måndag, september 22, 2008

"Genom ett landskap av balkar och stål, format genom hundratals år..."

Har du någon gång traskat genom industrilandskapet i Norrköping vet du precis hur ett virrvarr av stål nästan ramlar över dig. Samtidigt vet du också hur det är att irra bort sig på Skvallertorget och fråga sig själv om man ska gå in på campus till en mördande tråkig föreläsning, ta en fika på Fräcka Fröken med en vän eller att bara glida bort längs med Kungsgatan...

Ett tunt regn får mina glasögon att imma igen och jag går in igen för att avsluta mixningen av S:t Persgatan (ett utav spåren på Glöd och finns att lyssna på här
). Nu är det faktiskt klart det där albumet som faktiskt tog hela fyra år att göra. Ja alltså, om man räknar in hur lång tid det tog att skriva låtarna tog det faktiskt fyra år vill säga. Inspelning, mixning och mastring (samt om-mixning/re-mastring) har tagit en sisådär ett år, give or take några veckor. Nåväl, det är klart nu. Även om S:t Persgatan inte blev det sista spåret på skivan blev det ett utav de sista spåren att färdigställa och nu kan jag säga det högt och klart: det var L som skulle göra leadstämman på den här låten och det fanns aldrig någon tvekan om den saken. Allt annat hade varit omöjligt. Jag bara visste att det skulle bli klockrent. Och hey, jag vet vad jag gör och det ska du veta att L också har råkoll på det där med sång.
Nu är det bara omslaget kvar. Om jag spelar mina kort rätt så kanske jag har en riktigt grym konstnär på gång här som är villig att göra omslaget, innersleeven samt baksidan. Det där ska bli intressant att se om även det samarbetet faller väl ut. Så har du gjort dig förtjänt av det så lär du få ett ex av Glöd i en framtid nära dig.

* * *
Du, det är något visst med att komma hem från jobbet till en mörk och tyst lägenhet. Du vet vad jag menar; du är trött, hungrig, frusen och vill bara sova. Du ringer en vän, pratar lite crap ett slag och sedan lägger ni på. Sedan tar du en snabb dusch och inser att du är alldeles för trött för att äta. Du ställer alarmet, stänger av mobilen och jackar ur den fasta telefonen. Sedan går du en sväng och råka slänga ett ögonkast på köksbordet och ser en liten vit fyrkant med text på. Det är när du läst klart den som du vet att du är älskad. På riktigt.

/Elfwingson