”I min värld kommer inget gratis” - kent

Jag kopplade bort er andra för ett antal timmar idag och ägnade mig åt musiken. Jag krämade på min gamla Marshall-stärkare för att se om det fortfarande har någon glöd kvar i rören (jag kan avslöja att det har den). Pluggade min röda gura och manglade ut all energi och skit under en halvtimme. Jag glödde värre än förstärkarrören där för några ögonblick. Guitar Hero III i all ära men ingenting slår en äkta SG och cruchdistad inställning. Då är det är vi mot världen, min vän! I vilket fall som helst var det skapligt skönt att få, under en liten stund, få vara herre på täppan igen.

Sätter mig ner och tänker på det sedan länge döda och begravda I-bandet. Fan, vilka låtar vi ändå hade: Harbour, A green hill (live-versionen som till och med fick Kajutan i Mörbylånga att skaka rumpa för många år sedan), Communicate och många fler. Bara en gång till, grabbar. En gång till och jag skulle bli varmare än varmast. Jag återgår till produktionen och lyssnar igenom gamla synder. Sedan går jag tillbaka till ett nygammalt projekt och ler lite sådär för mig själv. Efter en restaurering av alla de pastellfärgade ljudspåren reser sig Glöd-skivan som fågel Fenix upp ur askan och glömskan och är numera mer vacker än någonsin. Jag är bara ett enda spår ifrån det mest fulländnade jag någonsin gjort på egen hand.

På tal om musik...

SV (Studieförbundet Vuxenskolan) har engagerat mig som körledare för ett projekt liknande Körslaget som gick på TV4 för ett tag sedan. Ja, det låter skumt men möt mig på halva vägen nu, kompis. Tanken är att samla ihop en blandad kör i byn och helt enkelt köra några låtar. Vad jag förstått så kommer de flesta SV-avdelningarna i regionen att närvara och sedan ska det bli en storslagen (?) final i Kalmarsalen den 28:e januari. L sa vid köksbordet när jag breakade nyheten för henne: ”Är du inte glad?!” Visst är jag glad men för en stund blev jag mitt gamla vanliga pessimistiska jag igen och tänkte tyst, tyst för mig själv: ”Vi har inte sett det hända så det är bäst att inte jubla, ordna en parad och ge mig stadens nycklar riktigt än”. Men jag kan inte sticka under stolen med att om det går vägen så är det Mönsterås-kören som, medelst humor och en jävla körpipa, ska brotta sig fram till finalen i Kalmar och det är jag som ska lotsa dem dit.

* * *

Förra helgen var jag på kräftskiva hos L's vänner sedan gammalt tillsammans med L. Dagen därpå vaknade jag inte bara med huvudvärk utan också en väldigt stark känsla av kärlek, ödmjukhet och en hel del lycka inför hennes vänner. Jag är nästan helt säker när jag säger att de gillar mig. På riktigt. Som sagt: lycka, kärlek och ödmjukhet. Tack för en otroligt bra kväll och natt. I had the time of my life tack vare er.
Tack...

/Elfwingson