Jag är ingen tävlingsmänniska. Inte egentligen. Förutom när det kommer till musik, men då tävlar jag alltid med mig själv (aldrig någonsin med andra) och det är när jag inte lyckas med racet som jag blir som en mycket besviken och otroligt missnöjd idrottsman. Det här snacket om att man ”gör så gott man kan” gäller inte för mig. Då gör man så gott man kan och sedan gör man lite till. Man (läs; jag) kan alltid lite bättre. Lite mer. Även om jag repat hela veckan goofade jag å det grövsta på repet i måndags; sjabblade bort enkla ackordvändor, fuckade upp på stämmorna och kände mig på det hela taget inte alls säker på min sak. Klassiska nybörjargrodor helt enkelt. L skötte sig (som vanligt) exemplariskt och lade sina sånginsatser utan några (större) problem. I skrivande stund sitter jag och försöker klocka in vår setlist på cirka trettio minuter. Man får liksom räkna med lite bläddrande i papper, lite småprat och sådär. Då har vi nog en halvtimmes gig.
Nåväl, jag var inte alls nöjd med min egen insats under repet och nästa gång måste jag helt enkelt göra bättre ifrån mig annars blir jag sur på allvar. Men det där kommer nog att gå bra. Eller rättare sagt; om jag get my shit together kommer det att gå råbra, jag lovar.
/Elfwingson