Jag fick beröm för ”Glöd” förra veckan och det känns såklart kul och fint på många sätt. Dessutom är det kul att höra någon utomstående uttala sig postitivt om den där skivan. Så jag gjorde någonting jag inte gjort på ett tag; jag lyssnade faktiskt igenom hela skivan. Från början till slut. Även om det finns några svaga kort rent produktionsmässigt (Himmelstalund och Tusen ljus... II) så håller faktiskt hela skivan rakt igenom. Jag blev nästan lite nostalgisk när jag lyssnade igenom den där skivan. Alla nätter jag satt med den och vände, vred och putsade på varje fras och ackord. Minnet av grannen som åkte till sitt nattskift medan jag precis kommit hem och skulle sätta mig och fortsätta på projektet. Sedan alla långa timmar fram till på morgonen då ögonen sved och öronen susade. Låtar som försvann och kom tillbaka i ny skepnad samt låtar som helt enkelt bara försvann.
Den här låten ”Malström” var det som satte igång allting igen och det känns ganska bra. Helt plötsligt minns jag tjusningen med att sitta till halv fyra på morgonen och producera musik. När ni låter mig göra det jag är absolut bäst på; prodda, mixa, fixa och trixa. Ja, allt det där du inte förstår, aldrig kan ta till dig och bara skakar på huvudet åt. Den där enda saken jag kan gå upp i och helt och hållet samt tillåta mig att vara mig själv till 100 % när jag väl är där. OK, det kanske är fysiskt utmattande att sitta och prodda till just halv fyra, men den själsliga tillfredsställelse som en egen (och bra gjord) produktion framkallar är helt klart värt dimmiga ögon och susande öron. Dessutom får jag någonting annat att tänka på än mig själv och det är alltid lika skönt, jag lovar.
/Elfwingson