...men det är inte så farligt som det låter, jag lovar.
Att skapa musik är oerhört kul men samtidigt lika uttröttande och slitigt. Jag tror inte för ett ögonblick att man kan pyssla med en enda genre utan att behöva ta välbehövliga pauser och pyssla med någon helt annan stil då och då. Exempelvis håller jag på med två andra projekt parallellt med folkrocksgrejen. Det ena projektet The timeless art of seduction som är någon typ av klubbpryl samt Hill 419 som är något i stil med klassisk musik (fast helst av allt vill jag kalla det filmmusik). Nåväl, det här är små projekt som jag knåpat med när till exempel (folk)rocken blir alldeles för tradig att lyssna på och jobba med. De här båda projekten resulterade i ett annat sidoprojekt: en totalomrenovering av både S:t Persgatan och Dagdrömmaren. Just den här Dagdrömmaren är lite speciell eftersom det är en låt som är en utav de få som fortfarande har samma text nu som för fyra år sedan. Det är bara formen som förändrats. Annars brukar jag vara ganska pigg på att möblera om i just texterna men så inte i detta fallet alltså...
Ja, alla de här låtarna finns på allears (sök som vanligt på ”Elfwingson”). På tal om allears: för ett bra tag sedan berättade T att jag hamnat på listan för Kalmar läns mest spelade artister på allears. Självklart tog jag emot beskedet med största glädje för det hade ingen jävel räknat med. Allra minst jag själv. Att dessutom Tusen ljus... skulle hamna på topp tio är ju en grej som onekligen känns väldigt häftig. To me it's a big thing, OK. Kanske just för att den är den första låten jag började jobba med i tron på att just jag kanske var duktigt på det här med att snickra låtar.
Det här med sjukdomar är ju någonting märkligt. Som förkylningar exempelvis. Det är ju ett enda långt jävla gissel i vanliga fall. Själv blev jag förkyld någon gång i december och förbanne mig: det sitter i fortfarande. Jag som trodde att det skulle vra något som skulle vara över bums, men fel fick jag. Det hela började med kokett nysning och lite hosta och har eskalerat till någonting mycket större. Konstant snurrig och liksom febrig mest hela tiden. Fast när man tänker på det så är den här sortens förkylning skapligt behaglig. Även om jag misstänker starkt att det är feber som härjar runt i min kropp när jag blir lätt fnissig helt utan anledning, rodnar å det grövsta och pladdrar på i tid och otid. Mest i otid faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig. Man skulle kunna säga att den här förkylningen lever och frodas i både huvudet och i magen. Men som sagt: det känns faktiskt jävligt bra och jag är inte så säker på att jag vill bli frisk den här gången.
Jag är nog kvar här ett slag till om du ursäktar.
/Elfwingson
Jag satt och lyssnade igenom Atlas häromkvällen och förundrades över hur mycket en kvinnoröst kan göra. Att låten var bra hade jag kanske en förhoppning om men att L skulle lyfta den så högt kunde jag bara drömma om. Den är ett välkommet inslag på Glöd-skivan och jag är faktiskt otroligt glad och tacksam över att just L både ville och vågade göra en sånginsats på just min skiva. Det är vackert på många sätt och vis...