Flykten från Sverige

”Show your fear or she may fade away” - Limahl

Hovfotografen kom med en trist besked i går kväll. Alltså, kanske inte så trist för henne, men för mig. Eller jag vill ändå inte säga att det var speciellt trist.... Eller... Jo men så där lite småtrist känns det ändå måste jag erkänna.

Nåväl, över ett par glas vin berättade hon att hon ska flytta utomlands. Hon blev klar med sin utbildning nu i våras så jag antar att det här beslutet att fly landet har mognat fram under sommaren. Ett bra beslut i och för sig, men ändå... Medan vi satt där och pratade på den där lilla mysiga puben som vi gjort till ”vår pub” spelades ”Never Ending Story” ut högtalarna och vi liksom hajade till och log.
"Fan vad länge sedan det var man hörde den låten” sa jag medan jag drack av mitt goda vin.
"Ja... Verkligen!" svarade hon. ”Ha, den får bli vårt soundtrack, Elfwingson!” utropade hon sedan. Under tiden satt jag och försökte komma på samtalsämnen som styrde bort diskussionen om flytten. Men jag antar att det är oundvikligt: snart kommer jag att stå där bland hundratals flyttkartonger i hennes lägenhet... Några dagar senare kommer jag att stå vid tåget och säga mitt ”på återseende”. Vad fan ska jag säga? Förbannat trist att inte ha möjligheten att hänga ut med henne som vanligt, men som hon sa:
”Det finns ju fortfarande mail och MSN så du måste ju inte ge upp allting for ever, Elfwingson!”
Det är ju i och för sig väldigt sant. Men ändå... Så det är nog dags att ta fram några av de där bra vibbarna och försöka göra även det här till någonting positivt. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte skulle sakna henne. Jag kommer faktiskt att sakna henne henne som fan...

När jag gick hem öppnade sig himlen och spöregnet var ett faktum.

/Elfwingson