I kommer att göra extremt bra ifrån sig. För varje rep har hon växt ett par centimeter i mina ögon och blivit mer säker, tagit mer plats och kickat iväg ”Hallelujah” ännu ett par mil ut i universum. Ett par tillfällen har jag bara velat att stå bredvid henne så jag kunnat höra henne leverera vissa vackra passager i låten. Det har funnits tillfällen då hennes röst har varit exakt sådär som jag velat ha den. Precis sådär sårbar som den ska vara. Då har mitt hjärta hoppat till och jag har känt tanken ”fan, det här kan nog gå riktigt bra ändå” flyga förbi. Jag har faktiskt inte haft så mycket att säga till om. Hon har styrt och ställt med det där alldeles själv och jag har egentligen inte behövt lägga mig i speciellt mycket.
Nu ska bara jag komma ihåg att spela i rätt tonart och att hon ska hinna backa efter låten så att även hon kan delta i vår fina (och superkoordinerade) bugning.

Lycka till, I. Jag räknar med dig nu, hör du det?
Make me proud, baby...

/Elfwingson

Foto: Linn

...och jag anade ingenting.

2009-01-19T20:27:00.018+01:00

I sällskap med L, T och hans kvinna E skulle jag äta middag i lördags. Det var nämligen deras 30-årspresent present till mig. Vi skulle alltså sitta ner, vara vuxna och lugna samt äta och dricka gott.

Trodde jag...

Jag hajade att L och E ville vara i fred när de styrde upp käket. Fyra personer i mitt kök är förmodligen två för många så jag och T drog till Oskarshamn och hängde ut ett par timmar. Jag fick höra hans två senaste låtar (tanken är att vi ska sätta igång med vårt producerande i en framtid nära oss. Detta innebär att han demoproducerar för fullt just nu). På vägen tillbaka undrade jag dock varför jag i helvete skulle bära en palestinasjal som ögonbindel. Don't get me wrong här nu. Jag solidariserar mig absolut med Palestina men då väljer jag att bära min sjal runt halsen.

Nåväl, jag fick inte ta av mig den där sjalen förrän han sa till. Bilen stannade och han fick leda mig över glashala gator. I nästa sekund fann jag mig stående i min hall och framför mig, vid ett dukat festbord, stod tio personer som alla är lika viktiga för mig. Och de log. L och T hade helt enkelt gått in för att överraska mig och de lyckades med bravur! Jag fick faktiskt mitt livs chock (in a good way that is). Jag vet inte vad som gjorde mig mest lycklig. Om det var Singstar-turneringen där vi allihopa gjorde ofantligt (?) bra ifrån oss? Var det maten som L styrt upp? Där till och med alla snacks var mjölkfria. Hon är en fantastiskt kvinna.
Var det att J (och den bättre hälften, S) kringlat sig ändå hit från andra sidan Sverige och att han bar sin finaste kåntryskjorta? Var det att min vän S hade en blomma i håret? Var det vinet? Var det att alla lyckats hålla tyst om det här?
Nej, det går liksom inte att hitta några session highlights den här gången. Jag kan helt enkelt inte plocka russinen ur kakan. Hela kvällen (och natten) var ett enda gigantiskt russin och jag var lyckligare än lyckligast. Och den här gången, L kan jag ge dig att de där bruna ögonen faktiskt var otroligt varma (och vid ett par tillfällen nästan rann över av några tårar).

Den här festen går rakt in på topp tre när det gäller lyckliga ögonblick i mitt liv. Ja faktiskt, den går rakt in på första plats.

Tack för allt!

/Elfwingson

Foto: Du, jag har faktiskt ingen aning...

Att sätta toner till vansinnet

2009-01-17T14:44:00.002+01:00

När S hört mitt senaste instrumentalstycke ”Januari” kommenterade hon tämligen spontant med ”det låter låter som filmmusik” och en tanke slog mig genast; det kanske det som är grejen! När man sätter toner till sig själv och sina egna känslostormar så kanske det blir som ett soundtrack? Filmmusik finns ju till för att förstärka en sinnesstämning och/eller händelse som sker på vita duken. Musiken ska spela på våra känslor och framkalla ett sorts mood. Antingen ska vi bli asrädda eller rörda. Vi kan blunda och höra ett musikstycke som tar oss till en annan plats i världen eller bara runt kvarteret.

Häromkvällen var jag fruktansvärt nere så det enda rätta var helt enkelt att skapa någonting konkret. Ur kaos föds, som bekant, ordning. Att sätta musik på sina egna känslor, tycker jag, kan vara något av det svåraste som finns. Det har lyckats enbart vid ett fåtal tillfällen och även den här gången gick det bra. Väldigt bra. Det är en sak att skriva ”låtar” (det vill säga ”riktiga” låtar med både text och musik) men det är en helt annan grej med instrumentalmusik. Det tycker åtminstone jag. Man har ingen text som ska bäras fram av musiken utan här finns det bara musik och risken för att upprepa sig är alltid lika överhängande. Det gäller att vara påhittig och hitta nya vägar. Men just det här stycket, Januari, är jag väldigt stolt över. För första gången händer det saker och är inte bara fyra loopade takter som växer ju längre stycket kommer. Det finns en vettig tanke bakom (det finns givetvis i Hill 419 och Lovecraft också, men inte så här utstuderat). Jag ville att musiken liksom skulle bölja fram och tillbaka precis som... Precis som när du gråter hejdlöst. Ja, någonting åt det hållet. Du vet... När det är så där att du helt enkelt inte kan sluta gråta. Någonting i stil med ”Canon suite” av Pachelbel (ett utav mina absoluta favoritstycken). Sedan ville jag också att kompet skulle brytas av en ”dur-del” som togs över av altfiolerna och violinerna. Sedan skulle det (såklart) bli ganska storslaget (med motta, nota bene) mot slutet och dessutom borde det komma en överraskning. Jag har slipat vapnen på ”Hill 419” och ”Lovecraft” och nu kändes det som ett naturligt steg att gå ner längs med den mer klassiska vägen.

Det kändes bra, trots allt, att få sätta toner till vansinnet. Fuck knows när det är dags nästa gång men tro mig; det kommer att bli musik då också, jag lovar.

/Elfwingson

Dröm #2 och #3

2009-01-16T21:07:00.002+01:00

Jag har en dröm om att någon gång driva en egen musikstudio, antingen professionellt eller bara som en ren hobby. En plats där alla är lika välkomna. Amatörer och semiproffs. Hårdrock och indiepop. Jazz och blues. Ett skönt hang-out med löjligt stora soffor, ännu större monitorer och den helt livsnödvändiga kaffebryggaren i centrum. En plats där LCD-skärmarnas blå ljus blir till digitala, värmande eldar. Pastellfärgade ljudspår, analoga kompressorer, instrument och ställbara väggar innanför pansarglaset. En plats där drömmar blir till verklighet och där allting faller på plats. Ett sorts pulserande hjärta och nav där musiken står i centrum och där alla kan spåna idéer, bolla texter och ackord mellan varandra. Där skulle jag stå i ett hörn med XLR-kablar runt halsen, en U67:a i ena handen och en gitarr i den andra, och blicka ut över min skapelse.
Och jag skulle vara lycklig...

En annan dröm är att, någon gång, dra till Chile och verkligen utforska ett och annat. Att en gång för alla ta reda på allting och var allting började, liksom. Ett barnhem i Puente Alto är det enda jag vet om och det vore så väldigt kul och intressant att någon gång få upptäcka de här platserna både runt och i Santiago. Eftersom jag är ett adoptivbarn så är ju det här alltid varit oerhört viktigt för mig. Det är ganska många gånger den här tanken har slagit mig och det är att bara skita i allt och alla, dra iväg och göra den längsta resan och liksom... Hmm, leta upp det förflutna och med egna ögon se allting. Det är svårt att förklara men jag tror att du förstår hur jag menar. Jag skulle stå där i centrum av Puente Alto och stirra mig blind, insupa intryck, lyssna på språket och dialekterna.
Och jag skulle vara lycklig...

Det bästa med allt det här är faktiskt inte att jag fortfarande har förmågan att drömma mig bort (vilket i och för sig känns väldigt fint på något sätt) utan det är att jag inte har någon som helst brådska. Jag tar det som det kommer. Det som händer det händer när/om det händer och jag skulle inte bli superbesviken i fall det aldrig hände.

Dröm #1 (a k a Den Största Drömmen Av Dem Alla) utgår på grund av platsbrist. Jag återkommer till den när tillfälle ges och det är mer aktuellt, OK.

/Elfwingson

Förresten, för er som känner till det faktum att man även spelar med fötterna när man trakterar en kyrkorgel; kan man verkligen säga att man har trampat i klaveret då?
Det kan ni ju grubbla på när ni tycker att ni har tid med det.

Men för helvete, ta och ryck upp dig nu!

2009-01-15T20:43:00.005+01:00

Jag vet ingenting. De vet ingenting. Ingen vet någonting och det är det som gör mig så fruktansvärt ledsen och rädd.

Jag är så jävla depp idag och det värsta är att erkänna det. Ja faktiskt, du läste rätt. Det är överjävligt att behöva erkänna det sådär svart på vitt, liksom. För dig. För mig. Det är nattsvart, mattsvart och blåsvart. Jag borde kanske anat någonting när jag vaknade halv fyra i natt, fångad av mitt eget lakan och insåg att jag vaknat av att jag tjutit i sömnen. Jag borde anat någonting. Stupid, stupid, stupid!
I morse hade jag faktiskt en bra tanke (som gick ut på att försöka vända dagen till någonting bra i stället för att bitcha och moana om saker som jag ändå inte kan göra någonting åt) men den gick så fullkomligt åt helvete som den bara kunde gå. Det gick ”sådär”. Körrepet gick (som vanligt) otroligt bra men jag var inte ”där”. Fysiskt var jag där och gjorde min grej men rent mentalt var jag fruktansvärt borta och ville bara gå därifrån. De skulle förmodligen klara sig på egen hand, så duktiga som de är. Men hursomhelst, man ditchar inte på någon eller någonting som man tagit sig för. Fan, jag var alldeles för nära att sätta mig och ringa runt till samtliga körmedlemmar och ställa in kvällens rep. En smärtsam sekund kändes det som en jävligt vettig grej ändå. Ena hjärnhalvan menade att det inte skulle hålla på så vansinnigt lång tid ändå och att jag faktiskt skulle palla med det medan den andra hjärhalvan sa att ett inställt körrep inte kunde vålla någon större skada. Men jag bitchslappade upp mig, drog på körledaransiktet och traskade iväg till repet. Väl där fungerade allting som det skulle. Förmodligen för att jag fick ungefär sju hundra andra saker att tänka på och det låter så fantastiskt bra nu.

Ni som högt och tydligt sagt att min blogg har blivit ”tråkig”, ”opersonlig” och ”töntig” får er belöning nu. Grattis till er! ”Den där” Andreas är inte på något sätt tillbaka men han stack upp sitt äckliga ansikte idag och placerade den sista dolken i ryggen. Precis där han absolut inte får skada mig. Jag ville skrika, dra ut dolken ur ryggen och kasta den långt, långt bort.

