Vad har jag att förlora om jag berättar?
Förmodligen ingenting. Eller vänta här nu... Tänk om det är så att jag verkligen har allt att förlora? Det vore ju onekligen faktiskt ganska så överjävligt.
Jag drömde för några nätter sedan och det var jävligt. Eller ”jävligt” var kanske ett lite för starkt uttryck. Eller... Nej, det var det faktiskt inte. Det kan ju vara skillnad på ”jävligt” och ”jävligt”. Förstår du hur jag menar? Förmodligen inte...
Vad jag menar att det finns både bra och dåliga ”jävligt”. Det här jävliga var i alla fall ett bra sådant. Vad det var jag drömde tänker jag inte ta upp här (och nu kan du säkert säga att en sådan grej kan man inte haspla ur sig hur som helst utan att ha täckning för det och helst berätta om det. Men grejen är att det är det inte så många som har med det att göra. Inte alls många faktiskt. Egentligen bara en person har med det att göra. Ja, utöver mig då förstås. Dessutom har jag 100% täckning för det, jag lovar). Dessutom är jag inte riktigt helt säker på vad det var jag drömde. Eller det är jag ju, men ändå inte liksom. På morgonen satt det bara små, små fragment kvar och jag såg mig faktiskt om och undrade för en hundradels sekund vart jag egentligen befann mig. Men jag insåg inom ett par sekunder till att jag befann mig i min egen säng och allt det där.
Som sagt; jag är inte helt säker på exakt vad det var jag drömde. Det jag med all säkerhet vet är att det sitter på mina hornhinnor och det sitter i luftgångarna.
/Elfwingson