”Leendet är en sympatisk rynka som slätar ut de andra” - Bibi Rödöö

Om du slår upp ordet ”lycka” i en synonymordbok nära dig får du den här förklaringen: subst. 1 djup glädje, glädje, djup tillfredsställelse, sällhet, salighet, upprymdhet, eufori 2 gynnsamt öde, öde, slump, skickelse; tur, framgång, medgång, succé, välgång, välfärd. Någon frågar sig om varför hon inte är lycklig när hon kanske borde vara det. Jag satt och tänkte på det där och jag vill mena att lycka är någonting flyktigt. Lycklig är man så länge man är, liksom. Lite senare när man inte är ”lycklig” så kan man ju alltid försöka tänka tillbaka på de gångerna man var lycklig och så kommer man ihåg det och hajar att även ”olycka” är någonting flyktigt. Personligen så anser jag fortfarande att de är de små sakerna som gör en lycklig: exempelvis ringa L och lyssna till hur hennes dag varit, käka en köttbullemacka eller bara glida runt med en cigg på stan (naturligtvis behöver man inte göra dessa saker samtidigt). Det jag vill komma till är att man kanske inte ska gå runt och vänta (och framförallt inte grubbla) på att lyckorusen ska trilla ned över en som ett stilla höstregn utan att kanske låta dagen eller natten gå och låta allting bara hända. För när man väl står där och undrar vart tändaren tagit vägen, så händer det någonting som får ens dag att leva upp. Bli gladare. Ljusare. Och till och med kanske mer eller mindre "lycklig" för några få minuter. Det är de tillfällena som jag är jävligt nöjd med tillvaron. Och det är då jag ler och menar det.
Ler och är lycklig.

/Elfwingson