Det här är inte jag.
Det här är verkligen inte jag.

/Elfwingson

Back on track and (faktiskt) on cue

2009-01-14T23:26:00.002+01:00

Det finns ingenting jag kan bli så trött på i längden som min egen röst. När jag då och då lyssnar igenom gamla synder (läs; produktioner) lyssnar jag på helheten. Oftast arret och instrumenteringen men aldrig rösten. Den är för linjär. För gnällig. För ”basig”. För tunn. För löjlig. För töntig. För...
Jobbig helt enkelt.

Därför är instrumentalmusik någonting som är roligare just nu. Och just därför tog jag itu med en ny produktion. Jag menar; har man inget annat att göra än att fylla år så kan man ju liksom fira det med att skapa musik åtminstone. Det hela började för någon vecka sedan då jag läst Skräckens hus av H P Lovecraft. Den har jag ju läst förut och det är inte mer med det men känslan som spred sig när jag läste de där novellerna var någonting som helt enkelt inte går att beskriva. Det började nere i tårna och spred sig sedan löpeldslikt upp genom benen, tog en sväng förbi hjärtat för att sedan utkristalliseras som en fyra takter kort melodi. Denna melodi loopade runt i huvudet i tre dygn och sedan kände jag att det var klart. Tempot, arret, formen, instrumenteringen. Ja, allt var klart redan i huvdet. Sedan var det ingen match att får ner skiten på tejp. Ja, inspelad vill säga. Hela stycket blev en över fem minuter lång hyllning till H P Lovecraft och jag är nästan otäckt nöjd. Jag skrev en gång att jag är maniskt kreativ men bara på mina egna villkor och den här produktionen är ett strålande exempel på just den där högst maniska kreativiteten. Jag är nästan stolt över mig själv för det.

Jag står på perrongen nu och väntar otåligt på tåget som strax kommer in.

/Elfwingson

00:00:01

2009-01-14T17:06:00.004+01:00

I ett tafatt försök för att glömma bort mig själv och mitt pärlband av smärta pratar jag med I, en gammal vän från Norpan. Vi pratar om det som varit, det som är och det som aldrig hände. Jag påminner henne om den gången vi satt i köket i min tornlägehet och pratade om hur man var kung i skidbacken om man hade en sirapsflaska med mjölkchocklad när man var liten och hon minns faktiskt det. Hon som enligt egen utsago ”har minne som en guldfisk”. Hon läser ett gammal inlägg från förr och blir kanske lite förvånad över att jag upplevde lunchrummet på Spetsen som otroligt stressigt. Hon är rädd, I. Rädd och lite feg. Rädd för att vilja. För feg för att våga. I, det värsta som kan hända är att han inte svarar och då är det ju inte mer med det, liksom. His loss som sagt. Stå inte kvar i skuggorna. Kom ut, våga och vinn! ”Möt mig vid grinden på S:t Persgatan så ska du se att det blir vår” helt enkelt... Vintermörkret försvinner i en framtid nära dig och då jävlar ska du få se exakt hur bra det vara, OK?

* * *

I går sa L grattis till mig för sjätte gången i ordningen och jag har blivit lika fylld av värme och rörd varje gång, jag lovar. När allt kommer omkring var faktiskt hon den första att både gratulera och dessutom sjunga för mig när jag fyllde år häromdagen. Exakt på slaget tolv på natten gjorde hon sig besväret att trycka på lur-knappen och ringa mig. Är hon inte en fantastisk människa så säg?

/Elfwingson

Jag fyllde trettio i dag

2009-01-12T22:36:00.003+01:00

Leve mig. Eller något.

Mobilen har ringt (samt knäppt till varje gång ett SMS har droppat in) mer eller mindre hela dagen och vänner, både forna och nya, har kommit med gratulationer. Alltså, jag är nog mer omtyckt än vad jag själv fattat... Jag hade givetvis gjort mig helledig idag och tänkte koppla av med en stunds läsning på morgonen. Eller, så var väl planen i alla fall. Givetvis gick jag upp (i sömnen) och stängde av alarmet vid kvart över åtta och somnade om trots vetskapen om att jag, lite senare på förmiddagen, skulle bege mig till jobbet med två (2) smörgåstårtor. Det var jag och min fantastiska mor som skapat dessa kreationer under inte helt stillsamma former. Väl på jobbet tog jag emot personalens jubel och fick en löjligt stor orkidé. Det kändes som om jag kånkade runt på en halv djungel inslagen i papper när jag fick den. Jag räknade ut att den skymde sikten med ungefär 85%, någonting jag räknade ut när jag helt oprovocerat gick rakt in i ett annat vårdbiträde. Jag mumlade någonting om "det här är ju en så oerhört stor orkidé som vi vet" bad om ursäkt och gick vidare i korridorerna.

Det är ju jävligt skrämmande hur snabbt tiden egentligen går. Åren mellan femton och tjugonio flög iväg. Minnesfragment är det enda som finns kvar; replokalsromantik, krossade hjärtan, livegig, teateruppsättningar, samboskapets glädje och vedermödor, fyllor, dåliga förhållanden, sköna garv, tillfälliga kärlekshistorier, inspelningssessioner, tappade sugar, bra förhållanden, vacker vänskap, bakfylleångest, uppfuckade förhållanden, nattliga promenader (både ensam och med sällskap), fantastiska förhållanden och förlorade vänner. Bland annat kom och gick tre år i Oskarshamn och tre år i Norpan. Åren i Oskarshamn gick snabbt men åren i Norpan gick, om möjligt, ännu snabbare.

Nåväl, någon frågade hur det kändes att vara trettio. Det känns just inte så speciellt. Ansiktet på andra sidan är fortfarande lika glåmigt, håret är fortfarande omöjligt att få fason på och ögonen är fortfarande lika bruna och trötta. Åren flyger förbi på tok för snabbt men av någon anledning känns det oerhört skönt att vara just trettio. Fråga mig inte varför för jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det känns så.

Jag är trettio nu. Nyss var jag arton.

/Elfwingson

Nej, jag är nog inte så OK med det här

2009-01-11T16:46:00.002+01:00

Det började som en blygsam produktion eftersom att det var absolut nödvändigt för tillfället. Det har jag redan berättat om. Det var i allra högsta grad för min egen del och egentligen till för närmast sörjande. I ett obevakat ögonblick skickade jag den till M (en före detta co-producent och tillika god vän) för att vi har ”bytt” låtar med varandra förr i världen. Han slängde några fång rosor över mig, sa att det var lysande och det var inte mer med det. Trodde jag.
För några dagar sedan meddelade han att han hade låtit bränna ut ett ”antal” exemplar av EP:n och skickat ut bland sina kompisar i både Norpan och Linkan. Sedan menade han att jag starkt borde överväga att försöka få ut det. På riktigt. Jag höll ta mig fan på att ramla ur stolen när jag fick höra om det! Min första tanke var ”vem fan tror att han är? Han har väl inte någon som helst rätt att sprida min musik utan mitt tillstånd!?” Att blodet kokade inombords är nog en grov underdrift i sammanhanget. Fulltankad med oerhört bra argument (samt en hel del svordomar) ringde jag upp honom. Efter ungefär sju hundra ”sorry” och ”jag visste inte...” tog luften slut.
Vad kan jag göra? Sätta mig och tjura ett hörn? Äsch, gjort är gjort. Men det är segt att han inte hajade att Atomvinter inte var till för ”de stora massorna”. Det var ju liksom inte meningen att så många skulle höra den här musiken och texterna. Nästa gång ska jag vara mer tydligt på den punkten, jag lovar.

/Elfwingson

[...] behöver någonting nu som bedövar, som gör att det går över” - kent

2009-01-08T21:43:00.000+01:00

Det är en sådan där dag igen. En sådan där dag då ett pärlband av smärta suddar ut all form av glädje och bryter sönder varje uns av energi. En äcklig, grinade dödskalle hänger ovanför mitt huvud och månen hänger ännu lägre. Jag räknar spikarna i taket hos en vän. Ovanför mig finns ytan och under mig; djupet. Rädslan sätter sina spår och jag blir förbannad på mig själv för att den rår på mig så lätt numera. För att den kommer åt mig. För att jag känner mig patetisk när jag tjuter över någonting jag ändå inte kan styra över. Jag blir förbannad över mig själv för att jag fegar ur. För att jag inte är lika modig som alla er andra. För att det blir exakt sådär nattsvart som det absolut inte får bli. Jag blir förbannad på att mörkret tränger sig på och gör mig illa.

Riktigt illa.

/Elfwingson

Vi är alla barn i början

2009-01-03T01:37:00.005+01:00

Det här med lekfullhet kan man ju applicera på många faktorer som till exempel förhållanden, jobb eller musik(produktion). Jag tänker gå in närmare på det här med musik- och musikproduktion (som om det kom som en överraskning). För några veckor sedan pratade jag med J om det där med lekfullhet och musik. Jag vill mena att Ireli var som absolut starkast mellan 1999 och 2000 (och framförallt under det sista halvåret av 2000). Vi repade så mycket vi kunde och hann, gigade mer än någonsin och vi hade mer kul än vi hade haft innan dess. Vi hade lekfullheten och var tillräckligt naiva. Skulle vi av någon outgrundlig anledning ses igen alla fyra samtidigt och repa skulle vi förmodligen vara
1. ringrostiga
2. mer skickliga
men också
3. äldre, mer försiktiga och inte lika naiva

Vi skulle inte kunna flyga upp på de där molnen igen och bli sådär oövervinnerliga som vi en gång var. Vi skulle nog mest spela ihop mest för att det var kul och kanske minnas hur det en gång var att stå i en replokal, bli arga, svära och (nästan) slåss men också känna glädjen över musiken vi skapade tillsammans. Vi skrev låtar, repade, festade och garvade ihop. Jag har, sedan Ireli försvann ur bilden, spelat i många olika konstellationer och lika många olika genrer men det är ändå i Ireli som jag var som mest ”hemma”. Det var i det bandet som jag slipade mina livefärdigheter på gitarr och växte som människa. Dessutom visste man alltid vart man hade varandra (rent musikaliskt) och att tre personer var beredda att ha ens rygg om man fuckade upp det under ett gig (tro mig, jag var ganska duktig på att fucka upp saker. Knäcka strängar till exempel eller glömma bort vilka låtar som fanns i setlistan).

Jag tänker på T's album Vita nätter och hur gröna både han och jag var när vi påbörjade det projektet. Men framförallt tänker jag på hur lekfulla vi var; vi provade allt och inget. Vi EQ:ade och mixade. Lade till och drog ifrån. Vita nätter är färgat av en mängd olika sinnesstämmningar; alltifrån skärande ångest och hulkande gråt till banala skratt och det kanske beror på att vi var tämligen naiva. Vi hade ingen annan (än oss själva) att svara inför. Vi körde på och menade att ”vi ser vad som händer så blir det säkert bra”.

