Det har varit oerhört mycket höst i dag vilket innebär mycket sol men oerhört kallt. Egentligen hade jag skapligt mycket att göra men jag kände att jag ville göra någonting mer vettigt av dagen så jag gjorde det enda rätta; läste bok samt promenerade (inte samtidigt dock). På det hela taget kände jag mig som en äkta lyxhustru minus pralinerna och den leopardmönstrade schäslongen. Boken jag nyligen gett mig i kast med heter Historikern, är skriven av Elisabeth Kostova och är en ”hittebok”. Det vill säga det är en bok som någon lagt i tvättstugan i hopp om att någon till slut ska förbarma sig över den. Det är någon typ av grej i mitt område den här formen av privat bytesmarkand som pågår i tvättstugan. Det hela är mycket enkelt; man tar gamla prylar, kläder, böcker och eventuellt släktingar som man av en eller annan anledning inte vill ha kvar i sitt hem, lägger dem i en stor trälåda i tvättstugan och gör på så sätt förmodligen naturen en tjänst genom att inte kasta bort dem. Som sagt finns även kläder att tillgå (dock får man enbart ta de kläder som ligger i trälådan eftersom kläderna i tvättmaskinerna och torktumlaren tillhör någon). Å andra sidan känns det onekligen lite segt att ta med sig en stickad tröja med älgmotiv. Älgar har aldrig varit min stora passion. Vare sig i verkligheten eller som tröjmotiv.
Nåväl, det enda av vikt och värde jag skulle uträtta under eftermiddagen var egentligen att laga mat tills L kom hem efter en tröttsam dag på jobbet. Så halv sex genomgick jag en underlig tranformation från lyxhustru utan uppgifter till husmoderlig pojkvän och lagade min/vår livrätt. Jag kände mig oerhört nöjd med livet och piffade till hela anrättningen med lite extra basilikum. Sedan kom hon hem och vi inmundigade vår festmåltid under muntra skratt. Medan vi satt där tittade jag då och då på henne och insåg att varje gång sprider sig glädjen lite mer och jag blir några grader varmare. Och känslan är fantastisk, jag lovar.
/Elfwingson