...och medan vårsången ljuder från kapten Blomanders lägenhet kysser jag L och tänker att det här är nog himmelriket i ett nötskal.
Långhelg. Smaka på ordet, kompis! L-å-n-g-h-e-l-g. Ledig från och med onsdag klockan tre till måndag klockan fyra. Jag slår vad om att det är nackskott på sådant i vissa länder. Valborgs började i och för sig med några timmars jobb men det gjorde inte så mycket för jag visste att jag skulle få tillbringa kvällen med min bäste och närmaste vän T, L (som jag faktiskt lyckades med att smälta ner för flera veckor sedan. Dessutom föll jag för henne ungefär samtidigt) samt valda delar av Nyheternas redaktion. Bara en sådan sak! Givetvis började det att regna precis när denna ystra skara människor skulle sätta sig ner, knäcka en bärs och hugga in på det, till sot, tokgrillade köttet. Det gjorde inte så mycket eftersom vi flyttade in i lägenheten och fortsatte vårt firande medelst mat, stämsång (i fyra stämmor!) och muntra skratt. Medan kvällen övergick till natt sparkade jag och L in T's dörr och sökte asyl i hans säng. Men först spelade vi gitarr, sjöng om en desillusionerad professor, en sjöman utan brigg och Lögabergen. I och för sig kunde jag inte koncentrera mig riktigt eftersom att L hela tiden liksom hade ett skimmer över ögonen som antingen berodde på
1. för mycket vin
eller
2. kärlek
Jag misstänker starkt att båda delarna var inblandade. I vilket fall som helst tände vi några ljus till, rökte alldeles för mycket och var bara sådär sköna som vi kan vara.
Jag ska säga dig ett par saker: jag har aldrig skrattat och haft så kul med någon jag varit ihop med. Det har aldrig varit så här naturligt med någon jag har varit ihop med och jag har aldrig någonsin varit så tillfreds med mig själv med någon jag varit ihop med. Det har liksom...fallit på plats så otroligt naturligt. Inget jidder, inget härj, inget stim. Ingenting. Bara ett naturligt flyt uppblandat med sköna garv och en sorts naturligt värme som jag aldrig, aldrig någonsin har varit med om. Det här är förbanne mig så nära himmelriket man kan komma tror jag. Eller så är jag redan där fastän jag inte kan se det själv. Jag orkar inte orera mer om det nu eftersom att jag tror att du har hajat att hon är en helt fantastisk människa som gör mig otroligt glad och lycklig.
Jag är här nu och det tog mig visserligen ett halvt liv, men nu är jag äntligen här.
/Elfwingson