Nåväl, det är svårt (om inte näststintill omöjligt) att hitta tillbaka till lekfullheten igen. Man kanske kan komma till någonting som högst eventuellt liknar den men aldrig infinner sig den helt och hållet. Lekfullheten och naiviteten infinner sig en gång och kommer sedan aldrig igen. Det kallas utveckling och är förmodligen någonting bra.

/Elfwingson

Du är troligtvis av en helt annan uppfattningen men hey, jag har bara stått i ett hörn av replokalen och/eller suttit på en stol genom långa inspelningssessioner och således är det här min uppfattning om musik och musikproduktion.

Kärt barn har många namn...

2008-12-30T21:59:00.009+01:00

Jag hoppas att jag får vara vännen, producenten, vårdbiträdet, drömmaren, den obotlige (och oftast hopplöse) romantikern, besserwissern, pralinen (don't ask) och professorn även under 2009.
Vi ses!

/Elfwingson
Foto: Linn

Det är kört!

2008-12-25T21:50:00.001+01:00

Nu är det bara en månad kvar tills vår kör och jag (i egenskap av körledare) ska gå upp och kicka Kalmarsalen till månen. Det är inte utan att man undrar hur det kommer att gå. Det hör liksom till på något sätt att man tänker så... Men jag har fullt förtroende för dem trots allt. Det må vara en amatörkör men du skulle själv uppleva trycket och dynamiken som den kan faktiskt under prestera. Det slår gnistor om dem och jag får gåshud nästan varje gång crescendot i ”Hallelujah” klyver mitt hjärta mitt itu. Så fantastiskt jävla jättebra är det! Du kanske skrattar åt mitt rus här nu men... Du förstår, på något sätt har det här blivit mer än ett jobb för mig. Det har blivit en sorts nytändning för mig.
Visst, jag hade kunskaper redan innan hur man sätter stämmor, dirigerar, olika omfång i en blandad kör och allt annat man ska tänka på när man är körledare. Men jag har även lärt mig massor om både mig själv och körledarskapet genom dem. Låter det komplicerat? Möt mig halvvägs här nu... Jag är visserligen inte helt felfri (det ska gudarna veta) och jag har jiddrat med dem i bland. Men det beror enbart på att jag har haft en råklar vision om låtarna och arren. Därför har jag velat dra dem åt det hållet hela tiden och jag får betalt nu när jag hör dem uppfylla mina arrangeringsdrömmar. Jag är och förblir en otroligt stolt körledare och jag har absolut ingen annan att tacka än dem för att de bar mig ändå hit. Om en månad är det dags att gå ut på scenen, visa vad vi kan och förhoppningsvis ligga i täten när juryn ska sammanträda.

Efter det här enda giget splittras kören. Men vi kommer att göra det med glädje eftersom att vi gjorde vårt allra bästa och, framförallt, att vi hade jävligt kul på resan.

/Elfwingson

...men hey, det är ju bara jag.

2008-12-23T15:54:00.004+01:00

Jag pratar eftersom att det är lite av min grej förstår du och jag har alltid 100% täckning för det jag hasplar ur mig. Men då och då undrar jag om allt verkligen tas emot med förståelse och allt det där. Jag förvånade mig själv både utanför och innanför L's ytterdörr genom att säga massa saker häromkvällen. Samtidigt undrade jag över ords innebörd och värdeladdning. En halv sekund senare tänkte jag ”äsch fuck it, jag säger väl allting rakt rent ut så är det ute ur systemet och jag får det sagt en gång för alla”.

Jag kände att det enda vettiga var att gå en långpromenad. Mest för att ha någonting annat att tänka på än mig själv. Det blåste ute så att man hade fullt upp med att inte blåsa omkull. Jag tänkte på julen och på S som inte finns bland de levande längre. Egentligen tänkte jag på allt annat än utom just mig själv och mitt pärlband av smärta. Trots det så landade allting som hade hänt och sagts tidigare på dagen och att jag verkligen borde ta och prata med L om det där. Har jag inte ljugit för henne innan så är det ju jävligt dumt att börja med det nu liksom. En tanke formades i huvudet och när jag var beredd att uttrycka den här tanken i ord såg jag på mobildisplayen att L redan hade ringt en gång. Givetvis hade jag missat det där samtalet men jag fick en ny chans. Tio minuter senare var jag på väg till henne. Där berättade jag det jag faktiskt inte ville ta över telefon. Vad som hade sagts tidigare på dagen och hur jävla rädd det gör mig. Samtidigt, där i soffan, sa jag det jag kanske borde sagt för ett bra tag sedan; ”din närhet gör mig varm”. För det gör den verkligen. Det är något med hennes fysiska närhet som gör mig varm, glad och lycklig. Det är visserligen ganska mycket mer som gör mig varm, glad och lycklig när det kommer till L men det kan vi kanske utelämna den här gången, ok?
Du kan kalla mig...eh... Äh, kalla mig vad du vill för är det någonting jag faktiskt kan vara så är det brutalt uppriktigt. För ett bra tag sedan, efter att jag kommit hem från jobbet, skickade jag ett SMS till L där jag i all enkelhet önskade henne en god natt och sådär. Ett ganska vanligt mess men svaret som kom var nog inte alltför uppenbart. Hon menade att det var konstigt att jag skickat det där messet just då eftersom hon hade tänkt på mig. Det var ju givetvis intressant och jag undrade så klart vad det var hon hade tänkt (jag menar, hade det varit någonting riktigt jävla tokdåligt så hade det ju varit trist liksom). Vad det nu var hon svarade är oviktigt för dig utan det är nog mer det där hon sa en vecka efteråt ”i bland kanske man är för ärlig för sitt eget bästa” och menade att hon drog på svaret kanske mest för sin egen skull. Och kanske, kanske vad jag skulle tycka om det. Det där sista är spekulation så det visslar om det.

Jag är brutalt uppriktigt och ärlig och det kanske inte är bäst alla gånger, men jag är sådan. Då har jag i alla fall varit helt ärlig mot mig själv. På gott och ont säger jag saker. I alla fallen har jag faktiskt tänkt över det jag säger och om det verkligen är så nyttigt att säga det. Ett tämligen ospännande drag hos mig men samtidigt handlar jag ofta jag på impuls även om det inte märks. Jämt kommer jag fram till samma sak och det är ”kom igen nu kompis, du har ingenting att förlora”. Men nu så... Alltså, jag vet inte men ibland känns det i alla fall som om jag har allt att förlora och som om jag borde tänka mig för både en, två och tre gånger innan jag vräker ur mig någonting. Men som sagt; alla människor i hela världen måste ta ansvar för vad de säger och så även jag. Det gör jag faktiskt vad du än tror om mig.

Ptja, det var nog bara det.

/Elfwingson

Jag hatar inte julen

2008-12-22T19:16:00.002+01:00

Många (som inte känner mig) är av den uppfattningen att jag ogillar eller till och med hatar julen. Det gör jag inte, men den är inte lika viktigt för mig som den kanske är för er. Jag tycker exempelvis att stämningen är väldigt mysig. Det är äpplen, bollar, glitter och ljus i en aldrig sinande ström. Det luktar lussebullar och pepparkakor vart man än vänder sig. Jag är av en enkla uppfattningen att julen inte handlar om vem som köper flest paket, maten eller traditionen som sådan. Julen handlar om välgärningar. Om det än så bara är en liten grej så är känslan av att gjort någonting bra för någon annan än sig själv helt oslagbar. Det är inte för att döva ett dåligt samvete som jag gör det utan för att att göra saker för andra är någonting som får mig att bli fantastiskt lycklig. Det är någonting underbart att se någon spricka upp i ett leende över någonting man har gjort för vederbörande. Det gör mig glad och alldeles varm inombords. Det är sådant julen (och egentligen resten av året) handlar om. Jag ska jobba under julafton och utföra mina välgärningar och jag kommer att göra det med ett leende på läpparna.

Det finns i och för sig en fråga jag ställer mig varje jul; varför är Jesusbarnet lika litet varje år?

/Elfwingson

Gift

2008-12-22T16:52:00.003+01:00

Kommer hem och kastar av mig jackan på hallgovlet. Ramlar ner i soffan och lägger huvudet bakåt. Ett pärlband av smärta och de där förbannade tankarna som snurrar runt. Den där oroskänslan i magen brottas med alla möjliga former av positiva vibes. Det är inte tillståndet som äter mig levande, det är rädslan. Försöker skala bort den där rädslan och bli som vanligt men det funkar liksom inte. ”Du får vänta och se nu”. Vänta och se. I alla andra fall fixar jag det men just nu har jag lika mycket lust att ”vänta och se” som att äta spik. Jag vill faktiskt inte. På riktigt. Varför vet ingen och varför vet inte jag? Jag vill veta som fan. Jag känner mig kall och kylan sprider sig precis som ett gift. Bränner iväg ett SMS till L fastän jag inte vet vad jag ska skriva. Helst av allt så vill jag skriva och säga att jag tänker på henne, att jag skulle vilja ligga med huvudet i hennes knä, känna hur hennes fingrar flyter genom mitt hår och höra hennes vackra röst viska i mitt öra. Men det skrev jag aldrig. Kanske mest för att hon redan vet om det...
Eller?
Kan man känna sådant?

När jag dött ett slag tänkte jag att ingenting blir bättre av att sitta och mögla ihop så jag gjorde det som jag har haft som en plan i ett par veckor nu men liksom inte hunnit med; köpa julklappar. Så jag vandrade ut och och försökte, för mitt inre, se hur de ska se ut när de vecklar upp papperet och plockar fram sina presenter. För mitt inre såg det bra ut och det gjorde mig glad. Fantastiskt glad. Min kamin till hjärta blev några grader varmare och det behövs nu.
Mer än någonsin.

/Elfwingson

Dagens bikt

2008-12-22T01:47:00.002+01:00

För femton år sedan inträffade en grej som fick mig att inse en sak. Många år senare blixtrade en tanke förbi och den var ”klarade jag av det så klarar jag vad som helst”. Allt sedan dess har jag gått igenom livet med den inställningen.

Sista körrepet innan jul- och nyårshelgen
Hej. Hej. Hej. Mår alla bra? Vad skönt att höra. Hoppas att ni kan stänga av julstöket ett slag så kör vi igång. Ska vi börja med att sjunga upp då?

Fan, det här går inte längre. Vad i helvete ska jag göra?

Jättebra. Jag tror att vi stannar där. OK, vilken tar vi först? Hallelujah? OK. Jättebra. En, två, tre, fyr, fem, sex... Kan altarna bara öka lite mer i dynamik under andra versen? Kalas! Vi tar om...

Helvete, jag undrar om det syns på mig att en bajonett skär genom mig?
Jag hoppas inte det.

