Det är nästan solsken ute medan jag riggar sångmiken och jag tycker att solskenet gör mig yster. Jag dyker med både liv och glädje in i dagens produktionsarbete. Men efter att ha lagt bara två stämmor till på T's projekt är jag fullkomligt slutkörd. Jag blir förvånad över mig själv och tänker ”förr i världen var det här a piece of cake. Men nu så är det på tok för ansträngande. Vad är det som har hänt med mig egentligen?”
Jag bestämmer mig för att koppla av och på vilket sätt kan man göra det bäst? Rätt gissat; genom att baka scones givetvis. Det var faktiskt oerhört länge sedan som jag bakade scones. Det var nog någon gång då jag bodde i Norrköping som det hände, vill jag minnas (oj, vad jag vill minnas det). Ungefär halvvägs i sconesbaket inser jag det som får mig att frysa till is; jag har ju ingen marmelad! Scones utan marmelad är som kaffe utan mjölk och socker eller som en Elfwingsonsk produktion utan tremologitarrer. ”Så kan man ju inte ha det” tänker jag och rusar iväg till en affär nära mig, köper apelsinmarmelad samt laktosfri mjölk. Sedan blev dagen så oerhört mycket finare (den var visserligen inte speciellt ful innan men den blev ytterligare ett par nyanser ljusare).
Jag njuter av mitt kaffe och mina nybakade scones. Jag skrattar till men fattar inte vad det är som är så roligt. ”Äsch, man måste inte veta allting jämt” tänker jag och skrattar en gång till. Livet är bara så fantastiskt, underbart och lyckligt som man gör det.
/Elfwingson