Medan decembernatten försvinner iväg medelst regn och blåst tänker jag på vad L sa för några kvällar sedan medan vi stod och rökte på min veranda: ”Det känns bra att stå här igen” och jag kan inte göra annat än att hålla med henne.
I söndags hade jag namnsdag (och jag garanterar dig att det inte är speciellt stort i min värld) men trots detta hade L med sig både hemstöpta ljus och, hör och häpna, en present. När jag vecklade upp paketet blev jag faktiskt rörd. På riktigt. Tänk vad en liten bit filt formad som ett hjärta, lite fiskelina och en tillknixlad tjock, guldfärgad ståltråd kan göra för någon. Fast mest rörd blev jag nog ändå när jag läste det där tillhörande kortet ”Du är en ängel med ett stort hjärta”. Det var vackert på många sätt och vis (kanske mest för att hon vet att det stämmer).
Senare på kvällen när spellistan med herr Winnerbäck nästan var slut höll hon om mig och viskade ”du gör mig varm” och det gör mig otroligt gott att veta om det.
/Elfwingson