”Du måste sluta att försöka...” sjöng T för mer än ett år sedan och jag kämpar fortfarande med det där.
Ett blixtrande munspelssolo på ”Följ vägen” river sönder allting och jag vaknar till ur min halvdvala därnere vid vattnet. ”Fan, det där gjorde jag riktigt bra” säger jag högt för mig själv. En olycklig detalj är dock att jag aldrig skulle kunna göra om det. Aldrig någonsin. Aldrig någonsin kommer jag att kunna göra om det där solot med samma glöd och ångestladdade energi. Det krävs någonting extra för att det ska kunna hända igen. Man får helt enkelt tacka och ta emot för att ögonblicket synkade med en inspelningsprocess. Det är för övrigt mycket jag aldrig skulle kunna göra om igen och det är nog bäst för alla.
Inklusive mig själv.
/Elfwingson