Jag ska berätta en hemlighet; det är faktiskt inte jag som präglar produktionerna. Det är ni andra som slutligen sätter den sista spiken i kistan vare sig det är medelst ett outstanding låtskrivande eller en vacker röst.
L tackade mig för att jag plockat fram frukosten härom morgonen. Det är visserligen ingenting att tacka för (mycket eftersom jag hade mer tid att göra det på medan hon susade runt i lägenheten som, ett ganska sött, yrväder. Och jag ska säga att när det inträffar är det bäst att hålla sig så mycket ur vägen som man bara kan medan marmelad, smör, kaffe, fil och smörgåsar placeras ut på köksbordet). Senare på dagen menade hon att vi gör Jag är hos dig igen jävligt bra (någonting jag faktiskt är böjd att hålla med om) och sedan berömde hon mig för att jag sjungit en andrastämma på samma låt (och det är nu den här texten slutar handla om L's och mitt frukostäventyr och glider in i musikproduktionsvärlden).
Närhelst jag proddat mindre projekt tillsammans med människor i min närhet haglar alltid superlativen över mig. När det begav sig öste T skopor med beröm över mig och han visade sin stora tacksamhet över att jag proddade hans skiva, Vita nätter. Vid ett tillfälle, när allting nästan var klart, frågade han med ett skevt leende ”vad fan har du gjort?” A har under flera projekt och sessionsrep ”aah”- och ”ooh”:at över vissa grejer jag fyllt hans låtar med. Det kanske är en baslinje som passar just för tillfället eller bara ett trumkomp som helt enkelt känts väldigt bra.
Som sagt; L berömde mig för en andrastämma på den där Winnerbäck-låten (som ingår i Dreams of L.A-projektet) och menade att den där stämman ”gjorde hela låten”. Men jag har väldigt svårt att förlika mig med (och kanske, i förlängningen, ta till mig) det där berömmet. Det känns inte rättvist. Nja. ”rättvist” är nog fel ord. OK, det känns inte befogat på något vis. Grejen är den att jag (nästan) aldrig tänker när jag proddar. Det som känns bra för tillfället hamnar på tejp. Å andra sidan så kanske man uppfattar saker och ting annorlunda dagen efter och funderar i banor som ”hur fan tänkte jag här?” och förändrar hela ljudbilden. Det jag försöker säga är nog att mycket helt enkelt bara ”blir”.
Nåväl, det där med att det på något sätt skulle vara jag som sätter produktionerna är i och för sig inte helt och hållet båg men jag menar ändå att det inte är jag som står för den där sista boosten på era produktioner. Det är inte jag som skrivit Slow down eller Where is she now? Det är inte jag som suttit vid köksbordet och meckat ihop text och musik till Vita nätter och det är absolut inte min andrastämma som ”gör” Jag är hos dig igen.
It's all you, baby.
/Elfwingson