Tanken var att L och jag skulle sett Da Vinci-koden förra söndagen.
Det gick sådär...
I stället lyckades vi slå fast att i det här finns det alldeles för mycket ömsesidiga känslor, kärlek, ömhet och respekt för att det ska kunna förbises och kastas till gamarna (eller som jag uttryckte det inför L häromkvällen "varför stå och titta på skogen om man har möjlighet att vistas i den") . Som jag redan sagt innan sitter det på hornhinnorna och i luftvägarna och än så länge så är jag lugn och skön med det. Dessutom så... Nej förresten! Inte den här gången. Den här gången håller jag käften för att jag faktiskt vill det och spelar inte rollen som tokexpressionist. Den här gången kommer du inte så nära, kompis. Tough shit för dig liksom.
Jag behöver inte ens ta upp det med L eftersom hon hajar läget.
/Elfwingson