tar små språng i helt andra riktingar än vad man hade tänkt. Så här i backspegeln, så har de flesta grejerna blivit bra. Exempel: för femton år sedan skulle jag bli skådespelare. Helst inom Riksteatern men det skulle gå bra med vilken plattform som helst. Hela framtiden låg framför mig och det var inte mer med det. För tio år sedan skulle jag bli journalist, helt klart! Det skulle bara bli så. Men nu blev det inte så. För fem år sedan hade jag vänt fullständigt och vänt blicken mot musiken i allmänhet och musikproduktion i synnerhet. Ångrar jag då att jag inte sökte scenskolan, journlisthögskolan eller studiomusikerlinjen i Piteå? Nej, det gör jag faktiskt inte. Skulle jag gå och dö i morgon så kan jag faktiskt säga att jag inte ångrar speciellt mycket här i livet. Faktiskt ingenting. Däremot kan jag kanske ångra vissa grejer jag aldrig sa eller gjorde vid vissa tidpunkter i livet.Nåväl, hade du kommit och sagt till en skejtande, amatörskådespelande, grubblande och skrivande
18-åring (ja, det vill säga mig som faktiskt såg ut sådär när jag var 18. Helt otroligt!) att han ska förverkligat sin dröm innan han hade fyllt 24 hade jag förmodligen dumförklarat dig. Hade du sedan sagt att jag skulle producera två skivor innan jag var 30 hade jag nog velat ge dig något lugnande. Men här står jag ett drygt år innan 30-årsdagen och ser att jag faktiskt lyckades. Inte bara med att producera två skivor (plus en massa småprojekt) utan också lyckats bli en Överlevare. Jag omger mig av en kärleksfull familj, vackra och fina vänner samt två jobb som jag verkligen stormtrivs med. Kan man då önska sig mera?Åtskilligt kanske, men jag kör på det här så länge.
/Elfwingson
Fotot av den jovialiske ynglingen är plåtat av Sara, en utav de gamla riddarna utan svärd.