OK, då tar vi nästa låt. Och kom ihåg att le. Det är superviktigt. Då kör vi. Kolla på min hand. Det är där och ingen annanstans som rytmen sitter. OK, en, två, tre, fyr...
De synkar och de har fått in dynamiken. De låter som en enda röst under crescendot i Hallelujah. Jag försöker entusiasmera dem ytterligare medelst glada tillrop under tiden de sjunger. Få dem att låtsas att de står på en scen och sjunger inför över sexhundra personer. Engagerar dem. Hyllar dem. Samtidigt har bajonetten blivit utbytt mot en motorsåg och den skär värre än någonsin.

Varför i helvete står jag här?
Det här spelar ju ingen roll liksom. För vems skull står jag här? Kan man inte bara lägga ner typ en timme innan vi egentligen borde sluta, gå hem och dra täcket över huvudet?

Ska vi lägga ner för ikväll? Ni har säkert massor att göra hemma. OK, då ses vi i januari och då jävlar då kör vi hårt! Ha en riktigt god jul och ett gott nytt år allihopa!

Fan, jag måste hem. Nu.

För en utav de första gångerna i livet hade jag riktigt dödsångest förra veckan. Det började med en oroskänsla i magen och den växte sig allt starkare under kvällen. Det var äckligt påtagligt och jag undrade vad det var med mig. Handen lydde knappt när jag försökte tända en cigarett och tankarna susade bara runt, runt, runt. På hornhinnan dansade L och jag blåste ut röken mellan darrande läppar. Senare på kvällen biktade jag mig för T och erkände att jag faktiskt är rädd. På riktigt. Han lugnade mig (som vanligt) och allt det nattsvarta gick över till något som kan liknas vid mörkblått. Men just där och då, efter körrepet, spelade väldigt mycket saker väldigt lite roll. Det var svart och det var hemskt. Och framförallt var det galet hemskt för att jag inte är sådan. Inte nu längre.

Du som känner mig vet om att jag är en jävligt rolig människa med en stor portion humor (ok, dåligt exempel men du vet vad jag menar). Jag faktiskt full av en jävla massa energi, good vibes och massor av livsglädje. Dessutom är jag faktiskt väldigt bra att ha till hands då och då. Därför kändes det så hemskt att behöva erkänna det där för T. Samtidigt tycker jag att det är nästan skamligt dåligt att tjuta över det här. Det finns många andra som är fan mycket mer sjuka än mig. Det här, vad det nu är, är ju en droppe i havet jämfört med vad de går igenom. Ett ytsår droppar man lite klorhexedin på och sätter eventuellt ett litet plåster på sedan vet man att det läker. En svacka i livet, en depression eller ett nervöst sammanbrott vet man kommer att försvinna. Man resonerar att ”nu kan det bara bli bättre” när man väl står där utlämnad och inte tror sig ha några tårar kvar. Och man gör någonting åt det. Men tillstånd som gäller ens inre organ och hälsa har man inte direkt koll på. En förkylning är seg men går förvisso över, men det här... Jag vet faktiskt inte om vad det är som pågår. Jag har inte koll och ingen verkar veta vad det är eller vad som är ursprunget. Men både jag själv, och människor jag älskar och som är betydelsefulla för mig, är på de godas sida och pumpar liksom in glädje hela tiden. Jag håller humöret uppe. Oftast går det kalasbra men, tyvärr, vissa kvällar går det... Hm, låt oss säga ”mindre bra”. Sanningen att säga så är det riktigt svart och det är då jag rasar. Men då får man helt enkelt ta sig själv i kragen och tänka att ”i morgon är det en nya dag fylld av bra grejer” och så blir det så. Allt är ju, som bekant, vad man gör det till. Så är det bara och jag tänker göra det här till någonting bra, jag lovar.

/Elfwingson

Fjärilar med taggiga vingar skär sönder min mage

2008-12-16T02:22:00.004+01:00

Jag kommer ut från badrummet, går in och tittar på klockan. Den visar ”alldeles-för-sent-för-dig-som-ska-upp-om-några-timmar”. Fan. Samma sak varje natt om och om igen. Det är liksom en vansinneskarusell på tivoli som har gått sönder och aldrig vill sluta snurra. Jag står inte ut längre, vill bara gråta men hör den där barnkören mässa inuti mitt huvud. Står för några ögonblick alldeles stilla på vardagsrumsgolvet. Går ut i köket och dricker fyra glas iskallt vatten. Andas med djupa andetag, lutar mig mot diskbänken och drar pekfingret och tummen över näsryggen. Jag svär halvhögt för mig själv och dricker ett femte glas vatten. Fyller på tillbringaren och ställer in den i kylskåpet igen. Går sedan ut ur köket och sneglar in mot sängen. Grinar illa men varken säger eller tänker någonting. Tar på mig ett par jeans, en tröja, drar på mig jackan och går ut. Ställer mig på verandan och röker. En. Två. Tre cigaretter. Det smakar inte tobak. Det smakar galla.

Jag lutar mig mot träräcket och stirrar ner på den regnvåta asfalten. Nu, däremot, tänker jag en massa saker. Fem tusen tankar flyger genom huvudet samtidigt och det går alldeles för fort för att jag ska hinna fokusera på någon av dem. Jag beslutar mig för att ta en liten promenad. Bara runt kvarteret. En liten promenad. För hemmabruk. Tankarna skingras och det känns fantastiskt bra. Alla utom en. Jag drar ett par bloss till på cigaretten och dödar den sedan under skon. Allting formuleras till ord och min egen viskande röst slår sönder nattens dova tystnad: ”Det handlar om din hälsa och välbefinnande nu och jag tänker göra allt som står i min makt för att göra dessa två viktiga saker bra igen”.

Sådan är jag; hängiven liksom. Hängiven och alltid beredd att plocka upp både svärd, rustning och sköld i min kamp mot Goliat.

/Elfwingson

Runnin' on fumes

2008-12-15T23:15:00.007+01:00

Jag rusar runt. Tömmer ett bäcken här. Håller en hand där. Lugnar. Lyssnar på någon som berättar om en tid före mig. Bryr mig. Tar hand om. Gör det jag oftast är väldigt, väldigt bra på.
Jag kommer hem. Bryr mig inte om att magen värker igen. Sparkar av mig skorna i hallen. Kastar av mig jackan i sovrummet. Drar av mig mina arbetskläder. Slänger mig på sängen. Försvinner in i en orolig dvala som stillas av en rogivande dröm...

Drömmer om en lugn oas. En oas där ömhet, tillit, närhet, känslor och kärlek dominerar. Där det doftar underbart. En oas där jag trivs, lever och ler. Ett favorit hang-out om ni så vill. Sedan helt utan förvarning; kaos. Panik. Förvirring. Ett dån bryter sönder den behagliga tystnaden och någon ropar genom dånet ”vi är inte klara med varandra än”. Tusentals små glasfragment flyger genom luften och skär sönder allting. Jag håller upp ena handen i ett desperat försökt att skydda ansiktet. Sedan vaknar jag. Magen bränner och...

Hur vad det han skrev?
”Tårar. Och jag vet inte ens varför.”

/Elfwingson

Säkra kort

2008-12-15T23:06:00.007+01:00

Det är onekligen väldigt trist (för att inte säga jävligt) när saker man tycker är roliga blir grå och inte skänker en lika mycket glädje som det gjorde en gång. Ta det här med musikproduktion till exempel; det är någonting som skänker mig frid, harmoni och, framförallt, glädje. För snart två månader sedan kände jag hur luften började gå ur mig och när den väl hade gått ur mig kände jag en väldig sorg. Ja, du läste rätt; sorg. Den här äckliga känslan av att ”det är inte roligt längre” infann sig och in från höger kom, trots allt, sorgen. Det är inte så att jag tappat tron på mig själv som producent. För jag vet att jag kan när det väl gäller. Då kan jag spotta ur mig en hel skiva (eller varför inte en EP) som kickar hårdare än hårdast. Och även om det nu, mot all förmodan, skulle inträffa att jag tvivlade på mig själv har jag personer runt mig som drar mig upp ur skyttegravarna och försäkrar motsatsen.
Det är inte det...

Senast den här känslan infann sig var jag mitt uppe i ett projekt. Det var november 2005 och jag undrade om det alltid skulle vara sådär. Rutin och tomgång. Jag visste ju längst in att jag brann för det där. Sitta och prodda, putsa, fixa och mixa pastellfärgade ljudspår och höra hur det (oftast) kommer guld ur högtalarna. Det där ni andra ibland har så svårt att förstå och ta till er. Nåväl, efter den där dipen i november 2005 påbörjade jag min praktik. Fyra veckor på ett studieförbund. Jag tänker inte tråka ut dig med detaljer om vad det var jag gjorde eftersom att det är oväsentligt eftersom att det viktiga är att jag fick göra det här jag tycker är så roligt och, framförallt; att jag fick en nytändning. Plötsligt brann jag igen och det var ingen liten låga ska jag säga. Det blev en gigantiskt brasa! I glappet mellan sorgen och den här nytändningen pysslade jag med allt annat än just musikproduktion. Givetvis pluggade jag samtidigt men jag slog av något på takten. Jag läste mina favoritförfattare, bakade, umgicks med vänner (det vill säga; hängde ut i K-huset), pratade om mina drömmar, promenerade om kvällarna/nätterna och en hel massa annat jag visste kunde ge mig samma sorts inre frid (det finns faktiskt andra saker som gör mig glad).
Så, även den här gången satsar jag på säkra kort och sådant jag med säkerhet vet ger mig glädje. Som jag redan sagt; jag väntar. Slipar mina vapen och väntar på den dagen då jag brinner igen. Jag har blivit ganska duktig på det genom åren; att sitta av tiden och bara vänta.

Framförallt har jag blivit duktigt på att vänta när jag vet att allting kommer att bli bra igen.

Med kärlek till L.

/Elfwingson

Waterloo

2008-12-15T13:03:00.003+01:00

I går dog jag lite i L's soffa. Det tog inte många minuter förrän jag liksom föll i någon sorts djup dvala. Magen vände sig ut och in medan min diafragma värkte men inom ett par minuter blev jag liksom ett med soffan. Sjönk ner i den. In i den. Och försvann. Exakt vart vet jag inte. Jag vet endast att jag var helt borta när L väckte mig efter vad som senare skulle visa sig bara vara en halvtimme. Då kändes det som jag hade sovit i tre dygn. Men tro mig, jag behövde sova. Morgon- och kvällsturen på jobbet knäckte mig nästan. Men bara nästan. ”Fan i mig, ska jag falla så ska jag falla med flaggan i topp” tänker jag men inser snart att det är totalt meningslöst och att ingen i hela världen vinner på det. Allra minst jag. Det är nog en utav mina största svagheter; att vara för stolt och alldeles för mån om att inte visa sig svag. Svag eller sjuk. Eller det är ju inte helt sant i och för sig. Vid fler än ett tillfälle de två senaste åren har jag visat mig just svag inför andra. Liksom erkänt att jag (för tillfället) varit den svagaste länken. För andra. För mig själv. Vissa stormar klarar man faktiskt att ”rida ut så att säga”. Men en del stormar fixar man helt enkelt inte. Det är som att förlora i sällskapsspel. ”OK, jag förlorade den här gången. Men hey, du vann förmodligen för att du är bättre än mig” och sedan är det inte mer med det. Nej, det är faktiskt inte mer med det. För inte är jag den som gnisslar tänder efter en förlust i till exempel TP och tänker att ”nästa gång spöar jag skiten ur dig, din jävel”.

