Jag tycker om henne ändå.
I dag har jag köpt ett par nya vinterskor och jag lyckades dessutom med konststycket att flörta till mig ett par extra skosnören OCH en burk impregneringsspray av den snäsiga expediten som inte ville göra annat än att åka hem till sin pojkvän, deras gemensamma lägenhet med råtrendiga möbler och deras hundar bara för att upptäcka att hon faktiskt inte är speciellt lycklig. Vare sig ensam eller med sin fräscha kille och han jobbar minsann som fotomodell och bla bla bla…
Jag tror att hon var mer olycklig än vad ytan avslöjade.
Det är nog oftast så. Det man inte vill att andra ska se gömmer man omsorgsfullt bakom en plastvägg av lycka. Mig kvittar det. Jag ville bara köpa ett par vinterskor.
* * *
I morgon ska jag gå upp tidigare än tidigast för att sätta mig på ett tåg till en minst lika kall stad. Det kallas ”studiebesök” och jag har fått en vansinnigt stor budget som kommer att vara svår att inte bränna på onödigt lyxiga detaljer som kläder och PS 2-spel.
Jag undrar för övrigt om två par jeans (i typ trettonhundrakronorsklassen), Call Of Duty 2 och cigaretter kan fungera som ”kontorsmaterial” i en faktura?
Det är nog bäst för alla inblandade parter att inte ens försöka…
* * *
Jag sitter i mitt älskade fönster och liksom betraktar betongdjungeln. Kvällens trettonde cigarett röker sig själv medan T pratar om sin dag på andra sidan världen... Det känns i alla fall så, OK?!Medan han pratar lyser ungefär en miljard ljus i alla fönster. Det pratas om granar, julklappar och pepparkakor. Äckliga tomtar vinkar ondskefullt till alla barn, amerikaniserade reklamfilmer rullar dygnet runt medan glöggstinna studenter tar eld och rusar runt till de rullar ihop sig till små bollar och förkolnar.
Jag har aldrig ogillat julen så mycket som nu.
* * *
E säger: ”Du gillar ditt fönster har jag förstått”.
När jag tänker på det så tycker jag faktiskt om mitt fönster väldigt mycket. Det är mitt öga mot verkligheten jag helst inte vill vara i. Gud, så vansinnigt dramatiskt skrivet! Nästan dåligt… Men det är ju faktiskt sanningen. Fan vet hur många timmar jag har suttit i det fönstret och pratat i telefon. Jag undrar hur många viktiga (såväl som oviktiga) ämnen som har avhandlats medan jag rökt alldeles för mycket, gråtit, skrattat och ibland bara… varit.
Jag undrar verkligen om människorna bakom alla adventsljusstakarna är lyckliga…
/Elfwingson
Foto: Linda