Jag skulle kunna berätta om hur helgen som förflöt var både solig och varm. Jag skulle kunna berätta om hur två goda vänner från Norpan hälsade på och gjorde lördagen (samt valda delar av natten) till en galabankett. Jag skulle kunna berätta om när jag i söndags, nästan läskigt bakfull, tog mod till mig och putsade mina fönster. Men på något sätt känns det som lite väl ytligt. Jag väljer i stället att berätta om hur jag fick ett tråkigt besked i fredags och om hur jag faktiskt tycker att det räcker med död nu. E finns inte i livet längre och det var inte en olycka den här gången. Samtidigt som jag känner att jag inte riktigt fått tid att sörja Hovfotografen så händer det här med E. Det blev lite väl tvära kast men jag gjorde mitt yttersta och försökte parera det så gott jag kunde. Helgen blev således omtumlande både in a good och in a bad way. I vilket fall som helst går mina tankar till hennes familj och släkt. Eller njaa... Nu ljög jag delvis. Tankarna tumlar runt som en vansinneskarusell och någonstans långt borta skymtar jag givetvis deras familjer men det hela slutar nästan alltid med, som jag redan sagt; det får räcka med död nu. Okej, jag har hajat dealen. Jag har fått min beskärda del av det där tycker jag. Det räcker nu. Det finns gränser.
Till och med för mig.
/Elfwingson