En annan sak jag varit oerhört dålig på förr i världen var att be om hjälp från andra. Jag skulle minsann klara av det här själv för att bevisa en massa saker för mig själv och så vidare. Men det har man ju inte ett skit för så det lade jag ner. Men det tog tid att komma dit. För nog är det så att man stundtals måste erkänna sig besegrad och/eller ta hjälp av någon annan som förstår grejen bättre än vad man gör själv.

Waterloo, here I come...

/Elfwingson

...meanwhile i ett julpyntat kök sprängfyllt av harmoni

2008-12-12T16:06:00.003+01:00

L säger att min handstil är manlig.
Förmodligen är det också det enda som är manligt med mig.

/Elfwingson

Döda och trötta

2008-12-12T15:42:00.004+01:00

Tittar på mig själv i badrumsspegeln, Vrider och vänder. ”Å ena sidan och andra sidan...” Stirrar rakt in i mig själv genom de bruna ögonen. De är grumliga. De är döda. De är trötta. ”Bruna ögon är varma ögon” säger L men just för närvarande håller jag inte med. Och framförallt håller jag inte med om att de är fina just nu. De är döda. De är trötta. De är bottenlösa. Tråkiga.
Kompis, jag gick från att vilja till att önska. Men för några få sekunder vill jag verkligen. Vill, vill, vill. Jag vill vara frisk. Nu! Blir förbannad. Upprörd. Jävligt arg. Tvättar ansiktet i onödigt kallt vatten. Tittar upp igen och blänger tillbaka på ansiktet i speglen. ”Man blir trött på ditt jävla gnäll” sjunger en barnkör långt borta. Magen bränner. Vänder sig ut och in. Diafragman gör ont efter nattens äventyr. Dricker iskallt vatten för att inte råka ut för spontan självantändning. En liter vatten och jag är på topp igen. Halvdagen övergår till kväll och jag drar på mig mina arbetskläder. Tar på mig min jacka och sveper palestinasjalen runt halsen. Tittar på mig själv en sista gång i hallspegeln och säger: ”Kom igen nu, kompis! Du är världens bästa vårdbiträde och vare sig inget eller ingen knäcker dig”.
För ett kort ögonblick ser jag rakt in och igenom mig själv via de bruna ögonen. Magen bränner och min diafragma gör ont men jag tycker inte synd om mig själv. Det finns så många andra som gör det. ”Man blir trött på ditt jävla gnäll” mässar återigen barnkören. Det stämmer nog inte helt och hållet men jag blir trött på mitt jävla gnäll och det räcker nu. Nu får det vara nog. Jag föraktar visserligen inte människor som gnäller över en situation eller ett tillstånd de befinner sig i men som sagt; det finns redan så många som tycker synd om sig själva så då känns det ju synnerligen korkat att blanda in en idiot till i den soppan.

/Elfwingson

Granatchock II

2008-12-10T18:28:00.003+01:00

Kommer hem och dör ett slag. Dagen har gått på fast forward-läget. Hela tiden. Spring, spring, spring. Ett par rökpauser har jag åtminstone hunnit med men eftersom cigarettpaketet är halvfyllt med halvrökta fimpar skvallrar det om att de där rökpauserna har blivit abrupt avbrutna. Hänger upp jackan och drar av mig mina arbetskläder. En löjligt lång och varm dusch är det enda jag tänker på. ”Men först ska vi ta och släpa den här uppfuckade kroppen till köket” säger jag halvhögt för mig själv. Dricker en halv liter iskallt vatten men är fortfarande törstig. Dricker upp den sista halvlitern och fyller på tillbringaren inför nästa omgång.

Traskar in i sovrummet och plockar fram rena kläder ur garderoben. Tittar på sängen och den ser så jävla skön och inbjudande ut så jag bara vill kasta mig ner på den och bara sova tills det blir morgon igen. Jag kväver instinkten och tar ett inte för elegant svanhopp in i duschen. Dör i en halvtimme. Låter det varma vattnet skölja över mig. Jag tänker på gröna äpplen och vårregn. På tillit. På förtroenden. På orsak och verkan. Jag tänker på film. Scener av en utbombad nordfransk by. Så känner jag mig; utbombad. Som om någon har kastat in en handgranat och stängt dörren. Förr i världen fick de tyska, amerikanska och engelska frontsoldaterna chocklad med amfetamin. Då höll de sig vakna inför nästa anfall.
Är jag fortfarande vaken eller drömmer jag bara?

Tänker på gröna äpplen och vårregn igen. Kliver ut ur duschen och ut i ett ishelvete av ett sällan skådat slag. Lägger mig i sängen och försvinner in i en orolig dvala. Drömmer om iskristaller, mediciner som får min lever att förtvina och om en alldeles för blek sol långt, långt borta. Vaknar med överkastet virat runt mig och med armarna runt en kudde. Tänker på gröna äpplen och ett vårregn. Dör ett slag. Dör för att leva.

Det blir bättre.
Det blir det alltid.

/Elfwingson

Det är inte hybris...

2008-12-06T15:26:00.002+01:00

...det är mer ett kallt konstaterande från min sida.

Bara för att musikproduktionen ligger lite på is för närvarande hindrar det ju inte mig från skriva om den. Som sagt så satt jag och lyssnade igenom 2008 års produktioner då en tanke slog mig; lyssnar du exempelvis på Glöd i en stereo nära dig så hör du såklart ljudbilden och allt det där. Men gör du så att du lyssnar på samma skiva i ett par relativt bra lurar så ska du se att upplevelsen blir en helt annan. Små sublima detaljer i ljudbilden kommer upp till ytan. Det är inte så att det finns några dolda budskap utan det är mer de här små panoreringsdetaljerna. Detaljer som är ett med ljudbilden när du lyssnar i vanliga högtalare men som är mer påtagliga när du lyssnar i ett par lurar. När jag insåg det där blev jag faktiskt glad (och nästan lite stolt över mig själv). ”Tänka sig, jag kan producera musik som har en extra dimension beroende på lyssningssystem. Helt galet!”

Du kan kan ge dig fan på att det ska jag fortsätta med nu när jag hört hur spännande det kan bli.

/Elfwingson

Det enda jag har kvar

2008-12-06T14:05:00.003+01:00

För några nätter sedan satt jag och mumsade i mig en löjligt stor och hembakad lussebulle (ja, jag bakade dem alldeles själv), drack en stor mugg rykande te och lyssnade igenom 2008 års produktioner. Allt från Glöd (såklart) till EP:n Atomvinter (ännu mer ”såklart”) och allt däremellan. Covern Håll mitt hjärta som både kändes och var oerhört påtaglig en dag i maj när jag spelade in den. Den folkrocksosande Sjömans-sviten (signerad herr T) med kioskvältarna Banditer och Sjömansblues som (enligt mig själv) var en ren och skär motreaktion på Vita nätter. Exprimentalbumet Morrissey & jag (återigen tillsammans med T) som på något sätt kanske inte blev som jag hade önskat och som kanske hade mått bäst av att tas ett varv till. Cover-versionerna på T's Till dina vita nätter (vars text första gången slog mig som en slägga och som gick rakt in och genom mig), Kungavinter samt När natten faller. Instrumentalprojektet Hill 419 där jag fick gå loss medelst klassiska klanger och oerhört genomtänkt (och linjär) stämföring. The timeless art of seduction som var ett club-projekt och som för övrigt var den enda låten som Breitholz recenserade (jag fick en fyra av tio) på allears på den tiden då det begav sig . Det ska även nämnas att den där club-prylen övergav jag tämligen snabbt eftersom att låten gick lite i kaklet och då insåg jag att det där inte var min påse.
Black cab som det blev fan så mycket mer röj i än orginalet (tycker åtminstone jag). A green hill som jag blåste nytt liv i tack vare strålande insatser av mina gamla riddare utan svärd, A och J. Den uråldriga Dagdrömmaren som fick nya kläder samt Paperweight som framfördes med bravur, passion och glöd av L. Det är när jag lyssnar igenom de här låtarna, Atomvinter och Glöd som jag liksom sammanfattar mig själv på något konstigt sätt. Går från klarhet till klarhet. Från insikt till insikt. Det är på dessa projekt jag tyst har slipat mina vapen. Förfinat mina kunskaper. Kommit ett steg längre. Trasslat in mig i men hittat ut igen. Ni är några stycken som varit med på den här resan. Ni har blivit plågade med olika versioner. Låtarna har tagit den korta vägen via de minsta rutorna i världen och landat hos er. Ni har tyckt till. Hissat och dissat. Ni har hindrat mig från hybris men även dragit mig ur skyttegravarna när det behövts.
Ni har gett mig konstgjord andning när jag inte kunnat andats själv. Ni har dunkat mig i ryggen och kommit med tonvis av beröm och komplimanger. Och det känns både bra och viktigt. Du förstår, slutligen är det här det enda sättet jag har kvar... När allting balanserar på knivsudden och orden inte räcker till är det här det enda sättet för mig att beskriva eller att säga någonting jag verkligen, verkligen känner inför något eller någon.

Visst, jag kan prata i fyra timmar i sträck (”men låt oss för guds skull inte gå ner längs den vägen” tänker nog L tyst för sig själv just nu). Jag kan skriva sjuhundra inlägg här på bloggen men till sist är det musiken som är min absolut sista bastion och mitt yttersta sätt att uttrycka mig.

/Elfwingson

Låt oss inte prodda så att mixerbordet brinner upp, OK?

2008-12-05T16:33:00.011+01:00

Du är bra på någonting. Punkt slut. Kan du då aldrig bli bättre på det? Så där kan jag själv känna då och då. ”Hörru kompis, finns inte alltid möjligheten att bli bättre?” Så klart finns den ju alltid. Frågan är väl mer om man alltid ska ta den möjligheten?

Jag har en liten dip vad det gäller musikproduktionen just nu. Det sista (eller senaste om man så vill) jag gjorde var Paperweight (av Joshua Radin) tillsammans med L. Medvetet tonade jag faktiskt ner min egen insats för en gångs skull. Dels för att det (utöver produktionen) bara var en andrastämma och dels för att L's ögon lyste med en sällsam glöd när hon sa att hon ville göra den här låten. Hennes glädje och lycka inför den här covern (och kanske min egen glädje inför texten. Eller rättare sagt; den bakomliggande förklaringen av texten) var någonting som sporrade mig att göra någonting alldeles extra. Jag ville vara kung men blev bara en prins. Det räcker nog gott och väl i och för sig nu när jag tänker på det. Dessutom blev alla inblandade nöjda och lyckliga över det färdiga resultatet.

