tisdag, februari 17, 2009

Session

Du som håller på med musikproduktion vet hur uttröttande det kan vara att prodda. Du spelar fel. Du sjunger fel. Det blir fel, fel och åter fel. Som sagt var så kan det här vara ganska segt. Timmarna flyger iväg och helt plötsligt är klockan ”jävligt sent” och tröttheten kastar sig över dig som ett lejon kastar sig över en gasell på savannen. Fördelen med studioinspelning är då att man kan steka det som blev dåligt och ta om. Gör om, gör rätt med andra ord. När man under en session tagit om flera gånger blir det en hel massa audio-filer över. Om man vill kan man helt enkelt kasta dem eller så kan man sätta ihop dem till ”session highlights”. Jag kan avslöja att det senare alternativet är oftast lite roligare.

I helgen som gick nu satte sig jag och L ner med några låtar (bland annat S:t Persgatan, Himmelstalund, Release me och Paperweight). Det hela var ett ganska opretentiöst projekt och mest en kul grej. Jag avvek från mina principer och gick all in på liveinspelningen (det vill säga att jag spelade in både gitarren, L's leadsång samt mina egna stäminsatser samtidigt istället för att göra pålägg i efterhand som är brukligt vid studioinspelning. Dessutom kan man kontrollera nivåer och så vidare på ett helt annat sätt). Samtidigt sänkte vi nästan en hel låda rött och det var det här jag skulle komma till när det gäller ”session highlights”; att lyssna på de här highlightsen är som att följa med ett läckande fartyg ut på havet och se det sakta sjunka ner i djupet. Ju mer mer vin desto mer fuck-ups blir det. Det gör visserligen inte så mycket eftersom vi hade extremt kul.
Nåväl, ett förslag formades både i tanke och ord när vi beslöt oss för att försöka göra det här live. Inte highlightsen alltså, utan låtarna. Det kan uppfattas så att detta bara var vindimmiga diskussioner men det är mycket mer än så. Jag klarar av att gå upp live ännu en gång (det var visserligen ganska länge sen sist men vad fan gör det? Har man det i sig från början så bör det inte bli några svårigheter, eller hur?) Att vi, tillsammans, låter kioskvältarfantastiskt har vi redan slagit fast en gång så varför inte låta allmänheten också få ta del av och uppleva detta guldskimrande fragment av populärkulturhistoria?

Vi är väl inte riktigt i hemma ännu, men mark my words; i en framtid nära oss snart tar vi Oskarshamn med storm.

/Elfwingson