Häromnatten pratade jag med Z om det där med mjölkallergi och hon menade att hon inte kände någon annan med det ”handikappet”. Ja faktiskt, hon sa så! Kolla här: en kille jag känner lider av epilepsi. Det är ett handikapp. Min bror har AFASI. Det är ett handikapp. Mjölkallergi är inte ett handikapp. Hur man än vrider och vänder på det så är det inte ett handikapp. Det gör bara min vardag lite mer besvärlig än er andras eftersom man måste läsa noggrant på varje förpackning om man vill go wild and crazy och styra upp en vin chaud-gryta. I och för sig så håller man sig numera till "säkra" livsmedel som vår vän, Valio erbjuder.
Nåväl, snart är det slut på det här nattgiget och sanningen att säga så ska det bli förbannat skönt att få glida vidare på dagturerna. Under över en månads tid har jag vänt på dygnet, jobbat om nätterna när ni andra sovit både gott och länge. Jag måste faktiskt erkänna att jag saknat dagturerna och tempot som de bjuder på. Farten är ju, stundtals, inte så vansinnigt hög om just nätterna så därför är det med glädje som jag ånyo kastar mig in dagstempot. Även om det kan upplevas som en aning segt just om morgonen när man sitter där med sin kaffekopp och försöker hänga med i morgonrapporten så känner jag ändå en oerhörd och sprudlande glädje inför just detta.
/Elfwingson