Vet du, jag såg ett stjärnfall nyss och jag önskade mig en massa saker. Ja, jag vet att man inte får önska mer än en sak, men man måste ju ta tillfället i akt. Fan vet när nästa stjärnfall blixtrar förbi på den mörka östgötahimlen. Alltså önskade jag mig en massa saker. Bland annat att T ska komma hem från Berlin i ett stycke och att L aldrig mer ska behöva bli rädd för mörket igen. Önska får man ju göra så mycket man vill. Och det gjorde jag. * * *
Jag satt på taket i kväll och tittade ut över Norrköping. En granne kom upp och gjorde mig sällskap för en stund och hade han vetat hur jag jublade inombords hade han säkerligen åkt ner till sin lägenhet igen mumlandes någonting om ”galna musikproducenter utan socialt umgånge förutom sin dator och sina mikrofoner”. Vi satt där och diskuterade musik, tentor, jobb och bla bla bla... Sedan gick han ner till sig igen där han höll på att städa medan jag ryste till i kvällsbrisen. ”Jag borde dra igång med helgens inspelningsprojekt annars blir det sådär sent igen” tänkte jag med jag rökte kvällens tionde cigarett.
Jag borde ganska så mycket...
* * *
När alla pastellfärgade ljudspår inte var lika intressanta längre gjorde jag någonting som jag inte gjort på länge: jag läste igenom en massa brev till mig själv. Det var gamla brev, men en hel del nya också. Jag hittade dem när jag letade efter en gammal låttext. Plötsligt låg de framför mig i ett gammalt kollegiblock. Från en början var de flesta breven inte ens till mig, utan till exempelvis till T eller L. Brev som hela tiden var ämnade till mig själv. En massa brev som förklarade ett och annat. Brev som resonerar kring hur upp och ner allting kan vändas ibland men att det också har att göra med att det oftast finns en plan för allting. Den finns en anledning till att världen ibland välter, mörkret äter upp en och att ens egen lägenhet blir för trång. Vad jag minns så har både T och L bara fått varsitt brev, men jag antar att det var läge för det då. Antagligen var det så att de breven inte var för mig utan verkligen var till dem. På riktigt. Men det finns högar av brev som från början skulle skickas till dem.
Brev som liksom aldrig kom iväg...
/Elfwingson