Jag är inte rädd för Döden. Inte som sådan alltså. Jag är inte rädd för hel den där grejen med att man är borta och ute ur matchen. Nej, jag är inte rädd för Döden. Däremot är jag otroligt rädd för på vilket sätt jag kommer att dö. Jag vill inte vara den som dör en ensam död och jag vill inte dö en våldsam död. För när jag dör vill jag att så många som möjligt ska vara samlade runt mig liksom. Vi ska prata en massa, kanske minnas någonting eller bara sitta tysta. När jag dör får det inte vara våldsamt. För jag vill inte vara den som dör, hostandes blod på någon bakgata någonstans efter en misshandel. Jag vill inte vara den som dör inklämd mellan två säten i en personbil. Nej, jag är inte rädd för Döden. Men jag är väldigt rädd för att den ska bli ensam eller våldsam. Eller båda dessa alternativ.... Samtidigt. Men, jag tror också att det kommer att ta ofantligt lång tid innan jag dör. Jag kommer nog att vara extremt gammal och kunna se tillbaka på ett långt, och stundtals, väldigt lyckligt liv. Där och då, på dödsbädden, kommer jag att bikta allt.Men vet du vad, det är allt ett bra jävla tag tills dess.
Bara så att du vet.
/Elfwingson
Foto: Linda