Snart dags att dra... ”Tåget går, tåget går. Vi kanske ses om ett år...” Du vet hur det är: säga ”hej då” eller ”sköt om dig” eller ”på återseende”. Jag tycker egentligen inte om att säga ”hej då”. Helst av allt skulle alla (på några få undantag när) gärna få vara kvar i mitt liv medan de skulle säga att de aldrig någonsin skulle försvinna. Men att de sakta men säkert försvinner är ett smärtsamt faktum och det är därför som jag samlar på fotografier och citat. Jag minns allt som sades, gjordes och skrevs. So? Jag minns allting av en anledning. So? Jag är kanske rädd för att en dag inse att alla andra krigade färdigt och jag blev kvar? So? Jag kanske är rädd för att en dag vara skapligt ensam. På riktigt. So? Jag är en ”nostalgimissbrukare” säger både T och L. So sue me. Jag vet vem jag är och vart jag har mig själv och erkänner det högt och klart. Jag har inte så mycket att dölja. Det tog kanske...få se här nu... sjutton år men kolla här: jag kan numera stå på egna ben utan att de går av och jag vet vem jag är. Jag kan verkligen inte säga att J och jag var på samma nivå, men jag kan hålla med när hon menade att det är fint att ha någonting kvar när alla har försvunnit ut ur ens liv. ”Nostalgimissbrukare” kallar de mig. So sue me. Jag kan faktiskt se fr
am emot och uppskatta framtiden också, bara så att du vet...Jag säger hej då till henne som hjälpt mig under så lång tid. Hon säger hej då och ger mig ett löfte om att ”det bara är att höra av sig igen om det skulle vara någonting som känns jobbigt”. Det känns bra. Det känns bra att kunna ha kvar möjligheten att prata med henne om mina små bagateller. Hon har lärt mig SÅ mycket om att bygga upp ett självförtroende, att säga ifrån eller bara kunna ta tillvara dagarna (och nätterna) på det där sköna sättet. OK, de sköna vibbarna kanske kom från mig själv, men hon är bäst i världen för att hon har tagit fram dem hos mig. Fan vet vad jag hade varit om jag inte hade haft henne... Säkerligen kvar på ruta ett.
Till höstterminen kommer inte Kollektivet att existera längre. Vart ska jag då försvinna när lägenheten blir för trång och mörk? Det ordnar sig nog, jag kommer nog att hitta någonstans att hänga...
Hej då V, L och A. Hej då I, A och K. Snart dags att dra... Tåget går, tåget går. Vi kanske ses om ett år.
/Elfwingson