Först och främst: tack för alla mail. Jag hade fan i mig ingen aning om att det var så många som läste den här bloggen och, vad som är mer omöjligt att tänka sig, att ni tycker att det är kul och intressant att läsa den. Så, tack så mycket återigen. Jag är på bloggbanan igen.
I alla fall för en tid. För närvarande sitter jag här i Västervik och mastrar EP:n ”Atomvinter”. Du kanske minns den där EP:n? Om du har glömt bort den så kika tillbaka på någonstans runt oktober 2008 här i bloggen så kommer du att haja dealen. Sex spår som alla är lika viktiga. Sex spår som spelades in på fyra dygn och mixades på cirka en vecka. Sex spår som var (och är) otroligt viktiga för mig. Resultatet blev... Inte lika bra som jag hoppats, men det fick fungera som terapi just där och då. Efter den inspelningen sa jag att ”Atomvinter” inte skulle säljas. Det skulle kännas helt skevt att ens vilja få ut den. Det kändes alldeles för personligt och då var jag inte beredd att lämna ut mig själv så bryskt. Så, någon gång i våras hade jag lust att sätta tänderna i någonting nytt. Nytt och fräscht. Fullängdaren ”Ge mig vad som helst” blev inte vad jag hade hoppats på (mixningen höll inte alls) och jag är, som bekant, alldeles för lat för att skriva någonting nytt. Det händer i princip aldrig. Då låg ”Atomvinter” ganska nära till hands. Den gamla produktionen osar av både spel- och produktionsmässiga kardinalfel. Soundet är liksom mufflig på något vis. Som om att sitta under en flanellfilt och mumsa på en bit bomull. Då kanske du får ett hum om hur muffligt den låter. Usch! Dessutom låter den alldeles för ”lagom”. Exempelvis så ska första spåret (som heter ”Nålar” nu men som hette någonting annat pretto då) börja med två elgitarrer och sång och sedan explodera rakt upp i ansiktet på en. Som en bomb och man ska haja att ”jävlar, det här kommer inte sluta bra”. Sagan ska inte sluta lyckligt. Exakt den känslan skulle man få. Men istället så blev det mer ett ynkligt ”poff”. Så jag plockade upp ackgitarren och provade några ackord. Det kändes bra men jag insåg snart att jag skulle vara tvungen att planka mina egna låtar eftersom att allting hade fallit i total glömska. När jag gjorde min sexveckorspraktik lade jag grunderna (det vill säga trummor, bas samt några slaskgitarrer) och när jag kom tillbaka till Mönsterås fortsatte jag och lade resten.
Fördelen med att spela in gammalt material är att man slipper hela den kreativa processen med att ”lägga upp” låtarna. Det vill säga att man ”bygger” dem. En vers här och en refräng där och kanske ett stick mellan de båda. Kort sagt; låtskrivarhantverket inklusive arrangering och instrumentering. Jag menade att den här gången måste det blir bättre. ”Jag ska fan i mig inte nöja mig med 'lagom' den här gången” tänkte jag ganska många stunder. ”Varför ska jag nöja mig med lagom när jag kan få det bästa?” Det kan i och för sig vara jävligt lätt att hamna där. Man vill såklart inte hamna där men det kan kännas som en skön genväg. Man är inte helt nöjd till 100% men nöjer sig med ”lagom” för att det känns tryggt. Stabilt. Man vet vad man får och är skön med det. Eller? Är man verkligen så OK med ”lagom”? Jag är då inte OK med ”lagom” hela tiden. Om det händer faller jag så lätt in i stagnation och blir sakta men säkert apatisk. I bland kan det i och för sig vara ganska skönt att bara göra ett soft arr. Vanliga standardgrejer bara som man vet håller hela vägen. Det kan vara väldigt kul att bara pyssla med sådant också men jag vet att när jag är på det humöret så kan jag skapa musik och arr som lyfter mig till rymden, tar mig några varv kring Månen och låter mig landa mjukt på Jorden igen. Då vet jag att jag är som bäst. Då vet jag att allting klaffar och att jag är 100% nöjd. Och är jag nöjd så hoppas jag att de som kommer att höra ”Atomvinter” blir minst lika nöjda.
För tanken med hela det här projektet är att det faktiskt ska släppas. Som sagt håller jag på att mastra hela EP:n själv och det är sannerligen ett gigantiskt arbete men det går tämligen bra ändå eftersom att jag tänkte rätt i mix redan från början. Förberedelserna inför releasen är redan gjorda; låtarna STIM:ades för två år sedan, EAN- och ISRC-koder är fixade och ett omslag är (förhoppningsvis) på gång.
Den 1:e oktober är det tänkt att den ska finnas både i digital och fysisk form. Mer info kommer senare, jag lovar. Nåväl, jag nöjer mig inte med ”lagom”. Jag varken kan eller får nöja mig med lagom hela tiden. För mig egen skull. EP:n måste hålla toppklass och jag måste vara 100% nöjd med den. Den får inte innehålla någon digital dist, taffliga arr eller mesiga sångtagningar. Jag måste kunna stå för vad jag sjunger om och jag måste kunna kunna säga, när jag ger ut EP:n, att ”det här är något av det bästa jag någonsin gjort”
/Elfwingson
PS Redan nu finns det i och för sig en B-sida (Nålar II) uppe på MySpace-sidan. Do check it out. DS