Nu tror jag att jag är helt redo för T's nya projekt. Fyra munspel (C, D, A samt G), en tolvsträngad gitarr, en vanlig acke (med bara sex strängar), elektifierad basgitarr, kazoo, tamburin, shaker, en virvel samt en hi-hat. Det är grundingredienserna i folkrock. Plus underfundiga texter och ”la-la-la-la”-prylar med sing-a-longkaraktär såklart. T har nämligen fått blodad tand, beröm i massor och har dessutom kaxat till sig tillräckligt mycket för att ge sig in i sitt nya projekt: folkrock.
Kort bakgrund på det: strax innan jul påbörjades ett smärre projekt (som bland annat inkluderade kioskvältaren Banditer) och till hans stora glädje mottogs dessa fyra låtar medelst beröm och uppskattande nickningar. En kommentar bland många lyder ”Det är ju sådan här musik du ska hålla på med!” Då blev i alla fall jag lite konfunderad: vad var det för fel på de gamla låtarna?
Hela Vita nätter var det ju ett annat stuk på men visst fan svängde det emellanåt?
Och i sin genre kickade den hårdare än hårdast. Nåväl, det var inte det jag skulle berätta om. Det var ju det nya folkrockprojektet. Den här gången hade vi tänkt att utöka duon till någon sorts kvartett med andra medmusikanter. Personligen tycker jag att det är otroligt skönt att slippa sitta och känna att jag måste prestera 100% på exempelvis piano (som jag inte kan spela) och låta någon annan som verkligen kan traktera sitt huvudinstrument, få lägga det i stället. Och missförstå mig inte nu, jag om någon tycker alltid att det trevligt med nya fräscha idéer och klanger i stämföringen, men jag är fortfarande lite orolig för hur det där ska gå. Jag har både bra och och, låt oss säga, mindre bra erfarenheter av det där med externa förmågor. Rent logisktiskt är det en mardröm. Försök själv att samla ihop fyra, otroligt upptagna, personer till en inspelnings-session. Krig har ju både påbörjats och avslutats på mindre tid. Nu antar jag att det inte lär bli en fyrapersoners-session, men däremot en trepersoners-session åt gången och bara det lär ju bli ett litet helvete i sig att få ihop. Ja, ja, ja T (och säkerligen många med honom) kallar mig pessimistisk men jag föredrar ordet ”realistisk”. Å andra sidan, lyckas bara T med att repa ihop sig med L och I så ska det förhoppningsvis inte bli något jidder. Påhittet med att låta L sjunga grundar sig någonstans i att jag, under nyårsafton, på ett tämligen hårt sätt (tyckte jag själv i alla fall men när jag väl kommit på det var det redan för sent och jag ber om ursäkt L), undrade om hon hade sjungit i kör innan. Jag visste svaret i förväg (för en sådan klang utarbetar man förbanne mig inte i badrummet eller framför spegel med en hårborste som mikrofon) och menade att exakt en sådan klang skulle passa perfekt för stämföringen i det nya projektet. Visst fan ska det bli spännande att dra igång det här smått intressanta projektet, men vi har inte sett det hända ännu. Men ge oss bara lite tid, kaffe och cigg. Och ge mig några 24-timmarspass med mixning så ska du se att det här kan blir riktigt bra.
Snart åker jag till Borås igen och jag tror faktiskt att det kan behövas. Sköna garv, ”vinprovarkväll” (som, på något märkligt sätt, alltid urartar), långa promenader i Borås samt lite inspelnings- och mixnings-sessioner är helt på sin plats. Sedan är skönt att byta inspelningsmiljö då och då. Dessutom hade jag tänkt kombinera nytta med nöje genom köpa två stycken mikrofoner. Det är nämligen så att det inträffar mycket sällan att man spelar in A/B-stereo med en mikrofon.
Mycket sällan.
/Elfwingson