Det frös till is i går kväll; tiden, tårarna och blodet.
Termometern visade tre minusgrader och frosten lade sig över mina hornhinnor. Allting blev suddigt, smärtsamt och ångestframkallande.
Suddigt.
Suddigt och inte alls så bra som jag trodde.
Eller som jag ville tro rättare sagt.
"Kan inte, vill inte, får inte, törs inte" mässar jag medan det första och det sista spåret på Glöd är skrämmande aktuella igen.
/Elfwingson