Innan jag har vaknat till riktigt får jag ett mess av I som undrar om jag köpte många böcker på bokrean. Helst av allt skulle jag vilja säga att jag köpte ungefär hundra stycken och att alla handlade om krigshistoria i största allmänhet. Eller att jag köpte ett mikrofonlexikon men ”nej” jag hittade faktiskt inte så värst mycket som intresserade mig: en och annan supernischad kokbok, ett par romaner, några barnböcker samt ett otal böcker som handlade om att hitta sig själv. Som sagt: högst ointressanta böcker för mig eftersom jag
1. redan kan laga mat
2. inte har några barn att köpa barnböcker till
3. redan har funnit mig själv
Men för att inte chocka min omvärld helt och hållet så kan jag avslöja att jag bland annat köpte en bok om en soldat som för länge sedan låg i skyttegraven, hade ångest och undrade över om hans mamma skulle känna igen honom när (eller om) han kom hem igen.
* * *
Jag sov länge idag. Man får göra det och jag har inte ett dugg dåligt samvete över det (det är ju långhelg för fan). Egentligen har jag mycket att göra men jag går upp och tar en onödigt lång dusch medan jag tänker igenom en massa viktiga och oviktiga detaljer. Kommer fram till att jag inte oroar mig längre. Hör du det: jag är inte orolig längre. Visst, stundtals känner jag mig fan så ensam, men det är någonting som… Det är någonting som är annorlunda nu. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men att det är annorlunda på ett positivt sätt råder det inga tvivel om.
”Nu är det min stund på jorden” sa Vilhelm Moberg en gång och jag tror fan att det är så. Det är min stund på jorden och jag ska säga till hela världen att det är så.
Som om hela världen inte redan visste om det…
/Elfwingson