Sweet aspirin & tender sympathy

Ibland blir det för mycket för pojken i Tornet. Alla hjärnspöken blir för hemska och alla gengångare fyller hela stigen. Det är nästan lite ondskefullt men fullkomligt normalt antar jag. Det blir märkligt, underligt, konstigt, dåligt... Inte bra, Elfwingson. Inte bra alls. Och det är när de stunderna infinner sig som Boken fylls sida upp och sida ner och jag blir lika förvånad varje gång då jag måste köpa ett nytt kollegieblock dedikerat till de allra djupaste känslorna och de mest innerliga tankarna. Varje gång blir jag lika förvånad över att det inte tagit speciellt lång tid att fylla ett helt kollegieblock.

I helgen pratade jag med någon om att jag inte tänker sänka garden så snabbt igen. Vara på min vakt och alltid vara beredd på en massa saker. Både bra och ”mindre bra” saker. Någon tycker att jag är feg och barnslig för det. Kompis, jag tror ordet du letar efter men inte får fram är: mänsklig. Jag upphöjer mig inte till skyarna och säger att jag är en gud och bäst på allt. Jag upphöjer inte mig själv till något övermänniskoideal som kan ta allting med en klackspark. Jag är i allra högtsta grad mänsklig (trots allting jag faktiskt tar). T skrev en gång att jag var en god människa. Just den gången svalde jag stotheten och höll med. Jag höll med på mitt sätt men visste innerst inne att jag inte är mer än människa. T har säkert skrivit många fina saker om mig och åtminstone två gånger har jag blivit alldeles tjutig när jag läst det.

Medan jag tog en långpromenad i dag tänkte jag på vad en före detta bandpolare frågade för ett tag sedan: ”Skriver du inga låtar nu för tiden?” Sanningen är att jag har lagt ner det där med låtskrivandet. Kanske för alltid eller kanske inte. Det enda jag vet är att jag varken har ork eller lust att sätta mig ned, samla tankarna och skriva en grym låt. Inte ens för min egen skull. Faktiskt, det var många år sedan jag gjorde det. Då berodde det på att jag faktiskt hade en massa saker att säga och det lät bäst i en låt liksom. Numera skriver jag inga låtar. Jag vill producera andras musik. Det är en vacker dröm i alla fall, OK. Fan vet om jag någonsin kommer att lyckas med att bli just musikproducent, men om jag inte gör det så finns det säkerligen en anledning till det också. Numera skriver jag inga låtar men det beror inte på att jag inte har någonting att säga, utan för att jag inte vill lägga energi på att skriva en treminuterslåt när jag kan skriva det i Boken eller här.

Jag kommer aldrig att vara bra på speciellt mycket annat än att producera musik och ge långa (men ack så uttråkande) föreläsningar om krig. Jag kan inte så mycket annat. Jo förresten, en sak till är jag bra på: att vara en förbannat bra vän när det behövs, jag lovar. Jag har det nämligen på papper, jag har det på SMS och jag har det i mailboxen.

/Elfwingson