Jag kommer hem, slänger den svarta läderrocken på sängen och i samma sekund ringer telefonen. Det är A som snart inte vet vad hon har sig själv och gråter hjärtskärande i luren. Jag lotsar henne sakta men säkert tillbaka till verkligheten och hon säger att det hjälper.
Vad fan säger man?
”Yay me” eller någonting i den stilen…
* * *
För några kvällar sedan ringde S och undrade om jag för några dagar tänkte återvända till samhället jag en gång växte upp i (hon lyckades för övrigt pricka mig i ett extremt dåligt ögonblick eftersom att jag var besviken över någonting. Jävligt besviken. Tough luck, kompis). I vilket fall som helst fick jag ur mig ett ”Om jag får bestämma: nej” och jag tänker på vad jag egentligen menade med det. Jag har inte så mycket kvar att uträtta i den där hålan. Det som skulle sägas, både sades och skrevs för många år sedan. Jag har gjort upp med samhället jag en gång växte upp i.
Nåväl...
”Nej” jag lär inte hälsa på.Varför?
1. Jag jobbar mig hellre till döds i studion än sätter min fot i det där vansinnigt inskränkta, smårasistiska och kvävande samhället igen (inte utan en vettig anledning i alla fall).
2. Jag har helt enkelt inte lust.
3. Ehh... Det behövs faktiskt ingen 3:a eftersom att 1:an och 2:an är så jävla bra.
* * *
Jag pratade om Ensamheten för några kvällar sedan och det kändes faktiskt bra att göra det. Jag trivs ganska bra med att vara ensam emellanåt. Jag har bara mig själv att tänka på (även om det kan bli långtråkigt i längden) och jag har blivit vacker. Men i bland känns det åt helvete överjävligt att vara just ensam. Men jag tror också att det är singelskapets baksida. Det gör ingenting eftersom att ”det är skit man måste ta” som herr Winnerbäck sjunger. Men nog fan kan jag ändå erkänna att jag många, många nätter somnar medan jag omfamnar en löjligt stor kudde. Och så vaknar jag på morgonen: med kudden i armarna och invirad i mina lakan. Det känns nästan bra ibland.
* * *
När A hade pratat klart sa hon att det kändes bättre. Sedan säger hon att jag är fin som lyssnade och fanns till för henne i kväll. Och just i det ögonblicket kände jag mig så jävla stolt över mig själv.
Jag kan fortfarande.
/Elfwingson