Det är inte så märkligt egentligen

Har du någonsin varit med om att få någonting kastat i ansiktet (och det inte har varit en tårta)? Man blir liksom så förbluffad att man helt enkelt inte får tid att mobilisera något försvar. Sedan, när allt är över, kommer du på en jävligt bra comeback. Nåväl, redan efter två minuter in i samtalet kokade jag och i normala fall skulle jag låtit hell reign upon their sorry asses men ”nej”. Inte den här gången. Jag tänker inte vara den personen. Inte här. Inte nu.
I bland måste man helt enkelt låta allting ta sin tid och inte störa den där så oerhört viktiga tiden av bottenlös sorg och odefinierbar ilska.

OK, jag tar allt ni sa på den förlamade sorgens konto. Ni är ledsna. Ni är upprörda. Ni är chockade. Ni är förmodligen väldigt mycket, men det hindrar inte mig från att ta riktigt jävla illa vid mig.
För helvete, det är många år sedan jag beslutade mig från att inte ens försöka rädda världen och människor i den. Nej, det håller inte. Ni kan inte ens tänka tanken på att skylla allt på mig. Men som sagt var; allting ligger på den förlamade sorgens konto och jag tänker inte jiddra mer om det nu. Gå igenom det här nu, kom ut på andra sidan så pratar vi med varandra då istället, OK?
Vi säger så.

Jag är alltid bäst på en grej och det är att vara just Claudio Henrik Andreas Elfwingson (med vad allt det innebär). Ingen annan är speciellt bra på det, jag lovar.

/Elfwingson