”Där gick hon” tänker jag och ser henne vända sig om en sista gång. Varför vet jag inte riktigt. Kanske en chansning. Kanske av vilja. Kanske av kärlek (jag tippar att det är en kombo). Jag rullar upp lurarna till min iPod och sätter mig ned, dricker upp mitt kaffe som redan hunnit att svalna men inte tillräckligt mycket för att det ska smaka bittert. Inte än. ”Få se här nu, ska man ta tag i bäddningen eller disken först?” undrar jag lite halvhögt för mig själv. Det blir inget av uppgifterna utan i stället läser jag igenom hela tidningen en gång till (även Sporten). Dricker långsamt upp mitt kaffe och ser mig omkring i den vackra lägenheten. En smakfullt komponerad lägenhet både när det gäller färger och former. Man trivs. Man trivs och förblir lugn.”Feng shui-magasinen kan ta sig i häcken. Här här ni inner peace och harmoni så det står härliga till” viskar jag. ”Jo, jag förstår att du vill vara ensam här emellanåt” säger jag sedan högt. Det är många år sedan jag trivdes så bra i en lägenhet som inte är min egen.
Bäddar upp, diskar, duschar och plockar ihop lite av mina kläder. Förmiddagssolen lyser in igenom vardagsrummet och bländar mig för ett ögonblick precis som du bländat mig. Sjunker ner i soffan och somnar nästan om. ”Jo, jag förstår att du vill vara ensam här emellanåt” upprepar jag som om du låg bredvid mig.
Tätt intill och alldeles nära precis som när du sover om nätterna...
Jag tänker ge dig ensamheten vilken dag som helst i veckan. När du vill. Jag, om någon, kan absolut förstå vad du pratar om och jag kan haja om du blir rädd i bland. Man blir det då och då och jag beundrar dig för att du pratar om din rädsla så öppenhjärtligt. Älskling, jag förstår dig hela tiden och jag stjäl det i från en film när jag säger:
”Du ska inte vara rädd”
Till L med kärlek.
/Elfwingson