Nåväl, sedan dess har jag inte gjort så mycket när det gäller produktion. Några stämmor här och där. Kanske ett gitarrpålägg men inte så mycket mer. Det känns som om jag har tagit ett smärre break från produktionen och det är med blandade känslor jag gjort det. Jag tycker faktiskt att musikproduktion är något av det roligste som finns samtidigt som det faktiskt finns andra saker som också är roliga. Bland annat baka scones, dricka litervis med kaffe, hänga med vänner, jobba eller bara ta löjligt långa promenader genom en råkall dimma (och även om jag kan så ska jag inte lista fler saker nu, jag lovar).

Som sagt; man har alltid möjligheten att bli bättre på någonting men i bland kanske det bara är bäst att spara sig och inte bränna allt krut på en gång. Till sist så vet jag faktiskt om att, förr eller senare, kommer jag att kicka hårdare än hårdast. Fram tills dess väntar jag, slipar mina vapen och väntar på den dagen då jag, återigen, kan sparka igång hjärn- och hjärtverksamheten för att producera ännu ett mästerverk.

/Elfwingson

Klorvatten får mina ögon att blöda

2008-12-04T20:57:00.002+01:00

"[...] och i gruset låg en fegis kvar. När mina glasögon just sparkats av" - kent

Jag drömde häromnatten och den här gången var det faktiskt inget vidare. Det var ”jävligt” in a bad way liksom. Scenen sitter fastklistrad och jag tycker inte alls om det. Det är en, med jämna mellanrum, återkommande mardröm och jag vet inte om jag någonsin kommer att slippa den och det känns trist om det är så. Jag gick vidare men mardrömmen hängde liksom på. Jag, om någon, hade varit lycklig om jag sluppit den. Varje gång jag drömmer om det där vaknar jag alltid med lakanet virat runt kroppen som om jag försökt rymma från allting. Huvudvärken spränger sönder mitt huvud och ett oroligt skimmer höljer mina ögon i snövitt.
Förr i världen var jag alltid låg hela nästföljande dag. Jag var alldeles förtvivlad över att mina ungdomsår fortfarande gjorde sig påminda. Numera är jag varken låg eller förtvivlad. Det är mer så att jag stör mig på att den där mardrömmen fuckade upp min nattsömn. Irriterad liksom. Förstår du hur jag menar?
Det börjar alltid på samma sätt; ljus. Fukt. Vatten. Plask. Människor som ropar någonting. Ambiensljud som i en simhall. Händer. Armar. Råa skratt och till sist vattnet som forsar in i min mun och snabbt fyller lungorna. Ett dån från vattenmassorna som trycker mot trumhinnan och får det att mullra som ett åskväder. Hjärtat som arbetar för högtryck. Ytan som inte går att nå. Panik. Ögonen som svider av klorvatten och till sist; mörker. Vad säger man?
En utav mina största fobier handlar om öppna vatten i allmänhet och drunkning i synnerhet (och det har jag redan berättat om) och det finns en anledning till det. Tänk om jag någonsin kunde ta tag i den där fobin och göra mig fri från den. Om det någonsin inträffar kommer jag att bli världens mest lyckliga man.

/Elfwingson

Scones & kaffe

2008-12-04T11:35:00.000+01:00

Det är nästan solsken ute medan jag riggar sångmiken och jag tycker att solskenet gör mig yster. Jag dyker med både liv och glädje in i dagens produktionsarbete. Men efter att ha lagt bara två stämmor till på T's projekt är jag fullkomligt slutkörd. Jag blir förvånad över mig själv och tänker ”förr i världen var det här a piece of cake. Men nu så är det på tok för ansträngande. Vad är det som har hänt med mig egentligen?”
Jag bestämmer mig för att koppla av och på vilket sätt kan man göra det bäst? Rätt gissat; genom att baka scones givetvis. Det var faktiskt oerhört länge sedan som jag bakade scones. Det var nog någon gång då jag bodde i Norrköping som det hände, vill jag minnas (oj, vad jag vill minnas det). Ungefär halvvägs i sconesbaket inser jag det som får mig att frysa till is; jag har ju ingen marmelad! Scones utan marmelad är som kaffe utan mjölk och socker eller som en Elfwingsonsk produktion utan tremologitarrer. ”Så kan man ju inte ha det” tänker jag och rusar iväg till en affär nära mig, köper apelsinmarmelad samt laktosfri mjölk. Sedan blev dagen så oerhört mycket finare (den var visserligen inte speciellt ful innan men den blev ytterligare ett par nyanser ljusare).
Jag njuter av mitt kaffe och mina nybakade scones. Jag skrattar till men fattar inte vad det är som är så roligt. ”Äsch, man måste inte veta allting jämt” tänker jag och skrattar en gång till. Livet är bara så fantastiskt, underbart och lyckligt som man gör det.

/Elfwingson

"Andreas"

2008-12-02T03:12:00.005+01:00

Medan decembernatten försvinner iväg medelst regn och blåst tänker jag på vad L sa för några kvällar sedan medan vi stod och rökte på min veranda: ”Det känns bra att stå här igen” och jag kan inte göra annat än att hålla med henne.

I söndags hade jag namnsdag (och jag garanterar dig att det inte är speciellt stort i min värld) men trots detta hade L med sig både hemstöpta ljus och, hör och häpna, en present. När jag vecklade upp paketet blev jag faktiskt rörd. På riktigt. Tänk vad en liten bit filt formad som ett hjärta, lite fiskelina och en tillknixlad tjock, guldfärgad ståltråd kan göra för någon. Fast mest rörd blev jag nog ändå när jag läste det där tillhörande kortet ”Du är en ängel med ett stort hjärta”. Det var vackert på många sätt och vis (kanske mest för att hon vet att det stämmer).

Senare på kvällen när spellistan med herr Winnerbäck nästan var slut höll hon om mig och viskade ”du gör mig varm” och det gör mig otroligt gott att veta om det.

/Elfwingson

Vad är grejen, liksom?

2008-12-02T02:53:00.003+01:00

Jag lägger upp två pastellfärgade mono-spår till. Två toppstämmor. Betraktar dem likgiltigt ett par ögonblick och tar sedan bort dem. Gör om. Gör rätt. Gör annorlunda. Springer i mål med andan i halsen. ”Is it all worthwhile?” tänker jag och citerar en gammal hjälte från förr. ”Gör det du gör allra bäst, Andreas; take it up a notch” säger en före detta kursare och hans ord värmer mig. Men i bland så känner jag mig för stor för mig själv. Jag har stundtals mycket att bevisa för mig själv. För mycket. Å andra sidan så är det bara jag som kan säga ifrån när jag vill. Och det gör jag. Då och då. Snart lär det vara dags igen. Musiken är ju inte det absolut mest viktiga i livet (även om många av er kanske kan tro det när ni läser mina inlägg). Nåväl, det kanske är dags att säga ifrån snart igen men tills dess kör jag på. Tar det ett steg längre och kör på.

Någon sa att det är då jag är som bäst.

/Elfwingson

Tanken var vacker, men händelseförloppet blev mer vackert, jag lovar

2008-11-27T22:41:00.009+01:00

Tanken var att L och jag skulle sett Da Vinci-koden förra söndagen.
Det gick sådär...

I stället lyckades vi slå fast att i det här finns det alldeles för mycket ömsesidiga känslor, kärlek, ömhet och respekt för att det ska kunna förbises och kastas till gamarna (eller som jag uttryckte det inför L häromkvällen "varför stå och titta på skogen om man har möjlighet att vistas i den") . Som jag redan sagt innan sitter det på hornhinnorna och i luftvägarna och än så länge så är jag lugn och skön med det. Dessutom så... Nej förresten! Inte den här gången. Den här gången håller jag käften för att jag faktiskt vill det och spelar inte rollen som tokexpressionist. Den här gången kommer du inte så nära, kompis. Tough shit för dig liksom.

Jag behöver inte ens ta upp det med L eftersom hon hajar läget.

/Elfwingson

Musiken och paniken II

2008-11-25T01:59:00.004+01:00

...men det är verkligen inte så farligt som det låter.

”Vad skulle vi göra utan musiken” frågade A mig för snart en månad sedan. Ptja, jag vet inte riktigt. Å ena sidan så vill jag ju säga: ”Faktiskt ingenting. Vi skulle troligtvis förmultna och dö inom ett par sekunder”. Å andra sidan så är det nog så att vi hade haft någonting helt annat att bränna upp våra tragikomiska liv i; jobb, träning eller alkohol. Det finns så mycket att välja på. Oftast väljer jag att skriva ner det här. Men då och då blir det musik. På något sätt känns det som om det blir mer... Påtagligt. Förstår du hur jag menar?
Jag menar att visst kan en text vara nog så stark och beröra men en grym textrad i kombination med fyra ackord, vågar jag påstå, kan ofta slå alla inblandade i solar plexus med mer kraft. Det är mer påtagligt. Mer nära sanningen. Starkare. Och i bland känns det som om sex stycken spår på en EP säger fan så mycket mer än milslånga rader av text i en blogg.
Nu när alla inblandade i mitt lilla EP-projekt har hört låtarna (förmodligen till leda vid det här laget) har jag lagt undan det. Komprimerat filerna till små, små .rar-paket och lagt dem på disk. Därför tänker jag inte ens tanken att ens försöka slå mynt av Atomvinter. Om Glöd var ett professionellt viktigt projekt så var Atomvinter ett praktexempel på ett emotionellt viktigt projekt. Skriven under fyra dygn. Arrangerad och producerad på en vecka och så snabbt har jag aldrig jobbat förut. Framförallt inte med något eget material. Men hey... It's in the past now och vi är glada igen, jag lovar. Att jag sedan tycker att L var oerhört modig som vågade sticka in skallen i lejonkulan och lyssna på dem är ju inte helt och hållet en annan sak... Jag hade förmodligen inte gjort det.

Häromkvällen satte jag två nya stämmor till Hallelujah. Mest för att prova omfånget och se om jag fortfarande kan ta toppstämmor (det kan jag) men också för att se om det gick att arra upp låten i fråga ännu mer (det gick). För några veckor sedan fick jag gåshud medan jag stod framför kören och lyssnade på deras genomsjungning av Hallelujah. Jag kände mig som doktor Frankenstein och nästan skrek inombords: ”It's alive. It's alive!” samtidigt som jag kände ”Vad fan har jag gjort? Är det verkligen mitt arr de sjunger?” Under de få minuter som de sjöng blev jag mig fem mil lång och hade ett ego som inte skulle fått plats i en oljetanker.

Jag var (och är) en stolt körledare och de tog mig ända dit.

/Elfwingson

Vad fan ska jag säga...?

2008-11-23T03:02:00.004+01:00

Vad har jag att förlora om jag berättar?
Förmodligen ingenting. Eller vänta här nu... Tänk om det är så att jag verkligen har allt att förlora? Det vore ju onekligen faktiskt ganska så överjävligt.

