måndag, mars 06, 2006

”Äh, men va fan ditt jävla stolpskott! Du kan ju inte ändra på reglerna hela tiden om vi ska köra en schysst snöbollsmatch…” - Elfwingson

Det har varit en sådan där fin dag i dag. Alldeles solig, varm och ofantligt fin.
Precis som jag.


Jag pluggade lite men till sist gjorde jag det enda rätta: jag gick ut. Alldeles yster och förbannat nöjd med mig själv promenerade jag omkring ett bra tag till telefonen ringde. Det var en kompis som undrade om vi kunde ta en promenad i den fina vinterdagen.
”Ey grrl, jag är redan utomhus. Kom ut fortare än kvickt för satan!” svarade jag och insåg att det skulle vara bra mycket roligare att vara två. Det blev inte bara en promenad, det blev snöbollskrig också. Det var kul i hela sjutton minuter, sedan urartade allting och jag insåg att det hellre skulle vara roligare att bryta arm med L. Hon förstör åtminstone inte ädla sporter med fusk.
Efter snöbollsmatchen (som jag vann, allt annat är lögn) gick vi där längs med Strömmen: ett par människor i sin bästa ålder (även om hon menade att jag för länge sedan passerat mitt bäst-före datum) och resonerade om Kärleken och varför det är så svårt att få tag på sköna second hand-kläder. Hon sa att hon är lycklig och att vintern hjälper till.

Och för en gångs skull kan jag nog hålla med om det.

* * *
Min granne under mig är nog en god människa. Han spelar Kent om morgonen och jag har nästan lärt mig spellistan utantill. ofta spelar han Kent. Det känns bra att det finns en person till i Tornet som kan musik. Då är vi två som är alltid beredda på att plocka ner de puckade jävlar som försöker kasta skit på Kent (det finns gott om dem, jag lovar. Men å andra sidan tycker jag bara att fyra eller möjligtvis fem låtar på V&A är bra, resten kunde man varit utan. Men det kanske du inte behöver säga till någon).
Min granne snett upp till vänster lyssnar nästan alltid på techno. Ibland undrar jag om det är någon form av provokation eftersom att det får mig på ett sanslöst dåligt humör vilket gör att jag krämar upp stereon på typ…”jävligt högt”. Allt för att slippa det där förbannade ”ox-ox-ox-ox”.
Min ofantligt märkliga granne lyssnar alltså på techno hela dagarna och nätterna. Jag undrar om han är en sämre människa för det?
”Ursäkta, men är min herre möjligtvis en god människa trots att ni lyssnar på den sämsta musiken i världen?”

* * *
Nu sitter jag här igen framför datorn och försöker komma på bra undanflykter för att inte behöva skriva min artikel till vårt seminarium i musiksvenska. Deadline: 08.00. Hjälp…
Suede öser på bakom mig och framför mig flimrar skärmen.
Musiksvenska my ass! Nu ska jag gå upp på taket och röka kvällens trettioförsta cigarett och fundera på vad som egentligen ska hända i morgon. Kanske trillar himlen ner eller om någonting annat spännande ska hända.

Jag vill dricka vin.
Närmare bestämt Laurent Miguel’s Syrah Granache årgång 2003…


/Elfwingson