Trodde jag...
Jag hajade att L och E ville vara i fred när de styrde upp käket. Fyra personer i mitt kök är förmodligen två för många så jag och T drog till Oskarshamn och hängde ut ett par timmar. Jag fick höra hans två
Nåväl, jag fick inte ta av mig den där sjalen förrän han sa till. Bilen stannade och han fick leda mig över glashala gator. I nästa sekund fann jag mig stående i min hall och framför mig, vid ett dukat festbord, stod tio personer som alla är lika viktiga för mig. Och de log. L och T hade helt enkelt gått in för att överraska
Var det att J (och den bättre hälften, S) kringlat sig ändå hit från andra sidan Sverige och att han bar sin finaste kåntryskjorta? Var det att min vän S hade en blomma i håret? Var det vinet? Var det att alla lyckats hålla tyst om det här?
Nej, det går liksom inte att hitta några session highlights den här gången. Jag kan helt enkelt inte plocka russinen ur kakan. Hela kvällen (och natten) var ett enda gigantiskt russin och jag var lyckligare än lyckligast. Och den här gången, L kan jag ge dig att de där bruna ögonen faktiskt var otroligt varma (och vid ett par tillfällen nästan rann över av några tårar).
Den här festen går rakt in på topp tre när det gäller lyckliga ögonblick i mitt liv. Ja faktiskt, den går rakt in på första plats.
Tack för allt!
/Elfwingson
Foto: Du, jag har faktiskt ingen aning...