Medan det lugnande septemberregnet strilar nerför min nacke röker jag en cigarett till. I nordostlig rikting börjar solen redan bryta fram och cigaretten är snart upprökt. Från motsatt håll tornar dock ännu ett regnmoln upp sig. Sväljer allt och det mörknar snabbt igen. ”So much for det fina vädret” tänker jag och dricker upp mitt kaffe. Go for it regnet! Bring it on, baby. Jag är inte rädd längre! Den här gången är det allt annat än ett porlande och lugnande regn. Den här gången är det ett riktigt slagregn. Stort, dovt och hotfullt.
En hel dags mixande kan göra vilken hjärna som helst till mos, jag lovar. Men det gör ingenting eftersom att den regenererar sig och bootar om på ett ögonblick. Nu är det bara det slutgiltiga finputsningen som ska till och sedan är även det projektet klart.
L har en plan på att sätta text till en utav mina gamla låtar och det tänker jag verkligen inte sätta några stopp för. Mycket beroende på att jag är så extremt lat när det kommer till låtskrivande i allmänhet och låttexter i synnerhet. Men det vore ju onekligen ganska spännande att inleda ett samarbete även där. Vi får väl se hur det blir... Men man ska i och för sig ha i åtanke att musik är allvarliga saker och ska inte på något sätt stressas fram.
* * *
Härom natten sa jag det som jag aldrig sagt förr. Jag viskade det tyst, tyst. Knappt hörbart faktiskt. Jag viskade att jag känner mig så oerhört lycklig lottad att jag får vara hennes. I samma sekund mullrar en jordbävning genom kroppen och jag somnar nästan direkt./Elfwingson