Jag drömde för några nätter sedan och det var jävligt. Eller ”jävligt” var kanske ett lite för starkt uttryck. Eller... Nej, det var det faktiskt inte. Det kan ju vara skillnad på ”jävligt” och ”jävligt”. Förstår du hur jag menar? Förmodligen inte...
Vad jag menar att det finns både bra och dåliga ”jävligt”. Det här jävliga var i alla fall ett bra sådant. Vad det var jag drömde tänker jag inte ta upp här (och nu kan du säkert säga att en sådan grej kan man inte haspla ur sig hur som helst utan att ha täckning för det och helst berätta om det. Men grejen är att det är det inte så många som har med det att göra. Inte alls många faktiskt. Egentligen bara en person har med det att göra. Ja, utöver mig då förstås. Dessutom har jag 100% täckning för det, jag lovar). Dessutom är jag inte riktigt helt säker på vad det var jag drömde. Eller det är jag ju, men ändå inte liksom. På morgonen satt det bara små, små fragment kvar och jag såg mig faktiskt om och undrade för en hundradels sekund vart jag egentligen befann mig. Men jag insåg inom ett par sekunder till att jag befann mig i min egen säng och allt det där.

Som sagt; jag är inte helt säker på exakt vad det var jag drömde. Det jag med all säkerhet vet är att det sitter på mina hornhinnor och det sitter i luftgångarna.

/Elfwingson

Det är vackert ibland...

2008-11-20T01:19:00.001+01:00

Jag har fått dig att skratta.
Jag har (förmodligen) fått dig att hånle.
Jag har fått dig förbannad.
Jag har fått dig upprörd.
För några veckor sedan fick jag dig att gråta och det genom en sådan banal (?) sak som musik.
Herregud, jag trodde aldrig att jag skulle få dig att gråta på grund av (eller tack vare beroende på hur man ser det) min musik. Och mitt i alltihopa så kändes det fint på något sätt. Ja, jävlar i havet! Jag har fått T att gråta genom min musik.

Tack.

/Elfwingson

"Ta det,Jesper!"

2008-11-20T01:12:00.002+01:00

J är en gammal riddare utan vapen. Vi spelade i samma band under flera år och man kan nästan säga att vi har vuxit upp ihop. Det är fan inte långt i från i alla fall. Sedan några år tillbaka har även han börjat intressera sig för musikproduktionens underbara värld och jag har försökt att stötta honom så mycket jag kunnat på vägen. Jag har lotsat honom igenom bland annat Cubase och GuitarRig och menat att vissa reverb kan man helt enkelt inte använda till sång.
Vi har suttit många många timmar i telefon och diskuterat musik, arrangering och nivåjustering. Att det sedan, ibland, varit ett veritabelt helvete att försöka förklara automatisering per telefon kanske inte gör så mycket.
Häromkvällen skickade han en låt till mig (Do we ever come back) som ingår i ett projekt tillsammans med en god vän till honom. Som sagt: han skickade mig den här låten (visserligen en råmix med slasksång men ändå...) häromkvällen and it blew my mind. Superlativen tar helt enkelt inte slut. Det är fantastiskt bra mixat redan nu. Nivåerna är galet bra som de är och alla instrumenten låter otroligt bra. Jag hör hur han tänkt och hur kan på ett (lite) smärtsamt sätt återuppleva alla de timmarna med instrument han har gått igenom. Vankandet av och an medan spåren bouncats (då jag brukar hinna röka ett antal cigg ute på verandan). Du har gått igenom ännu en fas och dessutom känner att du växer. Blir mer säker. Mer säker och mer skicklig. Du märker själv hur alla timmar framför skärmen och alla sega frustrationsmoment finally pays off.

Ur högtalarna kommer det guld och jag är otroligt stolt över dig.

/Elfwingson

Mikrosömn

2008-11-07T00:23:00.003+01:00

Jag sover inte. Inte på riktigt. I stället vrider och vänder jag på mig i sängen. Jag försöker slappna av men det går ”sådär”. Min tinnitus har övergått från det sedvanliga brus jag är van vid till tjutande toner. Stigande. Fallande. Samtidigt försvinner allt ljud och kvar är det där stigande och fallande helvetet. Sjutusen oroliga tankar formligen flyger genom huvudet samtidigt. Jag vrider kroppen tre varv till och ger slutligen upp. Oro, tankar och tinnitus, ni vinner!
Går upp utan att tända någon lampa och dricker två stora glas iskallt vatten. Lutar mig mot köksbänken och drar med pekfingret och tummen över näsroten. Tänker i ena sekunden alla tankar i hela världen och i nästa ingenting alls. Sätter mig på köksgolvet och vilar huvudet mot en utav skåpsluckorna. Köket ligger blåsvart och skuggan från en utav köksstolarna flyter ovanför mitt huvud. Drar handen över ansiktet. Gråter jag? Förmodligen. Du förstår, jag har slutat att räkna nu.

Jag skakar på huvudet och inser att natten bara börjat.

/Elfwingson

Det blir en orolig natt igen...

2008-11-06T23:05:00.007+01:00

Hej. Hej. Hej. Då kör vi. En, två, tre, fyr!
Nej, jag fixar inte det här. Fan!
Bra. Jättebra. Då tar vi nästa. En, två, tre!
Världen går i ultrarapid. Bubblan spricker nästan. Men bara nästan. Snälla, låt den hålla bara i en timme till! Ett körarr av Hallelujah exploderar i mina öron. Allt exploderar. Glas splittras och små glasfragment skär sönder ögon på mig.
OK, då vet ni vad ni har att repa på tills nästa gång. Glöm inte att ta var sitt textpapper och en CD. Och så vill jag att alla lyssnar och repar hemma så mycket ni bara kan, OK?

Det här gick inte så bra. Jag insåg det när jag kom hem, betraktade mig själv från ovan för ett par ögonblick och inte tyckte om vad jag såg.

/Elfwingson

Minus tre grader och det är alldeles för kallt för att gå ut och promenera för närvarande

2008-11-01T10:23:00.004+01:00

Det frös till is i går kväll; tiden, tårarna och blodet.
Termometern visade tre minusgrader och frosten lade sig över mina hornhinnor. Allting blev suddigt, smärtsamt och ångestframkallande.

Suddigt.
Suddigt och inte alls så bra som jag trodde.
Eller som jag ville tro rättare sagt.

"Kan inte, vill inte, får inte, törs inte" mässar jag medan det första och det sista spåret på Glöd är skrämmande aktuella igen.

/Elfwingson

Så är det förstår du...

2008-11-01T00:14:00.004+01:00

Som sagt; förlora med stil. Resa sig på "åtta", vinna ett par ronder för till sist att falla till golvet på knockout.

eller

Satsa hela insatsen på rött och se vad som händer.

/Elfwingson

That's right, baby. I went there...

2008-10-29T18:19:00.013+01:00

DISCLAIMER!
För dig som är allergisk mot albumhistorik i allmänhet och musiknörderi i synnerhet bör sluta läsa här.

I våras listade jag de tre mest betydelsefulla albumen för mig. De är (utan inbördes rangordning) Hagnesta Hill med Kent, Jazz på svenska med Jan Johansson samt Pet Sounds med the Beach Boys. De här albumen är inte de bästa albumen som någonsin gjorts men var och ett av dem markerar någon sorts milstolpe i mitt liv. De har fått mig, på sina sätt, att gå i taket av fullständig hänförelse. Kent spelar rollen som prinsarna av pretentioner, Jan Johansson är minimalisternas mästare och Brian Wilson är bara något av ett geni (och när han dör blir han förmodligen helgonförklarad).

Jazz på svenska (1963) snöade jag in på någon gång under 2001. Jag hade fram tills dess inte varit någon större fan av just jazz men med den här skivan skakade om min värld. Så litet. Så otroligt litet och ändå så gigantiskt. När Jan Johansson spelar piano står min värld alldeles stilla och jag bara ler. Du har säkert hört Visa från Utanmyra och det är just den låten som många förknippar med herr Johansson. Någonting annat som är typiskt just för den här skivan är att det låter svenskt. De är visserligen inte så konstigt eftersom det handlar om gamla folkmelodier i ett mer jazzigt tempo men det svenska vemodet har aldrig varit mer uppenbart. Många har försökt och lika många har misslyckats.

1999 kom Hagnesta Hill och satte sin prägel på mig. Kent var favoriter redan innan (sedan Verkligen, 1996), men efter det här skivsläppet var de än mer grundmurade hos mig. Aldrig förr har (åtminstone aldrig jag) hört något mer ångestfyllt och kallt i svensk rockmusik. Just kylan på det här albumet tilltalar mig fortfarande. Det finns fortfarande spår från Hagnesta Hill som känns omtumlande. Tokröjet på Revolt III, Stoppa mig Juni (Lilla ego), En himmelsk drog med sina slidegitarrer, Beskyddaren med sin ömsinta text och sitt nästintill digitalanaloga sound är sådana spår. Men just Stoppa mig... är ett spår som för evigt är inpräntat. Från de första takternas loja gitarrspel, den stereopanoreade synthen och sordinerande trumpeten till mastodontslutet som får fungera som måttstock på vansinnet (kolla in gitarrsolot mellan 05.30 och 06.03 som toppar slutet. Där blir det nästan arenarock). Det skär fortfarande i själen när jag hör den där låten. Förr skar det för att det var så oerhört ångestladdat. Nu skär det mest för att det är så extremt bra. Borta var ljudlandskapen och värmen från Isola och in från höger kom den stora kylan och Det Stora Allvaret.

Pet Sounds som dök upp 1966 är det album som alltid brukar finnas med i diskussionen när det ska listas vilka som är århundradets bästa skivor. Som sagt; Brian Wilson är och förblir en Mästare och en stor inspirationskälla för mig. Det här albumet skrev, arrangerade och producerande han vid 23 års ålder. Bara det är en bedrift. Att herr Wilson blivit geniförklarad flera gånger om finns det anledningar till. Själv kan jag bara förbanna att jag inte var tjugonågonting när det begav sig 1966-67 och själv fick uppleva hysterin när detta album gavs ut.
Alla har vi våra favoriter. A och J har sina medan jag har Sloop John B som höjdarexempel på proffsarrangemang och produktion. För några år sedan fick jag chansen att bränna Sessions-boxen (detta är alltså en tre diskars box med så kallat ”sessions”-material. Det vill säga missade tagningar, stereomixar samt a capella-versioner där man för första gången får höra de otroligt komplexa stämarrangemangen). Men nu var det ju inte om Sessions-boxen det skulle handla om, det var ju Pet Sounds.
Jag tror att att just den här skivan slog mig så hårt i magen var inte bara genialiteten runt alla arr utan också helheten som album. Pet sounds är ett konceptalbum, där varje spår är noga arrat och uträknat utan att bli linjärt (som Glöd exempelvis är. Inga liknelser för övrigt). Varje instrument är lika viktigt och även om det inte hörs på den färdiga produktionen så skulle man liksom uppfatta att det är någonting som fattas om man tog bort det (till och med en banal ringklocka vid 01.27 spelar en central roll på You still belive in me).

