Varför sover jag inte?
Jag borde sova, men vetskapen om att jag aldrig somnat före halv fyra gör att jag som vanligt sitter uppe och försöker komma det bästa knepet för att somna. E föreslog en bok som hon tror heter "Sömnboken...eller nåt... Någonting med 'sömn' i alla fall". Grattis!
L föreslog varm mjölk. Någonting som med all säkerhet skulle döda mig, eftersom jag är laktosintolerant. Men hon försäkrar mig att hon inte alls vill döda mig. Inte så mycket i alla fall…
T skrev en gång att mitt jobb var att minnas tills hjärngloben förblöder och även den här gången tänker jag göra ett strålande jobb.
Till sanningen:
Mina vänner, det var svårt att höra er gå sönder.
Höra hur glaset började spricka för att slutligen gå i en miljon bitar.
Det gjorde så förbannat ont att höra er tappa fotfästet.
Jag frös i våras när L, skörare än glas, ringde och föll ned i avgrunden. När någon stack ett hål i hennes kevlarsjäl och när hon levde på impuls via fjärrkontroll.
Jag frös i somras när T blev knuffad över kanten och pendlade mellan yttersta glädje, skoningslös apati, djupaste mörker och när hans måne hängde alltför lågt.
När ni frös, frös även jag och jag ville hålla om er och ge er varsin puss på era likbleka pannor, säga att allting skulle bli bra och att ingenting ont någonsin skulle hända er i framtiden. Ni kommer att tappa fotfästet i framtiden också, men jag tänker inte låta er frysa ihjäl.
Och ni säger att om ni inte hade haft mig, hade det aldrig gått. Jag har lite svårt för att höra det där och det finns en stor anledning till det: det är aldrig någon som sagt så till mig förut.
Men jag försäkrar er att det går in.
Jag lovar, det går rakt in.
/Elfwingson