I dag har jag fördjupat mig i en kurskatalog utgiven av Högskolecentrum. Inte för att jag har fått ett ryck och tänker byta utbildning, utan mest för att bilderna var trevliga…
Sedan tänkte jag lite längre än så och kom fram till att jag ratade ungefär 90 % av utbildningarna i ovan nämnda kurskatalog och insåg att jag inte skulle ha tålamod att vare sig arbeta med människor, barn eller IT-information. Min plats i livet är och förblir inom områdena: musikteknik, musikproduktion, stämarrangering, pop-psykologi/filosofi samt lite gitarrspel då och då.
Till allas glädje…
Resterande 10 % av utbildningarna och kurserna sa mig absolut ingenting (kom igen: Myter, riter och symboler… Vad fan är dealen med det?) och jag blev mer och mer övertygad om att jag till slut hamnade jävligt rätt när det kommer till utbildning. Jag har förstått att det inte är så bland många studenter. Efter en längre tids forskande på egen hand bland vänner, bekanta och ”the average student on campus” insåg jag att ungefär hälften av den genomsnittliga studenten helt enkelt tröttnar på sin utbildning efter cirka två år. Då lackar man ur och vill absolut inte syssla med det man pluggar till. Anledningarna skiftar men vad som också är intressant är att studenten efter cirka tre-fyra månader tar sig i nackskinnet, börjar plugga på allvar och till slut tycker att det är kul med exempelvis modellering och simulering, matematisk fysik eller diskret matematik och logik.
Är då utbildningen så åt helvete tråkig eller är det bara studenten som hade för stora planer? Troligtvis är det så att studenten efter en ganska upplyftande första termin inser vilket misstag han/hon begått och börjar tycka att exempelvis möbeldesign kan vara något. Men man ska inte ge upp. Man har väl ändå valt sin utbildning av en anledning och ska inte låta sig nedslås av att det kan vara lite långtråkigt emellanåt. Min egen utbildning var katastrofalt tråkig under termin fyra, men det berodde på att vi läste musikakustik som (näst efter gehörslära) var det tråkigaste jag någonsin läst.
* * *
L kräktes nog lite på mitt positiva humör och det är inte utan att jag också gör det ibland. Exempel: jag noterade (för andra gången under de senaste veckorna) med glädje att det fortfarande är ljust vid halv sex på eftermiddagen. Och stärkt av detta faktum blev jag så till mig att jag tog en rask promenad. Du hör ju själv… Man tar inte en ”rask promenad” bara så där! Jag misstänker att jag trillat ur sängen någon gång under natten och att någonting gått sönder i huvudet på mig.
Men så illa är det nog inte.
Jag ska nog ta en ”rask promenad” i morgon också.
/Elfwingson