Det beror nog mest på vinet.
Ett par blåljus jagar genom natten och sirenens skrik dör slutligen bort. En bil hostar sig fram genom natten och försvinner via den långa allén. Alla träd är svagt upplysta, gatorna och husen också. Allting badar i det bleka månljuset och världen förvandlas till en ond plats. Varför den inte blir god förstår jag verkligen inte.
Jag undrar om någon frös ihjäl i natt…
* * *
E gör mig sällskap och undrar en massa saker. Hon är ute på farligt djupt vatten och det vet hon om (men på något jävla vis har hon än så länge inte trampat fel, men vänta bara). Hon frågar och skrattar ibland till och frågar lite till. Hon kunde lika gärna ha gått rakt in i ett minfält med ögonbindel.
Mitt minfält.
* * *
På stereon sjunger herr Berg att ”det finns små sätt som får folk att vilja väl” och att ”det finns små trick som får folk att ge dig mer än du är värd”. Jag har kanske hittat dessa sätt och trick eller så har jag det inte. Jag vet inte…
Ibland fångar mig människor i dåliga ögonblick men det händer nästan aldrig att jag säger det till dem. Det räcker med att jag vet om att det är ett dåligt ögonblick. Så länge jag inte lurar mig själv så är jag nöjd.
Men tänk om det kanske är just det som jag världsbäst på: att lura mig själv?
I så fall borde jag få en bragdmedalj för ”lång och trogen tjänst”.
Du behöver inte säga det eftersom T redan har sagt det:
"Du tänker för mycket".
* * *
I bland ringer T och frågar hur läget är och i bland frågar han det inte alls. Då pratar han däremot om datorer, sitt jobb, Göteborgs kvävande andedräkt och i bland pratar han om någonting helt annat.
I bland är det bra och vissa gånger är det inte alls bra.
Det gör ingenting.
Jag älskar honom ändå.
Du kanske har fattat att jag inte kunde sova i natt heller…
/Elfwingson