fredag, december 05, 2008

Låt oss inte prodda så att mixerbordet brinner upp, OK?

Du är bra på någonting. Punkt slut. Kan du då aldrig bli bättre på det? Så där kan jag själv känna då och då. ”Hörru kompis, finns inte alltid möjligheten att bli bättre?” Så klart finns den ju alltid. Frågan är väl mer om man alltid ska ta den möjligheten?

Jag har en liten dip vad det gäller musikproduktionen just nu. Det sista (eller senaste om man så vill) jag gjorde var Paperweight (av Joshua Radin) tillsammans med L. Medvetet tonade jag faktiskt ner min egen insats för en gångs skull. Dels för att det (utöver produktionen) bara var en andrastämma och dels för att L's ögon lyste med en sällsam glöd när hon sa att hon ville göra den här låten. Hennes glädje och lycka inför den här covern (och kanske min egen glädje inför texten. Eller rättare sagt; den bakomliggande förklaringen av texten) var någonting som sporrade mig att göra någonting alldeles extra. Jag ville vara kung men blev bara en prins. Det räcker nog gott och väl i och för sig nu när jag tänker på det. Dessutom blev alla inblandade nöjda och lyckliga över det färdiga resultatet.

Nåväl, sedan dess har jag inte gjort så mycket när det gäller produktion. Några stämmor här och där. Kanske ett gitarrpålägg men inte så mycket mer. Det känns som om jag har tagit ett smärre break från produktionen och det är med blandade känslor jag gjort det. Jag tycker faktiskt att musikproduktion är något av det roligste som finns samtidigt som det faktiskt finns andra saker som också är roliga. Bland annat baka scones, dricka litervis med kaffe, hänga med vänner, jobba eller bara ta löjligt långa promenader genom en råkall dimma (och även om jag kan så ska jag inte lista fler saker nu, jag lovar).

Som sagt; man har alltid möjligheten att bli bättre på någonting men i bland kanske det bara är bäst att spara sig och inte bränna allt krut på en gång. Till sist så vet jag faktiskt om att, förr eller senare, kommer jag att kicka hårdare än hårdast. Fram tills dess väntar jag, slipar mina vapen och väntar på den dagen då jag, återigen, kan sparka igång hjärn- och hjärtverksamheten för att producera ännu ett mästerverk.

/Elfwingson