Har du någonsin varit med att leta efter en specifik pryl på vinden eller kanske i källaren?
Du letar och letar och medan du letar hittar du kartonger fyllda med gamla grejer från förr. Är du som jag och sätter dig då med benen i kors mitt på golvet och börjar bläddra igenom gamla papper, texter och låtar? Efter några timmar har du glömt bort vad det var du letade efter från början men lämnar ändå utrymmet med en känsla av inre frid i hela kroppen.
Häromkvällen satt jag och plockade runt bland gamla projekt medan jag letade efter gamla projektfiler. Jag har i och för sig märkt upp varje disk så det borde inte varit speciellt svårt att hitta det jag sökte. Prydligt textat står det på varje skiva vilket innehållet är. Även årtal och, skrämmande ofta, även månad. När jag bäst satt där och svor över att jag inte hittade det jag letade efter dök orginalversionen av S:t Persgatan upp (tyvärr var det bara en wav-fil och inte hela projektet) och det var faktiskt lite kul att lyssna på den versionen; brötiga gitarrer, stora trummor, ett överambitiöst munspel och alldeles för mycket reverb. Ungefär så lät faktiskt hela Glöd-skivan när jag hade gjort första mixningen och var, obegripligt nog, supernöjd. Det var som sagt kul att lyssna igenom den där gamla versionen för det påminde mig om den gången när jag hittade ett utav T's gamla låtar till Vita nätter, Blank (som aldrig kom med på skivan mina protester till trots). Det var i och för sig allt annt än en fröjd att titta/lyssna igenom det där projektet. Det var som att uppleva en dålig dag hos plastikkirurgen; klippt, klistrat, sönderskuret och hjälpligt ihopfogat med andra ord. Det är ganska skönt ändå att hitta sådana där gamla grejer. Inte bara för att det är kul att lyssna på utan också för att jag inser att jag faktiskt har kommit en bra bit på vägen och blivit tämligen duktig på bara två år.
Som sagt; jag jobbar aktivt för att bli bättre varje dag. Vrider och vänder. Bryter och bänder. Upp och ner. Produktionsprojekt är på det sättet inte helt olikt en Rubiks kub där alla färgerna måste synka perfekt innan man kan känna sig klar och nöjd. Först då kan man ta sig an en ny kub. Men nu när jag tänker på det så kan man ju faktiskt lägga undan sin kub och påbörja en annan med gott samvete. En del kuber mår kanske bäst av att ligga ett slag och liksom gotta till sig innan man tar ett nytt varv. Först då kanske det faller på plats och man vet om att man producerat ett nytt mästerverk.
/Elfwingson
Nej, jag hittade aldrig det jag letade efter, men jag var ganska nöjd ändå.