”Ptja, jag är tjutig”
”Va fan, är det någonting som har hänt eller!?”
”Nej då, jag blir bara såhär i bland. Jag har väl helt enkelt PMS eller någonting...”
Sådär skulle ett telefonsamtal kunna låta mellan T och mig men jag garanterar dig att det inte är någon fara. Jag blir faktiskt sådär ibland. Tjutig. Gråtig. Och det är i 99,9 % av fallen ingenting fara på taket. Jag kan helt enkelt bara börja störttjuta över just ingenting. Gråtmild. Attackgråt. Kalla det vad du vill, men så är det i alla fall. Det behöver egentligen inte finnas någon trigger. Inget speciellt rörande eller snyftframkallande. Det bara... Kommer. Jo tack, jag mår ganska hyfsat. Har konstant ont i magtrakten, men det vet vi ju alla vad det beror på. Det där kommer inte åt mig längre eftersom att jag lagt ner att överhuvudtaget försöka förstå och jag glider vidare i tillvaron med inställningen att ”det som händer, det händer när det händer”.
Jag får å andra sidan aldrig de där tjutepisoderna bland folk eftersom att det skulle kännas skumt.
Nåväl, mitt i all galenskap så finns det vackra saker och en ganska fin grej med det här är att jag alltid känner mig lättad. Som om det liksom behövdes lite gråt för att balansera upp, min annars så trevliga, tillvaro lite.
* * *
Jag drömde om någonting jobbigt för ett tag sedan. Det sprängde sönder min sömn och jag vaknade ungefär två gånger i timmen och varje gång var det där jobbiga nästan pinsamt att erkänna för mig själv. Men när jag väl gjort det så berättade jag om det där jobbiga för någon annan och det kändes bra att ha gjort det. Men så är det i bland; för att kunna erkänna någonting för någon annan så bör man nog erkänna för sig själv. Det är nog där resan till att inse sina egna tillkortakommanden börjar.
Nåväl, om jag är tjutig eller bara fånig i dina ögon så spelar ingen roll. Och det skulle vara så att jag helt enkelt har ett överskott av östrogen i kroppen så är i alla fall jag helt OK med det.
Jag vinner på det i längden, jag lovar.
/Elfwingson
Nåväl, om jag är tjutig eller bara fånig i dina ögon så spelar ingen roll. Och det skulle vara så att jag helt enkelt har ett överskott av östrogen i kroppen så är i alla fall jag helt OK med det.
Jag vinner på det i längden, jag lovar.
/Elfwingson