Trodde jag...
Jag hajade att L och E ville vara i fred när de styrde upp käket. Fyra personer i mitt kök är förmodligen två för många så jag och T drog till Oskarshamn och hängde ut ett par timmar. Jag fick höra hans två
senaste låtar (tanken är att vi ska sätta igång med vårt producerande i en framtid nära oss. Detta innebär att han demoproducerar för fullt just nu). På vägen tillbaka undrade jag dock varför jag i helvete skulle bära en palestinasjal som ögonbindel. Don't get me wrong här nu. Jag solidariserar mig absolut med Palestina men då väljer jag att bära min sjal runt halsen.Nåväl, jag fick inte ta av mig den där sjalen förrän han sa till. Bilen stannade och han fick leda mig över glashala gator. I nästa sekund fann jag mig stående i min hall och framför mig, vid ett dukat festbord, stod tio personer som alla är lika viktiga för mig. Och de log. L och T hade helt enkelt gått in för att överraska
mig och de lyckades med bravur! Jag fick faktiskt mitt livs chock (in a good way that is). Jag vet inte vad som gjorde mig mest lycklig. Om det var Singstar-turneringen där vi allihopa gjorde ofantligt (?) 
bra ifrån oss? Var det maten som L styrt upp? Där till och med alla snacks var mjölkfria. Hon är en fantastiskt kvinna.Var det att J (och den bättre hälften, S) kringlat sig ändå hit från andra sidan Sverige och att han bar sin finaste kåntryskjorta? Var det att min vän S hade en blomma i håret? Var det vinet? Var det att alla lyckats hålla tyst om det här?
Nej, det går liksom inte att hitta några session highlights den här gången. Jag kan helt enkelt inte plocka russinen ur kakan. Hela kvällen (och natten) var ett enda gigantiskt russin och jag var lyckligare än lyckligast. Och den här gången, L kan jag ge dig att de där bruna ögonen faktiskt var otroligt varma (och vid ett par tillfällen nästan rann över av några tårar).
Den här festen går rakt in på topp tre när det gäller lyckliga ögonblick i mitt liv. Ja faktiskt, den går rakt in på första plats.
Tack för allt!
/Elfwingson
Foto: Du, jag har faktiskt ingen aning...