…sedan A som sa ”hej”.
När jag vaknat till på riktigt började jag dagen med att äta ett äpple och fundera på det där med telefonsamtal. Att det är många som väckt mig genom åren är ingen hemlighet. Mången är dem som hört det där grumliga ”ja, hallå?” från mig (och säkert skrattat halv ihjäl sig åt hur jävla borta jag kan låta om morgonen). I alla fall… Vet du vad som är värst då? Om vederbörande frågar: ”Väckte jag dig?” Ja men vad fan tror du? Vad låter det som? Som om jag var pigg, alert och med i matchen? No way.
OK, det näst värsta som vederbörande kan säga näst efter sitt ”Väckte jag dig?” är att säga ”Åh förlåt, då ringer jag senare”. Ja men herregud! Du har redan väckt mig och vet säkerligen om att det är typ omöjligt för mig att somna om. Då är det ju redan för sent. Jag blir så trött…
När min söndag ändå var förstörd så kunde jag efter mitt lilla äppeläventyr lika gärna ta hissen upp till taket, betrakta utsikten och röka ett par cigg. På väg upp noterar jag att hissen stinker öl, vin och… Hallonkräm?
Kan det verkligen stämma? Min näsa ljuger inte och det stämmer säkert att det även luktar hallonkräm i hissen eftersom medieteknikerna har haft tentafest och då kan uppenbarligen vad som helst hända. Och det tycks ha hänt också.
Jobbigt.
* * *
Det farliga med att vara långledig är att dagarna liksom flyter ihop på ett olustigt sätt. Är man även som jag, en sjusovare av rang, blir det extra jobbigt eftersom jag inte har någon egentlig koll på vilken veckodag det är. Men i dag har jag enligt en säker källa fått det bekräftat: det är söndag. Det känns bra att veta att åtminstone min källa har stenkoll på veckodagarna. Ofantligt nöjd med detta faktum att det faktiskt är söndag tar jag en långpromenad i den varma solen. Det får liksom att vakna på allvar. Men vad som inte kan försvinna är tanken på att jag är långledig ända fram till fredag. ”Det är nästan som paradiset” tänker jag men i stället för att fastna i tanken (som jag kan vara duktigt på) tar jag itu med den slitsamma, men ack så nödvändiga, process som städningen faktiskt är. Med dammtussar stora som kameler och ett berg med disk större än din studieskuld är det faktiskt nödvändigt att sätta igång. Så med eftermiddagens sista strålar av varma sol städar jag både mycket och länge medan jag lyssnar på Green Day.
Jag kommer att sakna den här härliga studentbubblan när jag är klar med min utbildning.
/Elfwingson