torsdag, augusti 30, 2007

Från klarhet till frihet på bara några få dagar

Planen som började T och jag började fila på redan i våras kommer äntligen att bli av inom en snar framtid: nämligen England och kanske också Irland. Att det sedan inte blev av redan i våras kan man ju skylla på många saker: tid exempelvis men framförallt känslan av, mot sin vilja, sitta fast som en djupt rotad ek. Vi tar våra gitarrer, några capos, mina två munspel och lever singel/musikerlivets vackra dagar där borta långt ifrån kväljande röster, löjliga påhopp, tangentbordens stressande kulspruteknatter och de lite småsuddiga pastellfärgade ljudspåren. Packa väskan och ta min hand, T så gör vi det enda rätta och glömmer bort dem. Vi behöver det, du och jag.

Inom en, om möjligt, ännu kortare framtid drar T och jag till Västervik. Vi har nämligen, helt nyligen och naturligtvis helt oprovocerat, bjudit in oss själva på L's inflyttningsfest. Förmodligen kommer vi att göra dundersuccé. Jag har en känsla av att det där renoveringsobjektet i stället kommer att bli någon form av rivningsobjekt när jag och T har fått härja fritt i ett par timmar.
L: tag dig i akt, baby. Tag dig i akt...

Jo just det, jag är singel sedan ett slag tillbaka. Och eftersom jag gjorde rätt så känns det väldigt, väldigt bra. Jag brukar inte ångra så mycket saker med mina förhållanden (förutom små detaljer då) men det här gången finns det faktiskt någonting jag ångrar ganska så mycket: att jag inte gjorde slut på det där tidigare när jag faktiskt med egna ögon såg tendenserna övergå till det där ökända borderlinesyndromet. Nu vet jag vart och mot vem jag ska vända blicken. Grejen är att jag har sedan förra gången alltid vetat vad och, framförallt, vilken sorts person som är rätt för mig. Så det här uppbrottet är i princip bara en bekräftelse på det. Konstigt nog så upprepade sig faktiskt en smärre detalj från förra sommaren: utrensning. Att det sedan tog en dag (eller två) berodde mest på att jag helt enkelt inte hade tid.

Faktum kvarstår: kriget tog slut, freden utbröt och jag har aldrig varit mer lycklig.

/Elfwingson