Genom ett vitvinsrus betraktar jag L's syster och försöker förklara hur jag upplevt de fjorton trappstegen till Kärleken. Hur jag upplevt vårens frostnätter och om hur jag, i våras, faktiskt försökte övertyga mig själv om att det inte var någonting. Röker en cigarett till. Fryser men pratar mig varm. Varmare. Ju mer jag berättar och pratar om det desto varmare blir jag. Samtidigt berättar I en massa saker och jag blir alldeles fylld av kärlek av att få höra det. De där elektriska impulserna rusar genom kroppen allt snabbare och snabbre. Berättar om hur min sommar, frostnätterna till trots, började redan i april och I säger att hon nästan börjar gråta. Blir nästintill rörd på riktigt och skrapar lite försynt med foten över Ölandsstenen. Hennes rök smittar av sig och jag drar upp ännu en cigg. Bjuder. Berättar helt oprovocerat vidare men lyssnar oerhört mycket. Tar in orden. Smälter för ett ögonblick och det känns underbart bra.
Är varm.
Blir varmare.
Jag röker alldeles för mycket och tänker att ”det här kommer att slå sig på rösten i morgon”. Samtidigt dricker jag upp det sista vinet och är redan på väg att hämta nytt. På vägen ser jag L skymta förbi och medan jag smeker henne lätt över armen när hon glider förbi viskar jag:
”Du gör mig till världens mest lyckliga man”
/Elfwingson