Det är när tekniken strular som man känner sig så oerhört liten och obetydlig. Jag vet inte hur många nätter som svordomarna har haglat värre än en kulsvärm vid en arkebuseringsplats, ”hantera och acceptera” har legat jävligt långt borta och jag har känt att många av projekten har blivit stoppade just på grund av att datorn inte har riktigt har varit på min sida.
Inom kort anländer snart en ny medlem till det elfwingsonska hemmet; en alldeles ny musikdator. Det hela känns oerhört upplyftande och jag kunde inte vara mer lycklig över att äntligen få prodda i en kraschfientlig miljö. Tolv papp kostar skiten men jag garanterar dig att det är en förhållandevis liten summa med tanke på vad en fullt utbyggd musikdator kan kosta. I vilket fall som helst är det en investering precis som mina studiomonitorer jag köpte i Borås för något år sedan. När jag sitter här och blickar ut över mitt hem infinner sig en känsla av välbefinnande över att jag med årens lopp lyckats bygga upp en ganska skön instrumentpark; tre stycken ackgitarrer (varav en 12-strängad), en mycket bra elbas, en näsflöjt, ett digitalpiano, fyra munspel (C, A, D och G), en ukelele, en kazoo, en blockflöjt, en tamburin, rytmägg samt två elgitarrer. Med andra ord; jag har de instrumenten en musikproducent behöver (och kunskapen att bruka dem). Trummor behärskar jag inte alls därför finns det ingen anledning att införskaffa ett set. Dessutom är jag inte helt och hållet säker på att det skulle uppskattas av mina grannar om jag helt plötsligt skulle sitta och slå fram taffliga 4/4:or klockan halv två på natten.
Häromkvällen tog jag en långpromenad. Samtidigt lyssnade jag på gamla produktioner från så långt tillbaka som 2006 och insåg att jag blivit fan så mycket mer vassare på produktion men framförallt på att spela tight. Detta gäller inte bara gitarr utan inkluderar även munspel, tamburin och elektifierad basgitarr. Det var både kul och lite jobbigt att lyssna på den där versionen av This one's for you från 2006. DÅ tyckte jag att det var det bästa jag någonsin gjort. NU när jag lyssnar på det känns det ju inte riktigt likadant. Det låter faktiskt ganska risigt om This one's for you. Socker (kent-cover) ska vi ju inte bara tala om. Ordet ”sågverk” är nog det första man tänker på. Andra användbara fraser är ”för jävligt” och ”kass”. Men vi har alla våra faser och det känns skönt att vara progressiv i sin passion.
Även om passionen och glöden finns där så är verktygen för att förverkliga sina visioner minst lika viktiga.
/Elfwingson