I dag har jag varit ledig och ingenting kunde kännas bättre. I och för sig hade jag en plan om att gå upp tidigare än tidigast, få en massa saker gjorda men det hela föll på att jag sov trots att grannen fick för sig att borra i sin betongvägg.
När jag väl gick upp fick jag för mig att göra en inspelning av ”Sverige” igen. Jag kände mig helt enkelt tvungen eftersom det inte gick så bra förra gången. Efter ungefär hundra timmar framför pastellfärgade ljudspår säger A att hon minsann tänker gifta sig med mig och bli lyxhustru till en musikproducent för det har hon bestämt. Jag skrattar till och blir nästan rörd. Sedan blir jag rörd på riktigt när hon säger att min version av ”Sverige” kommer att rulla på repeat eftersom det är en sådan där kväll. En kväll bland många men som sticker ut på ett dåligt sätt. Jag vet vad du menar, A. Been there, done that.
Mängder av nätter.
* * *
L sa till sin syster för inte alls länge sedan att jag skriver galet långa bloggar. Det stämmer mest eftersom jag uteslutande skriver det jag tänker på för stunden. Då blir det väldigt långa texter eftersom jag nästan aldrig kan sluta tänka. Men jag vet också att du som läser det här inte inser hur långa texterna är förrän du har läst klart… Lär dig leva med det, kompis.
* * *
Jag fick en idé för ett tag sedan. Det är i och för sig inte så ovanligt, men det är när man sitter med ett glas straffbart gott vin någonstans och lyssnar på Bob Hansson som de riktigt bra idéerna kommer:
Jag ska låta någon ta och läsa in mina texter och försöka med konststycket att lägga musik till allting. Det ska nog inte vara alldeles jävla omöjligt att fixa?
Alltså, dagen var inte speciellt mörk. Men den var inte speciellt bra heller och det var inte förrän dagen övergick i kväll som den blev bättre. Den blev bättre då telefonen ringde.
Tack.
/Elfwingson