söndag, oktober 12, 2008

”Fa-an vad pretto!”

Ja, en albumtitel som ”Glöd” är förmodligen väldigt pretentiös men låt den vara det.

Någon klamrar sig fast precis som jag men jag klamrar mig alltid fast vid musiken. Gör mina insatser. Lägger mina solon. Sätter mina stämmor. Mixar mina pastellfärgade ljudspår. Maniskt kreativ men aldrig på någon annans villkor. Gör det aldrig till ett jobb. Gör det alltid med lika mycket själ, hjärta och värme. Du vet redan om sanningen, kompis; jag skulle aldrig passa som artist eller låtskrivare. Dels för att jag är för lat och dels för att det inte fungerar för mig att vara kreativ på beställning. Säg vem som kan vara det?
När jag har en idé (som jag vet kommer att fungera) så kör jag på den. Har jag bara ett fundament att stå på vet jag att jag kan hur långt som helst. Kolla bara på Glöd; ett helt album som kom till för att jag helt enkelt var tvungen. Jag vara bara tvungen att göra den där skivan och det blev liksom något av ett tvångsmässigt måste. Att jag sedan fått tillräckligt mycket distans till allt är verkligen inte helt och hållet en annan sak men var väldigt viktigt för att Glöd överhuvudtaget skulle kunna genomföras. Man måste i bland ta ett steg ut från verkligheten och skåda sig själv och sina misstag. En sorts kreativ out of body experience typ.

När den första inspelningsvändan med Glöd var över fick jag den där känslan jag och J's flickvän pratade om häromdagen; känslan av tomhet. Eller rättare sagt en känsla av ”jaha, vad ska jag nu hitta på?” Därför tog jag upp arbetet igen. Mixade om. Lade till och drog ifrån. Då som först slog det mig att samtliga texter och låttitlar på Glöd är vansinnigt pretentiösa. Det gör faktiskt ingenting. Jag vet inte hur många som kallat mig pretentiös, humorbefriad (rent låtskrivarmässigt) och som sagt ”du tar allting plus dig själv på alltför stort allvar i bland”. Det gör faktiskt ingenting. Det visar bara på att mina belackare inte känner mig överhuvudtaget.
The bottomline is; man måste våga vara pretentiös emellanåt. Vågar man vara pretentiös och ta till de största gesterna i världen och inte viker för allvaret utsätter man sig också för att bli totalsågad, hånad och skrattad åt. Och det är alltid värt det för till sist finns det inget annat sätt att göra det på om man inte vill ljuga.

/Elfwingson

Det här med musikproduktion är något av det roligaste och bästa som finns, men man måste ju vara medveten om att det man håller på med inte är lika viktigt som det exempelvis Röda korset gör. Hur viktigt musiken än är i mitt liv, så är den någonting som nästan alla andra pysslar med på fritiden.