Dessa är alltså, för mig, de tre mest betydelsefulla albumen genom tiderna. Än så länge. Kanske kommer det en dag då de halkar ner och får göra plats för andra album. Då må det vara hänt men än så länge ligger de i topp och väldigt varmt om hjärtat.

/Elfwingson

Den allestädes närvarande Lyckan

2008-10-28T00:28:00.005+01:00

Med fötterna på en puff stoppad med tidningspapper från Damaskus lyssnar jag igenom tre egna cover-versioner av T's låtar (Kungavinter, När natten faller samt Till dina vita nätter). Det är stereobredd, ackgitarrer och sparsmakat arr. Eller åtminstone är tanken att det ska låta sparsmakat. Just för tillfället är arrangering det roligaste som finns i musikväg och jag kommer att pyssla med det ett slag nu. Du förstår, jag råkar tycka om komplexa arr som låter stora men ändå är ganska små. Less is more helt enkelt.

Tanken slår mig att det, i längden, är oerhört tröttsamt att höra sin egen röst så jag byter spår till S:t Persgatan. Där hörs jag inte så vansinnigt mycket (till mångas glädje) utan det är mer L som står för sånginsatserna på den låten. Jag försvinner bort för ett slag och tänker på dagen som gått över till natt. Det har varit en bra dag. Alldeles toklyckad faktiskt. Nej, det är ingenting speciellt som hänt. Det var mer så att jag har varit på ett särdeles bra humör hela dagen. Jag har varit oövervinnerlig och otroligt gemytlig idag. Fråga mig inte varför dagen sådär rent generellt har varit bäst i världen men faktum är att en otroligt romantiskt dröm får ta det mesta av skulden. Den var överväldigande och vacker på alla sätt och vis som tänkas kan. Det var liksom fantastiskt och jag vaknade med Sveriges (och kanske universums) största leende på läpparna. Sedan bara fortsatte det i den stilen hela dagen och ändå fram till kvällen då jag sa ”god natt och sov så sött” till kvinnan och kysste henne.
Detta inträffade efter vi inmundigat en smörgås i all stillhet i hennes hem. Du ska veta att det krävdes mycket självdiciplin för att inte
1. sitta och stirra på henne (det är hennes ögon jag går vilse i).
2. flyga på henne och nästintill kväva henne med kramar och kyssar. Jag kände nämligen väldigt starkt att jag ville göra av min kärlek någonstans. Men jag mumsade i min smörgås och hon klarade sig även den här gången.

Även nu, de sista minuterna innan jag ska lägga mig för att sova fortsätter dagen vill jag fortsätta sprida mitt ystra ljus runt mig. Det är ju i och för sig lite svårt med tanke på att de flesta sover men jag försöker medelst telepati högt och klart påminna T att jag älskar honom och att han är viktigt för mig (nästa gång bränner jag iväg ett SMS helt enkelt). Slutligen exploderar jag i ett spektakulärt fyrverkeri av känslor för L och allt hon är för mig.

Damn, it's good to be alive och älskad av henne!

/Elfwingson

Frid vare med dem vart de än går

2008-10-23T13:56:00.004+02:00

Jag kommer hem efter jobbet och kastar jackan på soffan. En kall kåre och en kvavfylld tanke brusar ikapp med min tinnitus. Du förstår, glädjen försvann igår. Den tog på sig sin svarta rock, sa ”hej då” och gick ut genom dörren. Glöden hängde på och allt blev otroligt mörkt, precis som om någon släckt lampan. Så snabbt försvann de. Glädjen och glöden tog varandra i handen och drog.
Fuck 'em! Jag klarar mig utan er! Så dra åt helvete och kom aldrig mer tillbaka! Hitta aldrig hem igen, era jävlar... Nej förresten, stanna kvar. Hörni, kom tillbaka. Fan, jag menade aldrig vad jag sa. Man säger så mycket dumt som man inte tänker på i striden hetta, ok?

Fan.
De är borta nu; glädjen och glöden. Hand i hand till ett bättre och varmare hem. En varmare famn som håller om dem och inte slarvar bort dem. Egentligen vill jag aldrig se ett enda pastellfärgat ljudspår igen. Jag spyr min galla över allt och alla (fin textrad där för övrigt) medan oktoberkvällen sakta övergår till natt. ”Att släppa taget är obamhärtigt svårt. Det är ledsamt och tragiskt” skrev L en gång och nog fan stämmer det men jag släpper taget om dem nu. Låter dem gå. Jag ska inte springa efter och jiddra mer med dem nu, jag lovar.

”Äsch, de kommer väl tillbaka om de känner för det” tänkte jag och somnade med ett vackert ansikte framför mina ögon samtidigt som jag påminde mig själv att aldrig köpa en lott. Någonsin. Min tur är förbrukad, men inte tjuter jag över det.

/Elfwingson

Jag önskar...

2008-10-22T04:16:00.002+02:00

Jag går ut och promenerar i oktobernatten. Sveper jackan hårdare runt mig och drar min palestinasjal ett extra varv kring halsen. ”Det här kanske inte var min mest lysande idé när allt kommer omkring” tänker jag medan jag tittar upp i himlen. Se där, månen är halv precis som om någon precis tagit en rejäl tugga av den. Orions bälte, Polstjärnan och Karlavagnen sitter som klistrade på himlen. Ett kluster av stjärnor som med lite fantasi bildar Hydran. ”Jag undrar om Stenbocken syns nu och i så fall; vart är den?” frågar jag mig själv.
Titta, ett stjärnfall! Ett ögonblick av vitt ljus i en lång svans över den svarta himlen. Jag önskar. Jag kniper ihop ögonen hårt, hårt och önskar. Som om det skulle hjälpa om man blundar hårt. ”Vi får väl se om det slår in” tänker jag och traskar vidare. Funderar ett slag på det jag önskade och undrar faktiskt om det någonsin kommer att slå in. ”Man får absolut inte säga högt vad det var man önskade, då slår det inte in” sa någon för länge sedan. Fan vet om det ligger någon sanningen i det där. Du, det kanske inte är om det slår in eller inte som spelar någon roll? Det kanske är önskandet i sig som är det väsentliga här? Att vi önskade oss någonting och och drömde oss långt, långt bort...

Som sagt; det kanske är det som är det mest väsentliga; att drömmarna är det viktigaste vi har och ingen i hela världen kan någonsin ta dem ifrån oss.

/Elfwingson

Varför...?

2008-10-22T01:40:00.001+02:00

En vacker dag (inte i morgon men kanske nästa vecka) ska jag fråga vederbörande ”varför” och ”hur kommer det sig att...”

Jag är nästan otäckt nyfiken för mitt eget bästa.

/Elfwingson

Våga och vinn...

2008-10-22T01:37:00.003+02:00

...eller fega ur och förbli den evige förloraren.

”[...] om jag aldrig vågar så kommer jag aldrig att vinna. Jo då, jag kommer att vinna. Inte nu och inte i morgon men pojken i Tornet kommer att vinna en vacker dag och den dagen kommer jag inte ens att bo kvar i Tornet” skrev jag i april 2006. Då var det mest en tanke (eller en dröm om du så vill) som jag kastade ut till er men tänk så rätt man kan ha ibland. Så här i efterhand är det ju nästan med äcklig precision jag lyckades med att pricka in min egen framtid där. Det är nästan spöklikt.

Nåväl, jag fick rätt och det hade jag inte kunnat tro...

/Elfwingson

Två glas vatten, en promenad och en insikt senare

2008-10-20T21:52:00.002+02:00

”Du måste sluta att försöka...” sjöng T för mer än ett år sedan och jag kämpar fortfarande med det där.

Ett blixtrande munspelssolo på ”Följ vägen” river sönder allting och jag vaknar till ur min halvdvala därnere vid vattnet. ”Fan, det där gjorde jag riktigt bra” säger jag högt för mig själv. En olycklig detalj är dock att jag aldrig skulle kunna göra om det. Aldrig någonsin. Aldrig någonsin kommer jag att kunna göra om det där solot med samma glöd och ångestladdade energi. Det krävs någonting extra för att det ska kunna hända igen. Man får helt enkelt tacka och ta emot för att ögonblicket synkade med en inspelningsprocess. Det är för övrigt mycket jag aldrig skulle kunna göra om igen och det är nog bäst för alla.

Inklusive mig själv.

/Elfwingson

...och i sömnen springer jag uppför de där fjorton trappstegen snabbare än snabbast

2008-10-20T08:33:00.003+02:00

Jag drömde någonting otäckt i natt. Det var hemskt och otroligt sorgligt. Det var visserligen en feberdröm men var den var på intet sätt mindre skrämmande och verklig för det. Jag vaknade drypande av svett och lakanet virat runt kroppen. Hjärtat slog alldeles för hårt och mardrömmen var inbränd på min hornhinna. Jag ska berätta mer om det någon annan gång. För ett par sekunder funderade jag seriöst på att ringa ett telefonsamtal men kvävde snabbt den impulsen.
Klockan närmade sig halv fem på morgonen och jag gick, trots febern, ut på verandan och rökte en cigarett. Alla stjärnorna gjorde mig sällskap medan den kalla oktobernatten sakta slöt sig om mig. Det kändes inte alls bra. Inte någonstans faktiskt. Jag gick in och drack ett stort glas vatten medan jag grubblade på den där drömmen. Hade den någon högre mening eller var det bara en ”vanlig” feberdröm?
Sedan tog jag upp mobilen och läste några vackra rader ur ett sex månader gammalt SMS. Jag skrattade till och bäddade om sängen. Lade i nya sängkläder och puffade till kudden ett extra varv. Fastän huvudet sprängde mer än någonsin log jag mer än vad du kan tänka dig, lade mig ner och viskade ”god natt och sov så sött” till Mönsterås' finest.

Kärlek.

/Elfwingson

Det händer nu...

2008-10-15T17:28:00.003+02:00

Ställer mig upp och dribblar igenom ett körarrangemang. ”Tänk på att alltid ha ögonkontakt med hela kören när ni dirigerar. Tappar ni bort er så kör på! Låt de aldrig veta om du har tappat kontrollen” och så vidare. Så lät det på kördirigiringslektionerna för ungefär sju år sedan i ett blekt Oskarshamn. Poängen med den här kören är förmodligen inte att vinna (men det vore ju onekligen en trevlig biprodukt). Vi deltar. Punkt slut.
Vi är direktkvalificerade till Kalmarsalen den 25:e januari och det kan ju uppfattas som lite väl mycket räkmacka men desto bättre för oss. Poängen har dock aldrig varit att vinna. Varför ska poängen med att vinna finnas om vi en vacker dag ändå ska förlora?

Poängen är givetvis att förlora med stil. Resa sig på ”åtta”, stå upp och kanske till och med vinna ett par ronder innan man dunsar i golvet på knockout.

/Elfwingson