Då var det snart dags igen. Sommartid. Det är intressant eftersom att jag alltid, alltid lyckas att glömma bort om man ska ställa fram eller tillbaka klockan. Det är ju onekligen ganska så märkligt eftersom att det inträffar hela två gånger per år och ändå så lyckas jag med konststycket att glömma. Varje. Jävla. Gång. Enligt säkra källor är det dock tid att ställa fram klockan en timme. Så är det sagt i alla fall. Men jag vet inte. Jag lär förmodligen vakna på söndag och inte ha en jävla aning om vad som händer.
En annan sak jag har undrat över är var i helvete strumporna tar vägen. Du vet säkert vad jag talar om här; du står i tvättstugan efter en lång tvättsession och står nu inför den där monumentala uppgiften att vika ihop all tvätt. Det är någonting som är mer tråkigt än att se på när färg torkar men du gör det eftersom att det när allting kommer omkring, är en ganska bra grej. Där och då upptäcker du till din stora fasa någonting som får krig, svält och världsomfattande epidemier att framstå som lugna försommarkvällar; det fattas tvätt. Och inte vad som helst. Det fattas strumpor. Var tar de vägen?
Jag misstänker ibland att tvättmaskinen hyser ett svart hål som helt enkelt käkar just strumpor. Nu var det länge sedan det hände men hur många gånger inträffade det inte i Oskarshamn. I Norrköping och överallt annars där jag tvättat mina kläder. Jag misstänker å andra sidan att det hela börjar redan i tvättkorgen. Jag kan tänka mig att snacket går ungefär såhär; ”Nej, vi hör inte hemma här. Det känns fel. Kom igen nu, låt oss söka lyckan i fjärran land. Let's make a break for it. Vem är med mig?!” När det sedan är dags att tömma tvättmaskinen klistrar sig en strumpa desperat mot kanten för att inte bli hittad. Atmosfären är laddad. Spänningen stiger. Det är nästan nervpåfrestande för strumpan att sitta där. Upptryckt mot väggen och endast ha sig själv att lita på. ”The great escape” i tvättmaskinsmiljö helt enkelt. Strumpan kanske noterar med tillfredsställelse att den undgått att bli hittad för nu väntar the sweet taste of freedom!
Men vad händer sedan...?
Personligen tror jag att strumpan liksom krälar iväg, syr på knappar och börjar ett nytt liv på en dockteater någonstans långt, långt borta.
/Elfwingson