…och ett ”God morgon, det var en schlagerväckning beställd” kan få mig att bli på ett löjligt bra humör för resten av dagen.
Det känns lite konstigt att sova länge på dagen. Hela dagen försvinner men å andra sidan har jag inte ett dugg dåligt samvete för det där. När ni andra gör tusentals ärenden, jobbar, stressar i er kaffet (eller vad ni nu kan tänkas göra) ligger jag fortfarande och sover. Det är inte så att jag är lat utan jag tycker bara om att sova mycket, hårt och länge. Jag skyller på att jag var ganska så stimmig när jag var ett barn. Jag sprang runt och pratade hur mycket som helst och det är nog det som gör att jag sover mycket nu. Vet du om att det låter ju faktiskt inte helt orimligt nu när man tänker igenom det.
* * *
Jag började skriva på en novell för ett bra tag sedan. Fuck, det är nog mer än ett år sedan nu. Sedan hade jag en väldigt fin tanke om att skriva på den när ”tillfälle gavs”. Yeah right. Det blev för mycket både med det ena och det andra så den där novellen kom liksom av sig. I och för sig är den till stora delar klar, men jag lade undan den förra våren och har sedan dess inte ens läst igenom den. För några nätter sedan gjorde jag det efter ett långt telefonsamtal med T om roman/novellskrivande. När jag lagt på luren tog jag fram den där novellen och läste igenom den, medan jag ignorerade mina egna kommentarer i marginalen. Det var nästan lite skrämmande att läsa det där. När jag började skriva var allting kristallklart: jag hade redan svarat ”ja” på frågan om jag vill bli läst, berättelsen höll och slutet var bäst. Sedan tog T ner mig på jorden igen, förklarade ett och annat medan jag undrade om jag verkligen ville bli läst. Men nu verkar det som om jag har satt igång med den där novellen igen (och svarat "ja" på frågan om jag vill bli läst) för andra gången i ordningen.
Wish me luck, people. I’m going in there again...
* * *
Just det, ”schlagerväckning” var det…
Den här gången spelade L ”Håll Om Mig” med Nanne Grönwall i luren så att jag vaknade på riktigt utan att vara det minsta grinig. Helt otroligt egentligen eftersom jag måste vara Sveriges (i särklass) suraste person om morgonen. Faktiskt, jag blir lite förvånad över mig själv när jag tänker på det. Men som sagt: jag kan helt enkelt inte vara sur när hon väcker mig med glättig, plastig och superkommersiell schlagermusik. Det är nog bara hon som kan lyckas med konststycket att inte få mig grinig på morgonen. Efter gårdagens lite tumultartade väckning insåg jag att jag hade försovit mig skapligt mycket till föreläsningen som började redan vid kvart över tio. Det gjorde ingenting eftersom jag tar hellre en schlagerväckning än en mördande tråkig föreläsning vilken dag som helst i veckan.
Och precis som förra gången hade jag med mig det vackra ögonblicket hela dagen.
/Elfwingson