J är en gammal riddare utan vapen. Vi spelade i samma band under flera år och man kan nästan säga att vi har vuxit upp ihop. Det är fan inte långt i från i alla fall. Sedan några år tillbaka har även han börjat intressera sig för musikproduktionens underbara värld och jag har försökt att stötta honom så mycket jag kunnat på vägen. Jag har lotsat honom igenom bland annat Cubase och GuitarRig och menat att vissa reverb kan man helt enkelt inte använda till sång.
Vi har suttit många många timmar i telefon och diskuterat musik, arrangering och nivåjustering. Att det sedan, ibland, varit ett veritabelt helvete att försöka förklara automatisering per telefon kanske inte gör så mycket.
Häromkvällen skickade han en låt till mig (Do we ever come back) som ingår i ett projekt tillsammans med en god vän till honom. Som sagt: han skickade mig den här låten (visserligen en råmix med slasksång men ändå...) häromkvällen and it blew my mind. Superlativen tar helt enkelt inte slut. Det är fantastiskt bra mixat redan nu. Nivåerna är galet bra som de är och alla instrumenten låter otroligt bra. Jag hör hur han tänkt och hur kan på ett (lite) smärtsamt sätt återuppleva alla de timmarna med instrument han har gått igenom. Vankandet av och an medan spåren bouncats (då jag brukar hinna röka ett antal cigg ute på verandan). Du har gått igenom ännu en fas och dessutom känner att du växer. Blir mer säker. Mer säker och mer skicklig. Du märker själv hur alla timmar framför skärmen och alla sega frustrationsmoment finally pays off.
Ur högtalarna kommer det guld och jag är otroligt stolt över dig.
/Elfwingson